Att sakna. 

Oj vad jag kan sakna dig. Allt vi delade, allt vi hade tillsammans, vi kämpade .... jobbade .... svettades ... Peppade. Nu är det lixom så .... beige. Färglöst. Utan udd och krut. Hur blev det så?   Vart tog du vägen?  Inte lät du dig väl skrämmas av idioter som vill dig illa? Nog ser du väl bortom den idiotin! Visst fattar du att ditt värde är större än deras skitsnack?!   

Jag vill ha dig tillbaka! Capisch!!  Jag vill ha tillbaka den där taggade bruden som kämpar in i kaklet!   Jag vill ha tillbaka den där tjejen som tar i tills det smakar blod i munnen och musklerna värker. Jag vill inte ha den där, förvisso trevliga, men blekfeta kärringen som sitter i gungstolen och ojar sig.

Jag vill ha tillbaka hon som vågar säga ifrån, som vågar stå upp för, inte bara sig själv utan åxå andra. Jag vill ha tillbaka den där som inte backar för att säga vad hon tycker och tänker. Jag vill ha tillbaka henne. NU!

Maria Tafvelin, kom tillbaka, jag saknar dig. 

Dagen i dag är en märklig dag.

Den är din.

Gårdagen föll ur dina händer.

Den kan inte få mer innehåll

än du redan givit den.

Morgondagen vet du ingenting om.

Men dagen i dag har du.

Använd dig av det.

I dag kan du glädja någon.

I dag kan du hjälpa en annan.

Dagen i dag är en märklig dag.

Den är din.