Den här måndagen har varit väldigt innehållsrik. För er som hängt med länge i bloggen, vet att jag ett flertal gånger hamnat i situationer som varit både obehagliga, hotfulla, och stundom helt overkliga. Av hänsyn till några inblandade, tänker jag inte skriva exakt vad som hänt, men jag kan säga att jag sprang. Jag sprang sista biten mot porten, sprang uppför trappen, kastade mig innanför dörren och låste!!! 

Aldaddin. Han vet inte ens att han hette det under ett par dagar .... hann lixom aldrig träna in det "kommandot" som ett namn faktiskt är, för en hund. Han är tillbaka till ... jourhemmet, eller vad jag ska kalla det. Det är så komplicerat det hela, så det är alldeles för omständigt att berätta hur det hela hänger ihop. Kontentan av allt är att han är tillbaka, och stannar inte här. Jag VET att jag förmodligen har de rätta kunskaperna och det rätta tänket, men ... jag har inte den rätta tiden. Jag VET att hemmet där han nu är tillbaka i, är så tacksamma för att jag överhuvudtaget tog mig tid att bedöma honom. Ni är med mig i mina tankar och i mitt hjärta <3

Jag vill ju så gärna ställa upp och hjälpa, både människor och hundar. Det är lixom mitt kall. Göra andra människor, och hundar hela, så att de mår bra. Kanske skulle starta ett sådant företag? Kombinerat med någon form av matlagning .... fast ... egen företag?  ALDRIG I LIVET !!!!  Fniss

Ikväll har jag varit på noseworkkurs med Molly. Alltså, Molly är så sjukt duktig!!! HOn har verkligen arbetsskalle! Den här kursen är så himla rolig och bra ... bästa kursen jag gått faktiskt, det måste jag säga. 

Det håller på att vara kvällning .... Ska avsluta med att ägna "Aladdin" en tanke. 

Ibland inser man att hjärtat och hjärnan inte talar samma språk. Hjärtat säger: Ge honom mer tid, en chans till, mer förståelse ... Hjärnan säger: ge upp, det är för svårt, han kräver för mycket. 

Hjärta och järna talar inte samma språk, så är det. Ibland vinner hjärtat, ibland vinner hjärnan. 

Den här gången vann hjärnan. 

Gokväll