Idag är det 5 år sedan jag och Hannah flög hem med lilla Kelly från Arlanda. Vi hade flugit ner kvällen före, mötte upp hundtransportören från Portugal (som för övrigt heter Hannah) och lilla Kelly på terminal 2, mitt i natten. Jag, Hannah, Hannah och Kelly spenderade några timmar på bänkar i försök att få lite sömn, innan det var dags att cheka in på planet hem. 

Från dag 1 så har Kelly varit den mest perfekta hund man kan ha. Snacka om lojal vän. Det finns så många minnen tillsammans med henne, och vi har hittat på en hel del ihop. Hon ställer upp helhjärtat på allt jag hittar på, och hon är den som ligger närmast om nätterna. Hon är åxå den som ligger närmast när jag ligger i yrsel. 

Jag kommer ihåg en gång för ett par år sedan när jag låg pall i sängen pga yrsel. Pernilla kom för att ta ut hundarna. Kelly ville INTE hoppa ner från sängen och hänga med ut på en promenad, medans Paddy och Molly såg ett tillfälle att få uppmärksamhet, så de hakade gärna på :)

Kelly är på Ett sätt lite kattlik. Hon verkar ha 9 liv.  Minns ni när hon blev ormbiten? Det minns Jag. Hon höll på att stryka med. Huvva så hemska dagar det var, när hon låg inlagd i Luleå, och veterinären sa: Prognosen är dålig. Det glömmer jag aldrig. Eller när hon hade knölen i käken, och veterinären sa: Jag tror att det är en tumör, och de brukar vara aggressiva. Som tur var, så var den inte aggressiv. Eller när hon bröt av en tand och inte vaknade ur narkosen som hon skulle. Det var åxå svettigt. 

Kelly är den finaste hund man kan tänka sig. Hon är unik. Hon fyller 9 år i år, och hon måste leva i minst 40 år till. 

Idag blev jag väckt av telefonen kl 6. Det var Catti från jobbet. Hon har förmiddagskontoret idag, och ringde för att det inte dykt upp någon chaufför, som egentligen ska börja kl 5. Igår körde Hannah, men hon kunde inte idag, och jag hade ingen aning om vem som skulle köra. Mattias och Pernilla befinner sig i Finland på mässa, och gick inte få tag på, så både jag och Catti försökte räkna ut vem vi skulle ringa. Jag blev ju klarvaken på en endaste gång, och hjärnkontoret blev nära på överhettat innan Catti meddelade att det löst sig. Brödet blir alltså sent idag, till de som har Den rutten. Jag blev så klarvaken att jag kokade kaffe, men jag tror att jag ska lägga mig en stund när jag druckit upp det. Det ser inte ut att snöa nu, så det kan bli en längre promenad nu på morgonen. 12 minus, så jag hoppas att det inte blåser så mycket. 

Idag börjar jag jobba kl 14, och jag hoppas jag hinner vara ute en hel del innan dess. Solorundor blir det nog, då Molly gärna slipper många och/eller långa promenader i, enligt henne, alldeles för låg temperatur. 

Ha en riktigt bra dag, ,och fyll den med nåt värt!

Gomorron