Söndag morgon. 12 minusgrader och halvklart. Medans kaffet blev färdigt passade jag på att börja duka i "matsalen". Jag ska ju ha en viktig brunch idag kl 11.  Pernilla, Otto, Hannah och Robban kommer. Mattias är borta, och kommer inte hem förrän senare idag, så han missar tyvärr brunchen. Efter morgonrunda med hundarna ska jag dra igång att baka scones, göra äggröra, steka prinskorv, göra våffelsmet .... det blir olika slags yoghurt, olika slags granola, ost, leverpastej, skinka, och såklart mina hemkokade marmelader :) Det ska bli superkul :)

Igår gick jag runt "lillbyn" på morgonrundan. När jag kommit en bit mötte vi en lös hund. En liten Jack Russel med reflexväst. Det är aldrig kul att möta en lös hund när man är ute med hundarna, sånt kan ju faktiskt sluta hur som helst. Theo och Alice har jag ju på min vänstra sida båda två, men för säkerhets skull tog jag över Theo på min högra sida, det KAN  ju bli gruff inom flocken sådana här gånger. Hunden kom fram med stort självförtroende, jag höll kopplen kort och steg fram mot hunden och ropade - GÅ HEM!  .... nja, den brydde sig inte om mig så värstans mycket, så jag tog fram rösten som verkligen menar allvar.  GÅ HEM!!!!!   Då kutade den faktiskt iväg. Om den verkligen lydde mig och sprang hem, eller om den bara fortsatte sin motionsrunda på egen hand, det vet jag inte. När jag senare berättade om det här för Hannah sa hon: jomen den där är ofta lös. 

Efter den promenaden åkte jag på ICA maxi och handlade inför brunchen. Hem, stökade in i skåpen, Pernilla ringde så jag åkte dit och skötte om lille Otto medans Pernilla fixade naglarna. Jag och Otto dansade framför tvn, det var konsert med Niklas Strömstedt :)  Otto blev så trött av allt dansande så han somnade i min famn. Eftersom jag känner mig lite krasslig, tvättade jag händerna säkert 10 gånger, och lyckades undvika att pussa på honom alltför mycket ... tror jag .... 

Hem, fräsa ihop en pytt av lite leftovers ... sen parkerade jag mig under filtar i soffan tillsammans med hundarna. 

Jag ägnade en stund åt att beställa lite posters på nätet ... bland annat den här:

men även en bunt andra som jag tyckte om. 

Inatt har jag frusit och svettats om vartannat. Hundarna nära, nära. Alice har fortfarande i sig att hon åtminstone två gånger varje natt tvärvaknar och ska pussas och kramas en kort stund, sedan knorrar hon ihop sig och somnar om. Man ser att de börjar lära känna varandra hon och Theo, och tyr sig mer och mer till varandra, lägger sig nära varandra, det har de inte direkt gjort tidigare. 

Nä hörrni, bäst jag sörplar i mig kaffet, sparkar av mig tofflorna, hänger upp morgonrocken och talar om för hundarna att det är dags att vakna och gå ut. Det blir en kortare morgonrunda idag, får bli en längre fram på dagen om jag orkar vill säga. 

Ha en Skön, underbar söndag. Gör nåt värt av den!

Gomorron

Fredag morgon 1 plusgrad och blåsigt utav bara helvete! Öronproppar var ett måste för att kunna sova inatt. Läste i Norran att det i Norge blåst så hemskt att tex en buss hade blåst omkull. Fy fasen! Det började ju blåsa igår afton, och när Miomöbler levererade mitt vitrinskåp kl 15.00 så frågade jag om de kände något i sin lastbil, då den är rätt hög

- jo fasen, i morgon vågar vi inte köra, det känns tillräckligt Nu, och det ska blåsa mer i morgon. 

Igår var åxå dagen då jag började känna mig förkyld. När var jag förkyld senast? Det var jättelänge sedan. Jag och Pernilla tog promenaden runt byn redan vid halv 9, sedan åt jag frukost - mina hembakta tekakor, hemgjorda passionsfruktsmarmelad (svingod) och en kopp te

Efter det kröp jag upp i soffan med hundarna eftersom jag kände mig frusen

Jag har ju sån tur att mina hundar är värsta myspropparna :)   Jag såg lite tv tills Pernilla ringde och frågade om jag skulle med på Bibo och IcaMaxi. Ja gärna :)   så hon plockade upp mig och vi åkte iväg, en kort sväng blev det eftersom jag väntade mio mellan 14 och 16. Pernilla och Otto stannade hos mig när vi kom tillbaka, och hur svårt det än kändes, försökte jag att inte vara så mycket i ansiktet på Otto, vill ju inte att Han ska bli förkyld. Vitrinskåpet kom i tre tunga kartonger. Hannah kom förbi och höll Otto medans jag och Pernilla bar in kartongerna. Jag har inte orkat packa upp och börjat skruva ihop dem än, kan bli idag, då det inte kommer att bli någon längre utevistelse. 

