Lördagen har tippat över till eftermiddag. Det är 1 minusgrad och himlen är... vit. Det snöar inte, men jag skulle inte kalla himlen grå. Den är vit. Den lixom smälter ihop med hustaket i huset mittemot. 

Igår, efter morgonrundan, tog jag ut Eddie på en solorunda med väskorna på. 40 minuters promenad blev det. SEdan lämnade jag honom och tog ut Kelly på en solorunda för att fira våra 7 år tillsammans. Vi gick iväg till Kanotudden där det blev lek och godissök.

Jag såg att hon körde mycket hoppsasteg, så jag anade att hon på något vis hade ont i ena bakbenet. När vi kom hem, masserade jag hela hennes lilla kropp, med fokus på bakdelen. Sen stretchade jag lite försiktigt. När jag sträcte ut höger bakben, skrek hon och jag nästan svimmade. Herregud ... vad ställde jag NU till med??!!!

Vad än problemet var i hennes bakben, så är det borta nu. Inga hoppsasteg, betedde sig precis som vanligt inatt, PHU !!!!!!!

När jag och Kelly kom hem från vår solorunda, upptäckte jag att "någon" legat i sängen och käkat nachochips. Att jag ALDRIG lär mig!!!!!! Det var inte mycket kvar i påsen, tog ut den från skåpet och ställde den på diskbänken, funderade ifall jag skulle kasta den eller inte ... den har ju stått där ett tag. Sen försvann tankarna och jag lämnade påsen på diskbänken när jag gick iväg med Kelly. Japp. Eddie tog påsen och startade fredagsmyset lite tidigare än vi andra. Måste faktiskt fnissa lite .... att han tog påsen och la sig i sängen ... fniss

Jag är rätt sliten nu. Lite ostadig, och har en tinnitus som är helt sjuk. Jo, det har varit rätt mycket i slutet, så jag känner inte att det är konstigt på något sätt. Vaknade kring 6, somnade om, vaknade kl 7, somnade om, vaknade kl 9. Måste vila och äta maxdos mediciner nu känner jag, så att det inte går överstyr. 

Efter "morgonrundan" tog jag Paddy på en solosväng. På med dragselen, fram med sparken, YIIIHAAAA !!!!! 

  ok ... 3 km senare var jag genomsvettig .... Paddy knappt berörd .... men så hade han inte direkt dragit nåt heller. 

Kan inte låta bli att tänka på Cornelis, och sakna honom. Jisses så han drog sparken. Han älskade att dra. Han älskade det mesta. Å gud som jag saknar honom <3  

Skulle jag gett honom smärtstillande? Skulle det ha hjälpt? Skulle han fått tillbaka sin enorma livsglädje, styrka, attityd ....   Nej. Jag tror inte det. Han skulle aldrig blivit den Cornelis han var. Det var för sent. Den 22/6 2016 fyllde jag hans dag med så många värda grejer jag bara kunde hitta på. Hela dagen. Ända in i kaklet. Sen var det slut. Han fick avsluta sitt liv med positiva minnen, så ser jag på saken. 

Precis på samma sätt ser jag att Stina fick somna in. Värda grejer i slutet. Mycket kärlek. Änglafonden fyllde hennes sista tid med värda grejer. Ja, naturligtvis hennes närmsta anhöriga åxå, ffa sambon John, men ... som skapare av änglafonden så jämför jag faktiskt själva grejen - att fylla den sista tiden för den man älskar och vet ska försvinna, med värda grejer. INTE - "I should have bought you flowers" , utan "At least I bought you flowes"  Jag gjorde vad jag kunde för att du skulle få lämna livet fylld med kärlek. Jag vet att många blir förbannade när man jämför människor och hundar, men jag jämför människor och hundar precis hur jävla mycket jag vill. Det är KÄRLEK det handlar om. Kärlek och Värda Grejer. 

Tjing så länge