Måndag morgon. 6 grader och mulet. Uppehåll nu, men det kommer ju att reda upp sig och börja regna i vanlig ordning. 

Har vaknat några gånger inatt och insett att stormljuden jag hörde, kom innifrån skallen. Tinnitus alltså. Vaknade "på riktigt" kl 8, men låg kvar och fipplade med telefonen, läste nyheter och spelade ett nytt ordspel jag börjat med. Klev upp, och när jag började skaka liv i min supersöta kaffebryggare, ringde Pernilla för att typ säga gonatt. Hon började jobba kl 4 i morse, skulle hem och sova några timmar, för att orka hänga med i säljkursen som hon går i eftermiddag. Jag börjar ju jobba kl 12, så vi hinner inte ses idag, annars ses vi ju varje dag på jobbet. DET är lyx!

När jag varit uppe på benen en dryg halvtimme, så började jag känna ostadigheten. Kom inte hit igen nu, för visst bad jag dig dra åt helvete!!??  Går in i köket för att ta medicin, och en åksjuketablett. Inser att åksjuketabletterna är slut, det är bara tomkartongen kvar. Helvete. Måste ner på stan på apoteket och köpa mer före jobbet alltså. 

Nä, dags att försöka veva igång dagen, hoppas på det bästa. Än så länge är jag på benen, och det känns som en Värd grej. 

Gomorron

Söndag morgon. 7 grader och ..... japp ... regn. Men, det verkar ska sluta inom kort, och hålla upp några timmar nu under dagen. 

Gårdagen blev en händelserik och rolig dag. Precis när jag skulle gå ut på morgonpromenaden, ringde Pernilla och undrade vad jag skulle göra några timmar framåt. Hon hade ärenden på stan, och skulle sen på solbacken. Jag tog en rejäl promenad med hundarna, sen åkte jag upp på Solbacken och mötte upp Pernilla. Hon frågade redan när hon ringde, om jag skulle handla nåt. nä, sa jag, jag behöver inget, men jag hänger med :)  

Handlade jag inget? jodå ... tex en superfin tunika och ett par lurviga tofflor :) 

 När vi handlat klart åkte vi på Budspa och åt lunch. Kom hem, tog en runda med hundarna, sen blev det en lugn och behaglig kväll. Idag är det jobb som gäller, men först mina tre koppar kaffe och en promenad.

Förresten,  nu är det inte länge kvar innan vi drar iväg till Stockholm, jag, Pernilla, Hannah, Annica, Stina och Jenny. Jag hann bli lite orolig att skovet skulle hålla i sig och förstöra alltihop, men det verkar ju kunna gå vägen :)  Det ska bli vanvettigt roligt! :)

Kaffet är uppdrucket ... men jag stressar inte .... hoppas att det hinner sluta regna innan det är dags att gå ut. 

Nä, nu ska jag ändå dra igång dagen. Ha en fin söndag och fyll den med nåt värt!

Gomorron

Frågan är bara hur länge det ska regna, innan solen kommer! 

Lördag morgon. 6 grader och mulet. Det är uppehåll just Nu, men ska regna fram på dagen, och resten av dagen, och i morgon, och hela kommande vecka. Det blev en väldigt väldigt regnig höst, kan man säga. 

Om Onsdag och torsdag var jobbiga och tuffa dagar, så var gårdagen desto bättre :)  La mig 21.30 på torsdagkväll, sov till kl 8 på fredagmorgon, men låg kvar i sängen till kl 9. Klev upp, drack 3 koppar kaffe, tog hundarna på en 30 minuters morgonpromenad. HÄRLIGT ! Hem, lämnade Paddy och Theo, och drog till skogs med smårumporna

  Underbart!!  Hem, tog ut Theo på lite nosework

Efter det passet lastade jag Paddy och åkte till Solbacken. Björkis har ju flyttat dit, så vi åkte dit på äventyr. Paddy fick ett nytt fint halsband (och en massa karra av Johanna) sen tog vi en promenad däruppe innan vi åkte hem. Precis när vi kom till bilen efter promenaden, så började det regna. Spöregnade när jag började närma mig Ursviken, men när jag rullade in på parkeringen hade det slutat. Alltså, jag har sån himla tur!! 

Jo just ja, jag hann åka förbi Skelleftehamn och hämta ut ett paket, det var Theos nättäcke från BackOnTrack. Han ska få ha det mycket, pga höfterna och ryggen. 

