Fredagkväll. Jag är på väg isäng. Eller, ja, jag ska ta ut hundarna på kvällspink först. 

Igår efter jobbet, tog jag Paddy på en runda med sparken, smårumporna på en duopromenad, och Cornelis på en lekstund ute på gården. Det, sammanlagt med morgonpromenaden och efterjobbetpromenaden, blev det inget mer för hundarna. 

Jag har faktiskt fått frågan ett antal gånger sedan Cornelis blev förlamad i bakdelen, då, för 3.5 månader sedan : Blir han inte rastlös? Han, som är van att aktiveras så mycket? Han, som är av en sådan ras som kräver mycket?

Nej, han blir inte rastlös. INte vad jag märker i alla fall. Inget stressbeteende alls. Vad jag däremot vet, är att han mår bättre och bättre, vill jobba mer. Älskar att få sina uppgifter på dagarna. 

Jag tror att alla hundar mår bra av aktivering och uppgifter, om det då handlar om trickträning, bära vante, balansövningar, nosarbete ...och det gäller även Kelly, som blir 10 i år. Mycket motion och mycket stimulans för hjärnan är bra för alla levande varelser :)

Ok. ... jag ska ta itu med träningen igen. Fan ... varför är det så svårt att komma igång igen? När man är inne i det, så rullar det ju på. Tränade 7 dagar i veckan under flera år .... och mådde prima. Måste slå ihjäl latmasken. 

Nu är det dags för sängen här. Trött så att det svider i ögonen. Jag ska åka lite tidigare på jobbet i morgon, så det är bäst att jag knoppar så fort jag kan.  Ska vi göra såhär: På måndag startar jag mitt tränings-jag igen. Nu har jag sagt det högt. 

Gokväll