Jag tror att Kelly förstod att hon måste fylla upp Cornelis plats på min vänstra sida, vid huvudet, när vi lagt oss, för hon tog hans plats och sov där inatt. Men .... tänk så tomt det kändes att vakna ändå. Det är så mycket som blivit annorlunda sen igår .... men framför allt att det är så .... lugnt. 

Kom hem från jobbet, öppnade dörren, kopplade hundarna och gick ut. Raskare promenad än när C var med, men .... det kändes att det var MINST en hund som fattades. 

Kom in efter promenaden, kopplade loss de tre .... och det lixom bara var .... stilla. De är så oerhört stillsamma så det är knappt man tror att man har hund överhuvudtaget. Ingen betongklump som röjer runt och pratar. Tog bort kompostgallret så att de skulle få gå ut på balkongen, precis som alla andra dagar när vi gått "efterjobbetpromenaden" .... och jovisst, de skuttade ut ... men det märks ju knappt. Cornelis, han lixom bufflade sig ut, sprang ner några grejer på vägen, och talade om för omvärlden - Tjohoo , nu går jag ut på balkongen, lixom .... eller - Tjohooooo, nu kommer jag in till dig igen matte!! 

Tittar kärleksfullt på Kelly, Paddy och Molly ...... snälla ..... röj runt lite är ni snälla.