Torsdag förmiddag. 12 minusgrader. Appen säger molnigt, och vet ni, det är lika vitt på himlen, som på jorden. Det är som ett gigantiskt svart-vitt fotografi man tittar på, när man kollar ut genom fönstret. 

Igår var det kring 10 minus på morgonpromenaden, och ffa Molly tyckte att det  var helt vansinnigt att he sig ut. Det var lite handbroms på ända tills vi vände hemöver, då det ju givetvis går lite lättare. Återigen - lätt att få "köldkramp" när man går hemifrån, men den försvinner i samma stund man vänder hemåt. Molly <3

När jag skulle handla inför nyårsmiddagen, köpte jag spontant en fin blombukett. Jag tänkte ge den till en granne, som så tragiskt miste sin man för ett par veckor sedan. Det har hänt så mycket för det här paret, den här kvinnan ... De flyttade hit för ett par år sedan, mannen i huset (båda pensionärer) jobbade arslet av sig för att renovera lägenheten, hon var ofta ute med parets hund, som mannen använde i jakt. Hips vips fick mannen en stroke och hamnade i rullstol. Kort efteråt dog hunden. Det här året har varit minst sagt omtumlande för dem båda, livet blev helt plötsligt något helt annat. Han satt ofta ute på altanen och tittade när jag tränade hundarna. Ja, hon åxå för den delen. Så, för ett par veckor sedan hände något tragiskt, och mannen är död. 

Jag kände bara att jag ville ge henne en blomma, så jag köpte buketten. Tänkte - är hon inte hemma, så behåller jag buketten själv.  Hon var hemma. När hon öppnade dörren sa jag: 

- Jag vill ge dig en blomma. 

Jo, jag förstod att vi båda skulle gråta, och det gjorde vi. Jag kramade henne länge och sa:

- Så hemskt det blev för dig. 

Efter att ha pratat en stund, kom schyssta Sonja och fick chansen att byta några ord, samt krama om kvinnan. 

Igår pratade jag med en anhörig till kvinnan, och fick då veta så oerhört uppskattad den där blombuketten blev. Så oerhört uppskattat att jag ringde på dörren och pratade, vågade ta upp händelsen.  Att det blev uppskattat, det märkte jag ju redan när jag lämnade buketten, men att få höra det av någon annan, det kändes jättebra. Att ha gjort Gott för en människa. 

Nä, nu är det hög tid att jag hänger bort morgonrocken och väcker hundarna. Herregud jag ska ju snart iväg på jobbet ... fniss. Idag ska jag förhoppningsvis inte behöva jobba över. Jag har lagt om schemat för en av mina kollegor, så nu är jag inte ensam efter kl 14.45, nu är vi 2 som jobbar till 18. Ni anar inte hur skönt det känns!!!!!! 

Ha en Bra torsdag! Fyll den med nåt värt. Kanske en blomma till någon som behöver lite uppskattning och omtanke?

Gomorron

Nyårsdagen. Första dagen på år 2018. 1 minusgrad och mulet. Det ska snöa idag åxå. 

HejDå 2017. Dags att summera det gågna året. 

Den första januari. Nyårsdagen, besökte jag Stina, tillsammans med några andra, underbara kvinnor. En dag jag aldrig glömmer.

Jobbade nåt av mina sista arbetspass på fridas  i början av  Maj, tror det var samma dag som Theo flyttade in.

Det har varit mycket hundar, hundträning, hundmys. Eddie bodde här i början på året, men jag var tvungen ge upp på hononm. Theo flyttade in i början på maj, och han passar här som handen i handsken. Det har varit så mycket kärlek, änglafonden, många okända människors enorma hjärtan, begravning efter Stina. Det har kommit in nya människor i mitt liv, det har varit mycket skratt, mycket gråt. 

Den där fantastiska resan till STockholm med tjejligan, för att se Tomas Ledin. Året avslutades med en fantastisk julhelg, min födelsedag var perfekt. Julafton var perfekt. 

Igår var det nyårsafton. Efter morgonrundan tog jag ut Paddy på en sparktur. Jag vet inte ens varför jag trär på honom dragselen ... fniss. Jag fick sparka som en idiot i alla fall. Hem, bytte hund och tog Theo på samma runda. Han drar inte heller direkt mycket, men han håller sig i alla fall framför sparken. En gemensam runda hann vi med innan det var dags för nyårsfirandet. 

Förrätt

När jag skulle göra varmrätten, började det jävlas lite. Ena plattan funkade inte, äh, tog en annan. När jag skulle dra in potatisbakelsena i ugnen, var ugnen kall. What??   Fattade ingenting. Efter att ha kollat säkringar och div annat, samt haft smärre panik en stund, upptäckte jag att ena vredet stod snett. Hur kommer det sig? Det var ett smärre projekt att få vredet att stå som det skulle, så att ugnen blev varm. Så småningom funkade det och jag kunde avancera till varmrätt

blev ... sådär.   Hade kunnat säga: men det gick ner, fast det höll det inte alls på att göra. Entrecoten var av det segare slaget .... tuggade, tuggade, tuggade ... till slut svalde jag. Då satte jag i halsen .... om vi säger såhär: kunde nog ha slutat illa. 

Efterrätten skippade jag. Det small härute och Theo pissade på nya mattan, rakt upp och ner. Jag gjorde ingen grej av det, då skulle han ha blivit ännu mer rädd. Tog upp honom i soffan och höll honom så hårt jag bara orkade. Minns ni att det funkade på Cornelis åxå. När armarna mer eller mindre krampade var han faktiskt lugn igen. Nu small det inte mer, men både han och Paddy var lite skeptiska när vi skulle ut på kvällspinket. Snabbt ner på gården. Upp, drog för persiennerna. Kl 23 gick vi isäng. Var ju beredd att kliva upp någon timme senare och dra på tvn igen, men tänkte: vi provar. Jag ska ju jobba idag, så jag ville gärna sova. 

Vaknade kl 03. Inte av att det small. Det var så förbannat varmt dock. Klev upp och öppnade balkongdörren. Somnade om. Vaknade kl 04 av att jag hade så ont i höften. Låg vaken ett tag, klev upp och tog en iPren. 

Nu är det absolut hög tid att hänga bort morgonrocken och väcka hundarna. Det är inte bara en ny Dag som börjat, utan ett helt nytt År. 

Ha en härlig dag!  Ha en härlig start på det nya året!!    2017 var ett innehållsrikt år, det ska 2018 åxå bli :)

Gomorron