Idag har jag bokat tvättstugan 11-15, ska småstäda lite, hoppas hinna nån längre promenad, men framför allt - hoppas få vara på benen. Vilken gåva det är att kunna göra det man vill: promenera, vara uppe, ja alltså, fungera normalt. DET är värda grejer ska jag säga. Efter varje yrselattack känner jag mycket större tacksamhet över att faktiskt kunna vara upprätt och klara mig själv.  Jag känner åxå stor tacksamhet mot de jag har runt mig, som inte tvekar att hjälpa mig när jag behöver. 

Jag mailade ju min läkare, och han svarade lika kort som han alltid gör. Han har nog inte tid att skriva långa mail, fullproppade med tankar och information, han skriver inte "mer än nödvändigt" om man säger så. Jag frågade om det inte kommit något nytt på forskningsfronten kring Meniéres sjukdom. Fick svar igår: 

- Inte det. 

Punkt. Nähä ... men kanske innan jag får en attack nästa gång? Nu hoppas jag att jag får ha en riktigt lång period utan skov. Att det skulle upphöra helt, det vet jag att det inte gör. Det är för "mycket kvar" på höger sida som ska brännas ut innan det försvinner, men kring när jag går i pension kan det mycket väl vara så att det "bränt ut sig", dvs balans- och hörselnerverna är mer eller mindre döda.  Nåja, jag har ju klarat mig hittills, så jag lär klara mig tills dess åxå. 

Nu ska jag i alla fall starta den här lördagen på bästa sätt. Har druckit mina tre koppar, nu ska jag hänga bort morgonrocken, väcka hundarna och gå ut. BAra en sån sak är ju Värt massor. 

Gomorron

Onsdag eftermiddag. Jag tror att det regnar lite, men är inte helt säker. Efter jobbet åkte jag på apoteket och hämtade ut mer medicin, sen begav jag mig hem, kopplade hundarna och gick ut. Samtliga pinkade redan på gården (precis vid vägen alltså). Då jag skulle gå över vägen (Skelleftehamnsvägen) hann jag bara till mitt på vägen. PANG så blev jag yr och ögonen snurrade i skallen. Jag hade så tur, det kom en kvinna gående precis, och hon såg ju att det var nåt på tok. 

 -Hur är det? frågade hon. Hon kanske trodde att jag var full. 

Jag fick ur mig att jag har Meniéres sjukdom, och att jag fått en yrselattack. Jag fick hålla i mig i henne, och hon sa:

 -Ska jag ringa ambulansen?

 - Nej, jag måste bara komma upp

- Var bor du?

- Här. 

Hon tog alla 4 koppel i ena handen, och jag sög tag i henne och försökte bara hålla mig på benen. Då vi äntligen kommit oss uppför trapporna och in i hallen, kopplade hon  loss hundarna medans jag stapplade mot sängen. 

- Herregud, jag kan ju inte bara lämna dig såhär, sa hon

- jo

- Är det säkert att du klarar dig?

 - Ja, tack

Jag grät en skvätt ... för jag ORKAR verkligen inte med den här yrseln. Jag gråter nu när jag skriver åxå, för det är så förbannat jobbigt att bli yr. Nu är jag på benen igen efter att ha legat pall några timmar. Ska jag försöka hitta nåt positivt så är det att det bara höll i sig i 2.5 timmar den här gången, mot normala ca 5 timmar. 

Jag har aldrig sett kvinnan tidigare, så jag har ingen aning om vem det är. Frågade ju inte efter namnet heller, det orkade jag inte bry mig om då. HOppas jag träffar henne igen, så att jag verkligen får tacka för att hon hjälpte mig. 

Det här är sista veckan på det här jobbschemat där jag jobbat 06-12 sön-tors. From söndag ska jag istället jobba 12-18. Alla på jobbet har bytt schema, och jag fick nog det bästa ändå :)

Jag ska tänka efter om jag orkar laga den mat jag hade planerat - kyckling i pitabröd. Eller, jag tror jag har tänkt klart, jag orkar inte. Är helt slut. Det får bli nåt som bara är att stoppa i munnen, typ en knäckemacka med leverpastej. Det blir en helkväll i soffan med hundarna. I morgon är det torsdag, vilket innebär att jag tar helg efter det. Passar mig perfekt just nu. 

Tjing så länge