Midsommardagen. I skrivande stund14 grader och molnigt. Det har småregnat lite till och från ända sedan i morse, men åtminstone just nu är det uppehåll. 

Igår blev det en helt underbar midsommarafton. Det klarnade ju upp och blev superfint väder hela kvällen. Till middag blev det grillad entrecote m sötpotatispommes. Till efterrätt blev det jordgubbar, melon och grädde. En stund på balkongen i solen blev det åxå

Vaknade kl 3 i morse av att någon bankade på entrèdörren. Somnade om och vaknade kring 5. Vägrade kliva upp, somnade om och vaknade strax efter 7. Okej då ... fniss. 

Efter morgonrunda och frukost, tog jag Theo med mig och åkte till RackArena. Planen var att klippa färdigt. Theo är inte riktigt lika självständig som Paddy, utan han ville springa precis vid gräsklipparen hela tiden, fast helst skulle han velat åka med. 

Fast, efter ett tag insåg han att det kunde vara rätt kul att springa framför. Varv efter varv ... fniss

Tyvärr tog det hela ett abrubt slut, och jag känner mig lite skakis. Plötsligt började det bolma rök under huven på partnern. Alltså, inte bara LITE. Snabbt av med motorn och hoppa av. Jisses .... du ska väl inte börja brinna!!! Skrev ett meddelande till Susanne .... Hoppas han inte dog .... det vore ju så förargligt. 

Tränade lite med Theo när jag ändå var där, sen åkte vi hem. Lunch 

En promenad med alla 5 innan det var dags att åka iväg på nästa klippuppdrag. Hårklippning denna gång. En kvinna som har sjukdomen MS, som inte har det så himla lätt. 

Jag blev så berörd av henne. Hon låg till sängs när jag kom, och det tog ett tag innan hon kommit sig upp till sittande. Över till rullstolen. Rullade in på toa, där vi skulle hålla till. Innan vi var Där, hade jag hunnit bekanta mig med hennes lille son. Jisses vilken söt liten grabb, full av energi. Mannen i huset tog sig an att underhålla lille grabben medans jag klippte. 

Hon var så glad, skrattade mycket, vi pratade om allt möjligt, det var jättetrevligt. Jag klippte, inte det mesta av hennes hår, men två rejäla sopskyfflar. När jag var klar sa hon: Åh, tänk om man har ork att kanske komma sig på restaurang. Hon kände sig så fin. Det var nästan så att jag fick bita mig i läppen. Lilla gumman. Jag är så glad över att jag har möjlighet att få bjuda sådana här underbara människor på något som är värt för dem. Jag bjussar gladeligen på både tiden och den lilla bensinpeng det kostar att åka. Att få ta del av en främmande människas livsöde, och ändå känna den glädje som finns, trots att förutsättningarna är minimala. Att få vara del av att kunna glädja någon, göra skillnad. DET är värt. För mig. Det kanske till och med är så att det är det största man kan vara med om. Att få vara del av att kunna glädja någon, göra skillnad. 

Såna här möten följer en livet ut. Såna här möten gör att man påminner sig själv om vilka perspektiv man använder. Jag tycker att jag är rätt bra på att fånga glädje och dela den .... och det är såna här möten som gör att jag fortsätter hålla fokus på Värda grejer. 

Hundarna snusar och sover, nån ute på balkongen, Theo på fällen precis vid balkongdörren. Molly vid mina fötter i bädden. Kelly i soffan. Milo på fällen i hallen. En stund av lugn och ro. Eftertanke. 

Nu ska jag samla mig och skicka healing till partnern. 

Tjing så länge