Vilken härlig dag!! 

Efter morgonrunda och frukost mötte jag upp en tjej och hennes amstaff-tik på Konsumparkeringen för lite träning. Hon kontaktade mig för några dagar sedan och frågade om jag hade lust att träna med henne lite, och ge lite tips. Jag tog Cornelis med mig och visade hur Jag lägger grund till all träning - Kontakt. Det var jätteroligt :)

Efter det var det bara att ta ut hela gänget på en pinkrunda, sen kamma luggen och åka på jobbet. Bra dag på jobbet, hem, ut med hundarna, skar upp en förpackning kycklingmage i småbitar och stoppade in i ugnen på torkning. Det var meningen att jag skulle ta två förpackningar kycklinghjärtan, men tydligen så hade någon mupp lagt både kycklinghjärtan och kycklingmage på samma ställe. Äh, skit samma, hundarna lär nog uppskatta det ändå :)

Det var ju hockey på tv, och vi bänkade oss och såg matchen 

Kom nyss in från kvällsrunda och nu är det dags att gå isäng. Luggen är kammad, tänderna borstade, och medicinen intagen. Jo, även en Ipren för bakskallen. 

Hoppas att även Din dag varit bra :)

Gokväll

Tisdag morgon. Öppnar ögonen och japp, det har snöat inatt. Det har dock slutat, så nu är det bara att invänta att det blir slask av alltihop. 

Jag har noterat att det cirkulerar många artiklar om diagnoser på facebook. Add, Adhd osv. Jag kan mycket väl förstå att det känns bra för de som har en diagnos, att få hitta grupperingar med samma diagnos, för att få träffa människor med liknande problematik. Så är det med alla människor tror jag - man behöver få känna samhörighet. Jag är ju med i ett par forum för Meniérepatienter, och det är faktiskt skönt ibland att veta att det finns människor som förstår precis vad man går igenom. Men .... de människor som inte har någon diagnos alls? Eller, är det som dr Åslund sa till mig när jag fick diagnostiserat dubbelsidig Meniére - Alla får något. Han sa ju så - Maria, alla får något. En del parkinssons, en del cancer, en del får stroke, andra får Meniére. 

Hur är det för de som inte har någon diagnos alls? 

Ja, de får nog samlas kring något intresse av något slag gissar jag, för där hittar man ju åxå samhörighet. Samhörighet och förståelse. Visst är det så att just begreppet förståelse är av högsta vikt, både positivt och negativt, jag menar, 

- Du FÖRSTÅR mig inte, är ett så vanligt uttryck, eller 

- Äntligen har jag träffat en människa som FÖRSTÅR mig.

ÄR det verkligen så att man måste ha samma diagnos eller dela intresse, för att förstå varandra? Är det inte så att de allra flesta av oss i alla fall, går igenom samma känslor, i olika stadier och på olika nivåer, men vi har alla gått igenom dem någon gång? Är det kanske så att vi förstår varandra tillräckligt bra, om vi bara förklarar för varandra, utan att ta för givet att den andra inte begriper?

Jag har, nu till morgonkaffet, ägnat mig åt Grej of the day och läst lite om stenåldern. Kvinnan från Bäckaskog närmare bestämt. Jätteintressant :)

Nä, kaffet är slut. Dags att gå ut :)

Ha en bra dag, och se till att fylla den med värda grejer :)

Gomorron