Jobbade 7-11, hem, ut med hundarna, lasta Cornelis och åka till Öjebyn och fysioterapeuten. Jodå, Corre är Corre, och i vanlig ordning stressade han upp sig när han blev varse att det var någon slags undersökning som låg på lut. Nu var det bara såhär att fysioterapeuten var både slugare och duktigare än Cornelis visste :)

Ska sanningen fram, så var JAG åxå lite slugare ... fniss.   Efter att ha skakat hand, gått in på rummet, gått igenom remissen och fysions uttalande om att C var så mycket bättre än hon trodde, så fick vi gå ut i korridoren och promenera på röda mattan. Jag hade ju beskrivit i detalj allt jag visste och vet, hade talat om att jag filmat ca en gång i veckan i 7 månader, lagt märke till alla förändringar. Jajjamän, även denna gång blev det så att när han går riktigt långsamt, ser allt perfekt ut, men när han travar så blir det annat. Då tappar han kollen på högerbenet.   Japp, bekräftat, in på rummet igen och fortsatt prat. 

För det första så var hon så himla lyhörd den här fysion, att hon frågade om vi kunde ta upp honom på bordet för genomgång, eller om vi skulle vara på golet. 

- på golvet, om jag /vi får välja. 

- Det får ni, sa hon, och la ner en dyna på golvet. 

Jodå, han var stressad, absolut. Det ska jag inte alls förneka, MEN, han skrek inte. Han flåsade, men slutade aldrig ta emot godis. FRAMSTEG. OCH, det helt beroende på att fysion var som hon var. Ingen stress, inga hårda ord eller tag, ingen som helst otålighet. Till slut la han sig på dynan, och hon tog fram laser. DET var som en signal till C :

- Matte, hon höll på att skjuta mig!!!!   Han sprang upp, lika hastigt som Molly gjorde i morse när fågeln flög in i köket. Efter en bra stunds övertalning, lugn och ro, la han sig igen och hon kunde köra med laser över bakre delen av ryggen

Vi pratade och pratade. Jag berättade hela historian från början, berättade om all träning jag lagt ner, vilka övningar jag gjort och hur jag tänkt. När hon lade bort laserpickan, klappade hon ihop händerna och sa:

- Du har verkligen gjort ALLT precis som om jag gett dig instruktioner. Det är Precis vad jag skulle rekommenderat. Du har ett sunt förnuft och verkar ha kunskap att backa upp dina tankar med. 

Ja, vad säger man?  - TAck ... det verkar ju ha fungerat hittills, men nu har det stått still ett bra tag, och jag behöver hjälp med nästa steg. 

- Det är uppenbart ett problem med någon nerv , men du har gjort ett enastående jobb rent muskulärt med honom, för det skiljer i princip ingenting i muskler mellan höger och vänster bak, sa hon. Sånt värmer, även om jag visste det redan förut. 

Kontentan av besöket blev att jag ska låta honom simma, och i övrigt fortsätta precis som jag gjort. Skritta i skogen, balansera på bollen, massera. Simningen ska jag påbörja så fort som möjligt. Har bokat tider i Juli med fysio, så att vi får följa upp, och se om vi ska göra nåt mer/annat, men hon var helt övertygad om att det här kommer att bli bra. Nervskador TAR lång tid. ... och, som jag beskrev olyckan, så är hon åxå helt inne på att det nog fanns någon skada/försvagning i hans högra sida redan tidigare. Inte för att det spelar någon större roll för framtiden, men så är det nog. 

Jag är så himla nöjd med resultatet, även om det kostar en del, och rehab inte ingår i hans försäkring. Det spelar ingen roll. Han ska bli bra. Punkt. 

Klockan är mycket, men jag är inte redo att gå isäng än. Ibland är skallen lite för full för det. Inte mycket , men jag tror att jag ska stänga ner datorn och bara sitta i tystnad en bra stund, för att lixom rensa ut. Sånt är bra ibland, särskilt när man märker själv att det behövs. 

Jag är så himla nöjd med dagen. Snacka om Värd dag!  För i morgon hoppas jag:

- att den nya på kontoret kommer på jobbet !!!!!! 

Gokväll

Vaknadekl 4.45  av att Molly kastade sig ner från sängen och sprang in i köket. Paddy hakade på. Tvärt satte jag mig upp och rolpade tillbaka dem, trodde att Molly haft en mardröm typ.  När de kommit upp i sängen igen, hörde jag ljud från köket, smög dit, och jo, det satt en liten fågel uppe på hyllan. Ajfan .... hur får jag ut den här! 

Den flög in i köksfönstret ett par gånger, så jag retirerade och satte mig på sängkanten. Cornelis kröp upp i knät på mig och skakade. Han var rädd. Jag kikade in i köket igen, nu satt fågeln i taklamps-sladden. Gick tillbaka till sängen .... tänkte att om den sitter kvar i köket när klockan börjar vara 5.15, så måste jag nog försöka fånga den genom att kasta ett lakan över, eller nåt ....   Men, hade sån tur att när den lugnat ner sig något, så hittade den ut genom balkongdörren själv. Ska nog skaffa nåt att hänga för öppningen, så att det inte händer igen, herregud, kan ju skrämma slag på Cornelis .... fniss. Molly var ju den som förvandlades till jakt- och attackhund. Helt utan att tveka, kastade hon sig mot det okända ....   :)

Idag börjar jag jobba kl 07. Jobbar till 11, sen ska jag hem, gå ut med hundarna, lasta Cornelis och dra iväg till Öjebyn. Det ska bli oerhört spännande! 

Från och med idag har Fridas öppet 10-19 alla dagar i veckan. Uteserveringen är på plats, och glassen på ingång. 

Nu drar sommaren igång på allvar :)  Jag kommer nog att ta nån veckas semester, men det blir i slutet på augusti eller så, när turistsäsongen lagt sig och det börjat lugna ner sig igen. Kan bli senare åxå, i september kanske, vi får se. Efter sommaren ska jag i alla fall dra igång dagens soppa, det blir kul :)

Nä, dags att hänga bort morgonrocken och väcka hundarna, som la sig och sov igen efter att fågeln flög hem. Morgonpromenaden väntar. 9 grader och blå himmel. Det blir en fin dag idag :)

Gomorron