Alla inlägg den 1 augusti 2017

Av maria tafvelin - 1 augusti 2017 13:21

Tisdag. Sjukt varmt. Det drar in moln, kanhända det blir åska? Eller åtminstone lite svalkande regn. 


Efter jobbet gick jag upp och hämtade hundarna och begav mig på en lugn promenad. Hur lugnt jag än försökte gå, så började jag toksvettas. Gick en kort sväng, 1.5 km. När jag var, i princip hemma, härute på vägen, så cyklar en kille omkull. Gissningsvis kring 12-13 år. Oj vad han grät och skrek AJ, Jag skyndade mig dit. Hans ena knä och armbåge var rejält blodiga, men jag tror mest han grät över att telefonen låg utspridd på trottoaren.

- Ska jag ringa din mamma, frågade jag

- Ja, tack, grät han. 

Precis då kom det fram två kvinnor till, den ena med telefonen i högsta hugg. 

- Har du hunnit ringa, sa hon

- nej, han ska precis berätta telefonnumret till sin mamma, ring du, sa jag ... jag kände att jag kunde använda båda armarna till mina hundar istället. De ville gärna fram till killen, förmodligen för att slicka honom i ansiktet, och jag tror inte att han var upplagd för det just då. 


Killen tar av sig hjälmen och tittar i den. Där hade hans mamma skrivit sitt telefonnummer. Kvinnan som skulle ringa, slog siffrorna.


- Det är min mammas telefon, hon kommer att dööööda mig, grät killen. Vi försäkrade honom om att det kommer hon inte alls att göra. Men .... vi förstod ju snabbt varför det inte gick att ringa mamman .... det var hennes telefon som låg utspridd alltså. 


- Vad heter du, frågade jag

Han svarade. 

- Vad heter din mamma?

- Kicki. 

- I efternamn?

- Han svarade. 

- Var bor du?

- Han berättade.

- Är någon hemma nu, frågade jag

- Ja, grät han

- Då tar jag en rask promenad dit och hämtar mamma eller pappa, sa jag och nickade åt de två kvinnorna som var kvar. 


Om jag inte svettades tidigare, så gjorde jag det nu kan jag säga. Jag gick så snabbt jag kunde, utan att typ falla i galopp. Det formligen RANN svett ner i ögonen, jag torkade mig flera gånger med baksidan av handen. Glasögonen både immade igen, och blev tårdränkta, sådär så att man knappt ser nåt alls. 


Framme vid huset ringde jag på och berättade vad som hänt. Pappan frågade: ska jag ta bilen?

- jo, det är nog bäst, sa jag, han har slagit i knät och armbågen rätt illa, men mest är det nog i själen han har ont, sa jag. Han är verkligen orolig över telefonen. 


- Tack så hemskt mycket för att du sprang hit och berättade, sa han. 


Jo, jag förstår att det såg ut som att jag sprungit ... fniss.   Sen var det bara att i rätt sakta mak promenera hem igen. Såg på lite avstånd hur pappan hjälpte killen in i bilen, och lastade in cykeln. 


Jag hann säga till killen, innan jag stormade iväg för att hämta pappan

- Så himla tur att du hade HJÄLM på dig! 

- jo, hulkade han. 


Nu åskar det. Tack, det behövs. Det är sjukt kvavt. 


Hundarna blev om möjligt mer slut än jag efter den där svettiga promenaden x2, så till den milda grad att Paddy inte ens reagerade när det åskade. 


Nu måste jag nog duscha. Ska bara "eftersvettas" en stund till ....


Tjing så länge

Presentation


Ny blogg, men det är fortfarande jag. Min blogg handlar om min vardag med jobb och hundar. Låter kanske trist, men det händer grejer varje dag. Jag ventilerar tankar, känslor, samhällsfenomen och annat som intresserar mig. Välkommen!

Fråga mig

4 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
  1
2
3
4 5 6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19 20
21 22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Augusti 2017 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards