Onsdag efter jobbet. 13 minus och kolsvart. Kolsvart i flera bemärkelser. Besöket hos optikern tidigare idag, gav inte det resultat jag hoppats och trott. Visst, jag vet ju att jag knappt ser nåt med högerögat, herregud, det ser jag ju varje dag. Eller ... ser INTE, rättare sagt. 

På Smarteyes i Skellefteå blir man alltid så himla bra bemött. Nog förstår jag att de har fått det i uppgift att bete sig sådär mot alla kunder, jag är inte dum, men ... det är skillnad på bemötande och bemötande, även om det är deras arbete. Nåja .... Supersupertrevlig tjej vid disken tog emot mig med ett "Hallå, hallå" direkt jag klev innanför dörren. Världens största leende och världens gladaste röst. Hadedubokattidjajahadebokattidjaghetermariatafveli
n. Häng med, sa den glada tjejen, jag ska göra några förundersökningar innan jag låter optikern låna dig :)   jamen det vanliga ... vid maskinen, 3 puffar i vardera öga ..... 

- vill du kolla på nya bågar nu direkt?

- nä, jag avvaktar.

- jamen självklart, vi kan ta det efteråt, det går lika bra :) :) :)   Sitt ner här och vänta, vill du ha en kopp kaffe?

- tack men det är jättebra :)     Jag hade då fortfarande ett leende på mina läppar. Det leendet skulle inom 10 minuter vara fullständigt utsuddat, och utbytt mot tårar i ögonen och en hackig röst. 

Efter att ha suttit och väntat i 5 minuter, ganska exakt 10.50, då jag hade min bokade tid, klev optiker Tomas fram och tog i hand. 

- Hallå, hur är läget?

- ja alltså ... det är högerögat. Vänsterögat ser jag helt perfekt med i de här glasögonen, det är högerögat jag vill ha hjälp med. 

Gick in i lilla kyffet och satte mig i stolen, efter att ha hängt av mig nya jackan på kroken han visade mig. 

- hur är det annars då?

Tänkte här att det är inte läge att ta upp värken i höften  ... fniss ... så jag sa

- jomen annars är det bara fint. 

Efter ca 3 minuters undersökning sa han något jag absolut inte väntat mig. Jag trodde att han skulle säga:

Jadu Maria, glaset kommer att bli säkert 3 cm tjockt .... 

Vet du vad han sa? 

- Nej, det finns inget vi kan göra med glas. Du ser sämre än 5 % på ditt högra öga, och det går inte korrigera med glas. 

- Va?

Nånstans där föll lixom en liten persienn ner, för båda ögonen. Vadå "det finns inget vi kan göra med glas"  Vafan, det finns ju JÄTTETJOCKA glas!!!!!!

- Jag skriver en remiss på ögon, så att de får kolla. Det KAN ju hända att det är ytterligare ett läckage. (för er som inte hängt med några år kan jag berätta att jag för några år sedan, fick svetsa med laser för att stoppa ett läckage vid gula fläcken)  Jag skriver att jag vill ha en omedelbar kontroll. Det har gått så fort, sist såg du ju 30%. 

Jag blev nog lite tyst, och han var verkligen jättegullig. Frågade flera gånger om det var ok. När jag klev upp ur stolen tog han mig i hand igen och sa: Jag skickar iväg det här nu direkt, och jag vill att du ska tänka på, tex när du ska gå över vägen, att du inte kan förlita dig på ditt högra öga. Du måste vända på huvudet helt, så att du inte missar nåt och blir påkörd. 

I morgon, när jag sovit på saken, känns det säkert lite bättre. Just nu känns det inte så jättebra. 

Men ... jag måste försöka hitta nåt kul i det hela. Alltså, förlåt till den medarbetare till Tomas, som stod bredvid oss när jag skulle betala (behövde btw bara betala halva kostnaden för en synundersökning)   

- Gick det bra?

- Nja, sa jag ... inte jätte

- Vi försöker lösa det, sa optiker tomas, men Vi kan inte hjälpa henne, skriver remiss på ögon

- I see, sa medarbetaren. 

- I don´t, sa jag, men i samma sekund jag sa det, la jag handen på hans arm och försökte le lite. ... det var ju inte meningen att trycka ner honom i skoskaften. 

Så .... vilken av hundarna passar bäst som ledarhund?   Kelly, som vill gå bakom, går bort. Theo, som vill fram till alla han får ögonkontakt med, går bort. Molly, som bara har ett öga själv, går bort.   Vad säger du Paddy? Du borde passa, du drar ju inte i kopplet fastän jag ber dig. 

Sjunker ner i soffan med hundarna en stund. Samlar mig lite och försöker bearbeta den här dagen, så att jag inte ligger vaken inatt och grubblar. 

Onsdag morgon. 6 minusgrader. Appen säger dimma, jag säger klar himmel. Dimman ligger väl bakom huset mittemot kanske, så jag ser den när jag kommer ut. 

På facebook blir man påmind om händelser från just det här datumet flera år tillbaka. För 3 år sedan, 10/1 2015  flyttade Cornelis in. Det här är första bilden jag tog på honom inomhus, eller rättare sagt, jag hade TÄNKT ta bara på honom, men Molly hoppade resolut ner från sängen och satte sig bredvid honom. Molly, som tidigare aldrig velat ha nån hund nära sig, Paddy och Kelly har ju gått bra ... men man märkte direkt att det var nåt särskilt mellan Molly och Cornelis. Det var verkligen en kärlekssaga som  startade den där dagen för 3 år sedan

Åh som jag saknar Dig Cornelis!

Idag ska jag iväg och göra en synundersökning före jobbet. Som jag berättade häromdagen, är det högerögat jag vill höra om det går att göra något mer för. Förra gången sa ju optikern att jag hade 20% syn på höger öga utan glas, och 60% med glas. Nu är det beydligt sämre, och jag hoppas att det går att åtgärda. 

Igår var det ju 1 plusgrad på morgonen. Det blev 40 minuters promenad med hela gänget, sedan 30 minuters solorunda med Paddy, och 30 minuters solorunda med Theo. Solen sken och det var helt ljuvligt. Hoppas det snart kommer fler sådana dagar, gärna då man är ledig :)   Man vill ju helst vara ute och promenera hela dagen :)

Nä, kaffet är uppdrucket, dags att hänga bort morgonrocken och väcka hundarna. Ha en bra onsdag, fyll den med nåt värt!

Gomorron