Jag såg tecknen förra veckan, lite sådär subtilt. Sitter gärna vid soffan istället för att hoppa upp. Går lite långsammare, om än först, uppför trappan. Nu är det mer tydligt. VILL knappt gå uppför trappan. Sackar efter på promenader. Cornelis har ont. 

Det här är så hemskt, och så fruktansvärt, men samtidigt så har jag hela tiden sagt: Så länge han inte har ont. 

Nu har han ont. Han visar att han har ont. 

Vad gör jag NU?   En hund ska inte behöva gå på smärtlindring för att fixa vardagen. 

Nej. NEJ NEJ NEJ !!! Det skulle ju bara bli bättre och bättre!!!! 

Orkar inte skriva mer just nu.