Fredag morgon. Ledig dag. 14 minusgrader och varken sol eller mulet på nåt sätt. Typ svart/vitt.  Den här dagen blir en lugn dag. Ja, städa förstås, eftersom det är fredag ... men i övrigt lugn. 

För ett år sedan, den här dagen, kom så beskedet. Hela dagen hann gå innan jag kring 22.45 på kvällen fick sms av John, som var STinas sambo. 

"Nu har Stina somnat in efter en tuff kamp"  skrev han.  Så oerhört obönhörligt. Så fruktansvärt tragiskt. Så förbannat orättvist. Stina hann aldrig åka till Las Vegas. Stina ville leva, hon ville inte dö. Hon var en fighter in i det sista. Jag är dock för evigt glad över att gruppen "änglafonden" gav henne så mycket kärlek i slutet. Hon fick somna in med vetskapen om att vi var sååå många som verkligen tänkte på henne, och skänkte vår styrka. Styrka att släppa taget och gå vidare. 

Ikväll kommer jag att tända ljus för Stina, och tänka på henne stenhårt. 

John har jag fortfarande kontakt med. Inte lika tätt som för ett år sedan, men jag skriver till honom då och då och frågar hur det går. Frågar om han vill ha hjälp med något. Har flera gånger sagt till honom att Änglafonden finns för honom åxå, om han behöver oss.  

Igår stekte jag kotlett och friterade sötpotatispommes till middag. Smakade supergott :)   Få se vad jag hittar på ikväll, försöker göra nån slags frysrensning. 

Nä, nu ska jag hänga bort morgonrocken. Molly har vaknat och ligger och tittar på mig. Gomorron Molly, jo, matte ska dra igång dagen. 

Ha en fantastisk fredag. Fyll dagen med nåt värt. Nu är det enda vi vet med säkerhet att vi har. Förvalta Nuet väl. 

Gomorron