Igårkväll när jag gick ut med hundarna, stod en polisbil, samt två andra bilar härute på gården. Det är inte första gången polisbilen sveper här, då det unga paret på bottenvåningen, eller rättare sagt den unge mannen, tydligen ägnar sig åt att sälja spice till ungdomar. Det unga paret har varit borta hela sommaren, och kom rätt nyligt hem. Tjejen har jag bara sett ryggen på En gång sen de kom hem, i övrigt är det bara honom jag mött. 

Igår stod alltså polisbilen och de andra bilarna parkerade här, och jag hörde att det var prat innifrån deras lägenhet, så jag räknade ju ut att det var där inne de var. 

Nu när jag bar ner Cornelis för morgonpinket, var deras lägenhet avspärrad med polistejp. Läser i dagens Norran att det skett en svår misshandel i nära relation, och att kvinnan förts med ambulans till sjukhuset. Den unge mannen söks av polisen, då han dragit hemifrån innan polisen kom. 

Idag ska jag tvärt åka in till stan och klippa Robban, och efter det ska jag ta Paddy till RackArena så att han får springa i den lilla nysnö som kommit. Undrar om jag vågar släppa honom lös förresten ... han kan ju halka och sträcka sönder sig. Man vet aldrig. 

När jag kom in med Cornelis nu på morgonen, satte ner honom på golvet för att ta av mig jacka och skor, drog han iväg med bakbenen släpandes bakom sig, svansen gick, rakt mot köket. Han var hungrig, och han ville ha mat PRONTO! Skönt att se att svansen rördes! Om det var för att hålla kursen, eller av glädje, det vet jag inte, men det spelar mindre roll, den åkte från sida till sida i alla fall, och det känns oerhört BRA !!! Några dagar till, sen kanske han kan stå på benen åxå :)

Nu ska jag ta en promenad med de andra hundarna. Ha en Fin Fredag, och försök hitta de ljusglimtar och glädjeämnen som faktiskt finns i vardagen. De värda grejerna alltså.

Gomorron

Inatt någon gång vaknade jag och hjälpte Cornelis att vända sig lite. Fick en föraning .... tände lampan och tog på mig glasögonen. Mycket riktigt. Jag trodde aldrig att jag skulle bli rent GLAD av att se en hundskit bredvid min vänstra axel, men det blev jag. Jag har varit lite orolig därför att han inte skitit sedan i måndags, men inatt kom det ut. Sååå skönt!!! Var även glad att det inte var diarré  :)

I övrigt är Cornelis läge rent fysiskt, samma som igår, men han är gladare och verkar piggare. För nån halvtimme sedan bar jag ner honom så att han fick pinka, och när vi kom upp höll jag upp hans bakdel så att han fick promenera lite härinne. Järnet till köket för att kolla om det var något käk på gång, när det inte var så, satte han fart mot soffan. Nu verkar han ha blivit såpass kaxig att han nog skulle ge sig på att försöka hoppa ner därifrån, så för tillfället ligger han i en bädd vid mina fötter, medans jag står här vid datorn. När jag skrivit klart, ska jag sätta mig i soffan och ta upp honom bredvid mig. 

Nu är det ganska exakt 3 dygn sedan det hände. 

- Ge det 14 dagar, sa kiropraktorn igår. 11 dagar kvar av den tidsrymden. Mycket positivt hinner hända på 11 dagar :)

Jag måste sova en stund i afton åxå, jag är något så fruktansvärt trött och slut. Tur att jag får sova när jag vill, jag bestämmer ju själv, här i mitt paradis :)  Hundarna har aldrig något emot att kura ihop sig nära och sova en stund de heller. I morgon siktar jag på att ta Paddy till RackArena och Rambobanan en sväng. För smårumporna blir det vanliga promenader, och trickträning. 

Nu, soffläge med världens bästa hundar.

