Det som hänt i Stockholm är fruktansvärt! Likaså terrordåd som skett på andra platser i världen. Så fruktansvärt att människor blir så fanatiska att de verkligen tycker att de gör rätt när de agerar på sådant sätt. De TYCKER verkligen att de gör rätt. 

Det är rdock fantastiskt att se att så många människor verkligen "vaknar till" och bryr sig om andra, när en sådan här sak inträffar. Som jag tolkar bilder och filmklipp från, både dagen för attentatet, och  gårdages Kärleksmanifestation, så slöt människor sig samman. Stockholm blev enat, på ett sätt som, åtminstone jag, inte sett tidigare.

Jag kan dock inte låta bli att tänka: Varför måste det gå såhär långt innan människor sluter samman på detta sätt? I många större städer, däribland Stockholm, inträffar många incidenter, misshandel på gatan, folk som ligger på trottoaren, och många bara passerar. Stenkastning mot poliser, gäng som terroriserar helt oskyldiga människor osv.

Vi viker inte ner oss mot hatet. Vi står starka och eniga. Terror biter inte på oss. Vi har bara kärlek att ge. Det är några av citaten jag läst kring vad människor sagt efter attentatet. Var finns den kärleken när det gäller vardagen? Hur kan man spotta på en hemlös, gå förbi när någon blivit misshandlad och ligger ner, men ändå påstå att man bara har kärlek att ge?

Att bry sig om andra, behöver inte vara så stort eller märkvärdigt. MEN .... det kan ha en STOR och märkvärdig betydelse för den som blir sedd. Det kan vara att stå upp för någon som behöver det, att fråga: behöver du hjälp? Eller, att helt enkelt ingripa, när man SER att någon behöver hjälp.

Nu ska jag gå ut med hundarna, sen ska jag iväg och fixa med lite överraskning till några stycken inför påsk. Efter det blir det jobb. Ha en Riktigt bra måndag. Fyll den med nåt värt

Gomorron