Direktlänk till inlägg 22 juni 2016
Idag är en sån där dag då käslorna är lite kluvna. Eller, kluvna är fel ord, jag känner både sann glädje och uppriktig sorg, samtidigt. Den ena känslan är inte mindre än den andra, den ena känslan tar inte den andra känslans plats. Idag är det 2192 dagar sedan jag hämtade en vettskrämd stackare på Arlanda. Det är alltså 6 år sedan Paddy kom till mig och Kelly.
Den här dagen är det 529 dagar sedan jag mötte upp Moa i Sundsvall, och tog med mig Cornelis hem.
Alla de här dagarna, har varit fyllda. Fyllda av både glädje och sorg, ibland samtidigt, ibland har det varit mer av den ena känslan än den andra. Jag vet att jag skrivit om det förut, det här med att glädje och sorg hör lixom ihop, eller åtminstone kan samsas ganska bra. När Pappa dog 1991, 2 dagar efter fars Dag, 3 månader efter Hannahs födelse, hade vi begravning och dop med exakt en veckas mellanrum. När Mamma dog 2005, vakade jag hos henne sista natten, åkte hem under dagen, då storebror kom och bytte av mig. Den aftonen dog hon, och jag och Pernilla åkte till Göteborg på klassresa. Den dagen var jag kluven. Skulle vi åka eller inte? Jag beslutade mig för att vi skulle åka.
Skillnaden mellan 2192 och 529 är att Paddys 2192 dagar kommer att ticka vidare, medans Cornelis 529 stannar på 529. Jag känner både glädje och sorg. Ena minuten mest glädje, nästa minut mest sorg och ledsenhet, och då rinner tårarna över. Det är helt ok tycker jag. Så måste det få vara.
Klockan är strax efter 9, och jag ska göra den här dagen till den bästa dagen jag kan. Nu tar jag med Cornelis ner till vattnet. Det är varmt ute, solen skiner, fåglarna sjunger både för Paddy och Cornelis.
Dag 2192, dag 529 ska bli en dag fylld med värda grejer.
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 |
3 | 4 | 5 |
|||||
6 |
7 | 8 |
9 | 10 |
11 | 12 | |||
13 | 14 |
15 | 16 |
17 |
18 | 19 |
|||
20 | 21 | 22 | 23 | 24 |
25 |
26 | |||
27 |
28 | 29 |
30 |
||||||
|