Tjing så länge

men det är inte genomjävligt heller!    Cornelis kissade när vi var ute nyss, och det bådar gott inför natten. Jag vet inte ens om att han är medveten om att han kissar, eller om det bara kommer för att jag masserar nedre delen av buken, men det känns oviktigt just nu. Nu gäller det bara att han ska bajsa åxå, men det kommer nog i morgon. 

Jag gråter inte ikväll. Allt det ledsna åkte nog ut igår. Däremot är jag helt slut. Den psykiska påfrestningen tar musten ur kroppen, det är då ett som är säkert. 

Till middag blev det grönsakssoppa .... och anledningen till att jag inte lägger upp en bild är för att den smakade superbt ... men såg ut som något man tuggat, svalt .. och .... ja, ni förstår. Men som sagt, gott var det, och fyllde sin funktion. Ibland får man nöja sig med det, och det gör jag gladeligen :)

Nu ska jag krypa isäng. MED alla hundarna. Ikväll har vi myst i soffan allihop ..ja ... det gör vi förvisso alla kvällar, men ikväll har vi nog myst extra hårt tror jag. Det har varit en värd dag och kväll. Med det i sinnet går jag och borstar tänderna, kammar luggen och önskar er en god natt!

Idag har jag varit till kiropraktor med Cornelis. Knät på vänster sida, och bäckenet låg tokigt. 3 ställen som han kunde fixa till. Ryggraden hittade han inget galet med. Men, redan innan vi kom in, hände det fantastiska. Cornelis blev så glad när han såg Moa, att han viftade på svansen!!!! Så underbart!!!!   Nu är det bara att fortsätta vänta, samt att få tag på homopatpreparat som jag fått tips om. Detta kommer att gå bra! :)

Ikväll är det kurskväll i nosework, men Susanne vet att jag hoppar av. Kelly är inte redo att hoppa in så sent i kursen, så jag har helt enkelt lämnat walk over. Ingen big deal, hon ska köra fler kurser framöver, så jag kan haka på då, när Cornelis är frisk och fit for fight igen :)

Varit ute och pinkat de andra hundarna ... funderar på att laga nåt slags middag ... men har varit lite klen på att handla de senaste dagarna, så jag får se vad jag kan skrapa ihop. Morötter, lök och vitkål har jag i alla fall, så en form av grönsakssoppa går det åtminstone svänga ihop :)

Betydligt ljusare tongångar från paradiset ikväll alltså :)  Då vet ni. 

Tjing så länge

Ny dag Nya tag. Det känns alltid bättre när det är ljust, och även om solen inte lyser, så är det ljust ute i alla fall. Igårkväll tog jag Cornelis till sängen direkt, och han somnade på en gång. Det gjorde jag åxå. Har vaknat några gånger och hjälpt honom vända sig, men annars har det varit lugnt. Kl 6 kissade han på sig i sömnen, så jag fick kliva upp och kasta täcke och lakan i tvätten. På kisset la jag några handdukar, la lakan på halva sängen, la in Cornelis i buren efter att ha duschat honom, sen sov jag ett par timmar till. Nu har jag varit ner med honom på gården, där han kissade igen, sen la jag in honom i buren igen. Står nu och dricker kaffe och ska strax ta morgonrundan med de andra hundarna.

Att man bearbetar mycket på natten, i drömmarna, det är du fullt tydligt. ... fniss .... härom natten drömde jag att jag träffat en karl. Skitsnygg, han hette Chris. Han var lam i benen, men kunde gå på dem tillräckligt för att gå på middag. Det var bara ibland benen vek sig, då fick jag vara snabb på att slita tag runt hans midja och hålla upp honom. Vi gick på middagen, men eftersom han rökte, så åt han sin mat ute på balkongen, så han kunde röka samtidigt ... fniss ... något som jag inte alls tyckte var konstigt. 

