Då var han här. Vad han än hetat tidigare, så heter han Aladdin nu. 

Han ser ut som en chokladbit, och hans personlighet rymmer många olika nyanser. Jag har hittills bara sett skymten utav det övre lagret, och det blir spännande när jag kommer till det undre.  :)

Igår afton när han kom, hade jag gjort upp en plan för hur det skulle gå till. Jourhemmet (som haft honom till och från, mest Till, sedan han var valp) kom med honom, och hade även sin egna hund med i bilen. De körde ända fram till entrén och vi pratade en stund. Jag berättade hur det hela skulle gå till, jag skulle gå upp och hämta mina 3 hundar medans de tog ut hunden och körde bort bilen (så att inte deras egna hund skulle dra igång nån serenad).Sen skulle jag helt enkelt bara suga kopplet i farten, och gå. Jag sa åxå till dem, så att de skulle veta i förväg, att jag skulle hålla Mina 3 i vänster hand, och suga tag i Hans koppel i höger, och sen hålla armarna rakt ut från kroppen. Jag skulle promenera ca 30 minuter och de skulle helt enkelt bara åka därifrån medans vi var på promenad.

Jag gick upp och hämtade Kelly, Paddy och Molly. Höll deras koppel i vänster hand, gick ut på gården där de stod, greppade kopplet och spände mina armmuskler så hårt jag kunde. HAN, som hette något annat än Aladdin igår, han kastade sig fram i kopplet och brölade som en tjur. Nädu gubben, den funkar inte här hos mig, tänkte jag för mig själv och stretade iväg. - Går det bra? hörde jag en röst, lite halvnervöst fråga 

- Japp, svarade jag kort och stegade iväg. Jo, armarna rakt ut från kroppen, Hunden brölade ... men jag hade inte räknat med annat heller. Jag hade bara min plan i huvudet, inget annat. Tänkte gå ut till kanotudden, efter gångbanan dit, finns gott om utrymme i form av gräs, på båda sidor, ifall jag får hundmöten tänkte jag. Hann inte ens fram till tunneln så hörde jag tågsignalen. Ok. Snabbt ta plan B, ville inte bli stillastående vid bommarna, utan nu gällde det att hålla sig gående. Vek av upp mot konsum istället, såg på avstånd att vi skulle möta ett ungt par med barnvagn och liten hund. Inget alternativ, då jag gick med En halverst upprörd amstaff på min högra sida ... långt ut från min sida, skulle jag säga. Svängde upp mot parkeringen och gjorde en helomvändning, för då hade tåget passerat. Genom tunneln, över järnvägen ..... då kände jag att jag kunde släppa ner armarna och gå som folk. Längre promenad i T-ställning behövdes inte. 

Gick bort till kanotudden och hem igen. Han fick ha koppel på sig den första timmen, för säkerhets skull. Så gör jag alltid när en ny hund kommer hit, vare sig den ska vara här en kort stund, eller längre. 

Kvällspromenaden gick även den till kanotudden. Ville ha det där extra utrymmet, om det skulle behövas. När vi skulle isäng, visade jag honom bädden och soffan. Första kvällen får man INTE sova i sängen med de andra, det bara är så. Jag tror att han somnade direkt han hoppade upp i soffan. Ja, han sparkade runt lite, så att alla kuddar och filtar hamnade på golvet, men sen sov han. Vi andra åxå. Jag vaknade kl 6 av att han hoppade ner på golvet. Å nej, tänkte jag, säg inte att han är en sån där som promt ska väcka hela flocken och tala om att han är vaken och vill ut. 

Jag såg ett huvud längst ner vid sängkanten. Han la upp det så försiktigt på sängen ... Molly hörde dock vad som var i görningen där hon låg under täcket, så hon lät honom veta att HENNES plats var bokad och upptagen. Han tittade på mig ... jag klappade på sängen för att visa honom att det var ok att komma upp. Han GLED upp. Han hoppade inte, han lixom RANN, uppförs. Det tog en stund för honom att komma upp, men han var verkligen försiktig, för att inte reta Molly ... fniss.   Sen knorrade han ihop sig och somnade om

Ett par timmar senare vaknade jag, han åxå. Då var det lite morgonstretch medans de andra sov vidare

Efter morgonpromenaden lastade jag honom i bilen och åkte till RackArena. Jag brukar normalt inte göra så mycket den första veckan med en ny hund, men jag kände att det bör jag nog göra, annars får jag problem. Han är 1 ynka år, och full av energi och bitverksamhet. Han försökte få igång Paddy, men det vet vi alla att det kan han glömma. Jag kände åxå att jag snabbt måste visa att det är JAG som står för aktiviteter här, inte de andra hundarna. Så, vi åkte på arenan :)

Helt kravlöst, inget godis, tror inte att jag öppnade munnen mer än ett par gånger, då jag sa "Bra" sådär lite lågmält. Höll käft och lät honom ha koll på mig helt enkelt. 

När han var rätt så slut efter det här, så lastade jag honom och körde till en bra skog, där jag varit sååååå många gånger. Nudu lille gubben, blir det skogspromenad tänkte jag :)

Jag vet inte om han var trött, eller om han är van att gå bakom, men han gick bakom mig hela tiden, utan att jag bett honom.

Jag tror nästan att han var glad när vi kom hem .... åtminstone så däckade han rätt omgående

Han sov ett tag, sen drog jag med honom i bilen (vill inte lämna honom själv än, även om de andra är hemma) och åkte på Björkis. Insåg att hållbara leksaker är ett MÅSTE att införskaffa. Plus nån hållbar kul sak att ha som belöning.

Nu är vi hemma igen, och åskan mullrade just igång. Han sover så djupt så det märkte han aldrig.

Så, vad säger du Aladdin, om din första dag i nya flocken? Eller, dagen är ju inte ens slut än. Vi hinner bra mycket mer innan det är dags att koja :)

Tjing så länge