Tisdag morgon. 7 grader och lätt regn. Det där lätta regnet upptäckte jag inte förrän vi kommit ut, jag och hundarna, så promenaden blev den korta varianten. 

Hörrni, i söndags gick allt bra ända tills klockan var några minuter efter 11. Jag bar ner tvättkorgen i tvättstugan, för jag hade bokat tvättid 11-15, trodde jag. När jag kom ner upptäckte jag att det var kl 15-19 jag bokat. Nåja, jag lämnade korgen i tvättstugan, jag skulle ju åka och lämna tillbaka lånekompisen i Skelleftehamn. Jag körde bort till macken i hamn, hoppade ut för att tanka ... då kände jag .... nä .... nämän vafan händer ... jag blir väl inte yr?

Körde bilen de metrarna bort till där jag skulle lämna bilen, hoppade ur, morsade på bärgningskillen och började gå hemåt. Gudarna ska veta att jag både snubblade och raglade. I vanliga fall skulle jag gått stigen som går vid vattnet, men jag vågade inte. Jag höll mig på bilvägen om jag skulle måsta lägga mig ner, eller måsta ringa efter hjälp. Hela tiden höll jag koll på var jag var : Alderholmsvägen, mot Skelleftehamn .... Alderholmsvägen nära korsningen Skelleftehamnsleden/Öhn ....   Blicken snett ner mot marken .... upprepade som ett mantra: Du fixar det, du hinner hem. Direkt jag försökte fästa blicken åt sidorna, för att se om det kom någon bil, så tappade jag balansen, så i slutet gick jag bara, utan att se mig för. 

Direkt jag kom innanför ytterdörren och fått av mig jacka och skor, kände jag hur karusellen startade på allvar, och illamåendet kastade sig över mig. In på toa. Spydde första omgången i toastolen, men kände att diarrén var på ingång, så jag skyndade mig bäst jag kunde att sätta mig, varpå  jag fortsättningsvis spydde på golvet framför mig. Svetten droppade från ansiktet och ner på golvet, direkt jag försökte lyfta en hand, spydde jag igen. 

Det här är så fruktansvärt jobbigt. Så F R U K T A N S V Ä R T jobbigt!!!! Efter ca en timme kunde jag fokusera blicken på något, men kräktes fortfarande direkt jag försökte röra mig. Fick upp telefonen ur byxfickan och lyckades ringa Hannah. Hon befann sig i älgskogen och frågade om jag ringt Pernilla. Nej, för jag visste att Pernilla inte har någon nyckel hit, och jag vet att jag av ren reflex låste dörren när jag klev in.  Jag tar mig omöjligt till dörren i detta skick. Det finns ju inget att göra åt Mitt tillstånd, men jag behöver hjälp med att gå ut med hundarna senare. 

När jag suttit, gissningsvis en timme till, kände jag att jag kanske kunde komma mig bort till soffan och lägga mig där. Klev försiktigt upp och stod stilla en stund. Ena benet var kraftigt avsomnat, så jag väntade tills jag fått tillbaka känsel i det. Siktade mot ytterdörren, gick dit och låste upp, när jag vände mig om för att gå mot soffan, var det dags igen. Raglade mot toan, hann inte riktigt ända fram .... spydde återigen på golvet, men hann inte dra ner byxorna. 

Satt ca en halvtimme eller nåt .... kände att det stabiliserade sig lite ...  drog av mig och blötte lite papper som jag "tvättade" mig lite med, häktade ner morgonrocken och siktade mot soffan. VArför jag inte ville lägga mig i sängen var för att jag ju tagit sängkläderna och stoppat i tvättkorgen som jag bar ner i tvättstugan. Jag tog dock ena täcket och lade över mig. Hundarna låg bakom mig i soffan, ville inte ha någon framför mig, omutifallatt.

Herregud vad jag frös. Jag frös så jag inte kunde ligga stilla. TAck gode Gud att hundarna ändå låg nära, annars vet jag inte vad jag hade gjort. Att kliva upp för att hämta ytterligare ett täcke, det fanns inte på världskartan. Nu gällde det att ligga absolut stilla för att det inte skulle dra igång igen. 

Kring 16 kom Hannah och Robban. Då kunde jag hålla ögonen öppna och prata. De tog ut hundarna på promenad, stoppade in älgkött i min frys, och frågade om de kunde göra nåt mer. Tack älskade ni, det går ju inte göra så mycket, och jag sa att spyan inne på toa, det tar jag upp sen. 

Kl 18 kunde jag sätta mig upp i soffan. Kl strax efter 20 gick jag ner på gården och släppte ut hundarna för kvällspink, sen skurade jag toan, tog en dusch och la mig. Kunde dock inte sova så mycket, då jag mådde illa, och var rädd att det skulle starta igen. 

Klev upp strax efter 4. Klädde mig, gick ut med hundarna, tog bussen till jobbet. Trögt. Kroppen blir så otroligt sliten efter ett yrselanfall. Innan jag åkte på jobbet gick jag förbi tvättstugan. Jo, tiden 11-15 var ledig. Jomen, jag slutar 12, jag hinner tvätta till 15. Kom hem från jobbet, gick ut med hundarna, dammsugade, diskade, la mig i soffan till kl 15, då jag trodde att jag hade tvättid. Kom ner och upptäckte att jag snurrat ihop tiderna. Bokade första bästa tid, som är på onsdag. Bar upp tvättkorgen. Sov i soffan stora delar av kvällen. 

Nu är det dags att åka på jobbet. 

Meniére. Jag orkar inte, men vad är alternativet? 

Gomorron