Idag ska Moa följa mig till en kiropraktor med Cornelis. Blir spännande att höra om han kan hjälpa på något sätt. Men, jag tror att Chris får bära Cornelis idag, för det var ju inget fel på hans armar ... fniss

Igår grät jag i princip hela kvällen. Det är bra att gråta, då åker det ledsna ut. Idag känner jag mig stark. Det är klart att det kommer att gå bra. Det finns helt plötsligt inget annat alternativ :)

Jag måste nog gå och köpa ett par gurkor. Gurka ska ju hjälpa mot svullna ögon har jag hört. Det ser banne mig ut som att jag fått getingstick på båda ögonlocken, så svullna är de. Kanske ska badda med Salubrin åxå. 

Nu kör vi onsdag. Tack alla som finns runtomkring mig, både när och fjärran. <3

Tårarna bara rinner och rinner ....   orkar inte ens skriva vad som hänt idag, alla nära vet och det räcker för tillfället. Ni andra får vänta ett tag. 

Varför? 

Är det, som några påstått i flera år, att det är handhavandefel, allt som blir jobbigt och tokigt?  Man börjar ju faktiskt undra själv. Vad är gemensamma nämnaren för allt helvete som händer i mitt liv? - det är JAG. 

Orkar inte mer ikväll. 

Stort STORT TACK till er som skänker oss både tankar och värme. TACK MOA för ditt engagemang! Vi ses i morgon. 

Nattsömnen har väl inte direkt varit god, varken för mig eller Cornelis. Jag la ju in honom i buren, var rädd att han skulle hasa sig ner från sängen under natten. Han satt dock upp i buren och smågnydde. Jag var så trött så jag somnade ändå, men vaknade efter ett par timmar. Kl 3 plockade jag ut honom ur buren och höll upp bakdelen på honom en stund. Då pinkade han. Skönt i alla fall att DET fungerar. Sen lyfte jag helt sonika upp honom i sängen och la honom nära mig, under täcket. han somnade direkt. Vi sov till 7.30 men låg kvar i sängen en bra stund. Klev upp och bar ner honom på gården. Han kissade faktiskt en hel del då åxå, även om jag inte fått honom att dricka något vatten ännu. 

In med honom i buren medans jag tog en promenad med de andra, sen fick de mat. Cornelis åt med god aptit. Skönt!

Nu ligger han i soffan och sover. I buren lägger han sig inte ner, utan sitter upp, och jag vill att han ska ligga så mycket som möjligt. 

Veterinären ringde nyss. Då han inte blivit något bättre alls, rinner nog hoppet sakta ut om att det är tillfällig förlamning. Nu är det bara att hålla tummarna för att kortisonet hjälper och att han blir bättre. Vi ska ge det en vecka i alla fall sa veterinären. En vecka? SEn då? om han inte är bra? Jag frågade om det inte går att operera.

- Det är i så fall på något av de stora sjukhusen i södra sverige

- ja, vilket sjukhus det handlar om, det struntar jag i

Veterinären skulle ta reda på om operation ens är möjligt. Hon återkommer då hon fått svar. Jag kommer nu på en gång att kontakta andra veterinärer för att få en andra bedömning. 

Det var förmiddagens uppdatering kring läget.

Efter jobbet åkte jag hem, tog ut alla hundarna på en kort sväng i duggregn. Smårumporna uppskattade inte promenaden sådär jättemycket, utan blev glada när vi kom hem igen. Jag lämnade dem hemma, lastade Paddy och Cornelis i bilen för avfärd till RackArena. Planen var att de båda skulle få rusa och leka en stund .... främst Paddy, som jag inte kan ha lös för riktiga springaktiviteter någon annanstans. Visst, han kan vara lös på gården, men jag vill ibland att han ska få springa, helt planlöst, i full kareta, och DET kan han verkligen göra på RackArena. Cornelis fick hänga med för lite fys tänkte jag. Jag har medvetet inte kört några Nw-övningar med honom på några dagar, utan ville att han skulle få fokusera på annat. På RackArena kan han få apportera tennisbollar. Skjuter iväg en boll med racket en bra bit, han hämtar, och måste leverera bollen till mig, sätta sig vid min sida och invänta signal för att få hämta nästa boll jag skjutit iväg. 

Allt gick bra i säkert 30 sekunder. Jag drog iväg en tennisboll medans Paddy rusade runt, runt som en idiot, helt planlöst. Cornelis tog sikte på bollen och sprang iväg. Paddy gjorde en svag sväng i full fart och tänkte nog göra en volt för att springa tillbaka .... helt plötsligt ser jag Paddy springa in i sidan på Cornelis. Cornelis skriker som en stucken gris, men försöker springa framåt mot bollen. När han märker att bakbenen inte hänger med, kastar han sig tvärt om, och börjar springa mot Mig, bara med frambenen, med bakbenen släpandes bakom sig. Vid det här laget hade jag börjat springa mot honom, och den här synen kommer att förfölja mig så länge jag lever. Cornelis springande mot mig, bara med frambenen, med bakbenen släpandes. 

Det här varade ju bara en bråkdel av en sekund, sedan var jag framme vid honom. Han hade slutat skrika. Jag lyfte upp hans bakdel rakt upp och tänkte - vad fan gör jag. VAD FAN GÖR JAG !!!!    Paniken och chocken hade redan fått grepp om mig, men när man är ensam i en sådan situation, måste man ta sig samman och tänka efter. Jag lyfte upp Cornelis i famnen, kommenderade Paddy Fot, och gick till bilen. Lyfte in Cornelis där bak, men ville inte riskera att Paddy gjorde illa honom, så jag satte Paddy i passagerarsätet, sen körde jag. Fram med telefonen, ringde djurkliniken och lämnade meddelande om vad som hänt, och att jag var på väg

Efter bara en minut ringde djurkliniken upp - kom hit direkt.

Jag skakade och grät .....   behöver hjälp tänkte jag. Jag kan ringa både Hannah och Pernilla, de ställer upp på en sekund. Valde att ringa Hannah, som ju jobbar i centrala stan

- Jag är på väg till veterinären med Cornelis, han har krockat med Paddy och är lam i bakdelen. 

- Jag möter upp hos veterinären, svarade Hannah

Kom till vet. Parkerade. Hannah ombesörjde om att ta ut Paddy från Passagerarsätet och sätta honom där bak, medans jag bar in Cornelis. Vi fick komma in på ett rum direkt. Han fick en spruta smärtstillande och det gick hur bra som helst. Däremot, när de skulle ge en spruta lugnande inför röntgen, så blev det tvärnit. Å va han skrek!  Till slut var den i alla fall insprutad. 

Jag hade stått i en dryg halvtimme och hållit upp hans bakkropp .... armen hade domnat bort och svetten lackade. Då kom Hannah in i rummet, tog av mig mössan, bytte av mig i att hålla upp honom ... och han somnade. 

De bar iväg honom på röntgen och vi fick vänta. Till slut blev vi inkallade till röntgenrummet. De hittade inte något på röntgen och då finns det två alternativ. Endera är det diskbråck, som inte syns på vanlig röntgen, eller så är det "tillfällig förlamning" som försvinner inom 24 timmar. Det ska dock behandlas som diskbråck med rätt stora mängder kortison till att börja med. 

Skjutsade hem Hannah, fick låna deras stora bur att ha Cornelis i inomhus, så att han inte försöker hoppa upp i soffa och säng .... hem, lasta ur bilen, bära upp buren, bära upp Cornelis ....     Har suttit och haft Cornelis nära mig i soffan, där även Molly hållit sig nära. 

Det här känns fruktansvärt och jag är nog ännu i chock, även om jag fått både telefonsamtal och pm från människor som delat sina erfarenheter, och då känns det mer hoppfullt. 

Tack snälla ni, allihop som stöttar på olika sätt. Jag uppskattar er oerhört mycket!!!   

Nu ska jag ta ut de andra hundarna, sen bära ner Cornelis på gården. Jag är så trött så jag håller på att gå sönder. Sånt här tar på krafterna, minst sagt. 

Nu håller vi tummarna för att det går över inom kort!!  

Gokväll