Jag var ju på anställningsintervju i onsdags. Det kändes jättebra, men såklart är jag inte ensam som sökt tjänsten. De intervjuar kandidater i veckan och nästa, sedan sållas några ut som går vidare till nästa intervju, det blir veckan därpå. Men ... inget annat att göra än att vänta och se om man går vidare eller inte. 

Såg på fb någon snubbe som blivit less på att "alla" verkar så lyckliga, lägger upp bilder på så "tjusig" mat, "vältränade kroppar"  .... så han ska i protest lägga upp bilder på "verkligheten" som han kallar det.   Jamen ... snälla nån ... Den här diskussionen har jag sett många gånger, människor som hakar upp sig på att andra verkar  FÖR lyckliga. Det kan alltså inte vara sant att människor ÄR så lyckliga, äter så tjusig mat eller har så vältränade kroppar. Eller? Själv tycker jag att det är rätt så uppenbart att vi alla har VÅR verklighet. ÄR man jätteintresserad av matlagning, att lägga upp snyggt (jag tex) ... så känns det rätt så naturligt att mina matbilder ÄR tjusiga. Det är ett intresse. En människa som verkligen brinner för att träna, som ägnar många timmar varje dag åt träning .... det är väl inte en surprice att den människan får en vältränad kropp ... ska den människan inte få lägga upp bilder på sitt resultat?  En annan älskar inredning, och prioriterar att köpa inredningsprylar till sitt hem. Ska den människan skämmas och ge fan i att visa andra?  

Själv har jag ALDRIG stött på någon som låtsas ha ALLT, dvs - perfekta matbilder, supertränad kropp, supervackert hem osv. De jag har stött på, har Något eller ett par områden de verkligen brinner för, och därmed delar dessa. Om jag går till mig själv-  Jag delar bilder på MINA intressen- matlagning (har ett enkomt matinstagram) och hundar. Jag har numer inte en vältränad kropp, så DEN hamnar inte på bild om vi säger så. Eller .... tycker den här snubben att jag BORDE lägga ut bilder på min blekfeta kropp så att ingen ska tro att jag är LYCKLIG ... för det kan jag väl inte vara som jag ser ut?

Nä ... lille gubben, du är ute och cyklar. Visst, vill du bara lägga ut bilder på svettiga strumpor, sönderkokade makaroner med ketchup, en ölmage och ostädat hem - Gör det, ifall det är DIN verklighet, som du vill dela med andra. OM det är så att det verkligen är DU - jamen, dela med dig vettja. Gör du ditt bästa bara för att på något sätt trycka ner andras verklighet, så är det bara fjantigt. 

Nä .... nu ska jag sparka av mig tofflorna, hänga upp morgonrocken, hålla fast hatten och gå ut med hundarna. Gör nåt värt av den här dagen!

Gomorron

Onsdag morgon. 8 minusgrader. Ser på appen ut som att det blir strålande sol idag :)  Så himla kul !!!! 

Igår, efter morgonkaffet, tog jag hundarna och gick runt "lillbyn" torde vara typ 2.5 km. När vi kom hem tog jag itu med att plocka ihop julgrejerna. Tänk ... direkt efter nyår blir jag tvärless på jultomtar och juldukar ... då vill jag ha upp saker som skriker: Nytt år, ljusare tider :) .... oj .... kom precis NU på att jag inte har några gardiner att sätta upp i köket .... satte ju  upp julgardinerna där direkt .... och har inget annat. Jamen, jag ska ju ner på stan idag, så jag får lösa det då :)

Efter att ha plockat ihop julgrejerna och småfipplat lite med annat, hörde Pernilla av sig och det var dags för den dagliga promenaden"runt byn" ... det är alltså en lite längre sväng än runt "lillbyn" .... fniss .... typ 4.5 km

När vi kom hem drog vi iväg på Solbacken för att handla lite på ICA maxi. Vi hann även in på Lekia och Intersport en sväng. När jag kom hem började jag direkt med det projekt jag hade på menyn: koka marmelad. Jag ska ha brunch här på söndag, så jag tyckte det var kul att koka några små burkar marmelad :)  Det blev tre sorter : passionsfrukt, ananas och kiwi

Kvällen blev lugn :)

Inatt har jag vaknat ett par gånger. Alice får som för sig att hon måste tvärt kramas och pussas ett par gånger per natt. När hon gjort det så somnar hon om.  :)   Hon följer mig ner på morgonen, men hoppar upp i soffan och sover vidare. Theo kom precis ner och la sig på mattan här i köket medans jag dricker mitt kaffe. 

Hörrni, idag blir det sjuuuuukt spännande. Jag ska på anställningsintervju kl 10.00   Håll tummarna för mig :) 

Nä .... börjar väl vara dags att sparka av sig tofflorna och hänga upp morgonrocken. Ska ta en promenad runt "lillbyn" och sätta i motorvärmaren på plåtkompisen innan frukost. Sen är det bara att kamma till sig (duschade just innan jag la mig, så håret var blött) och preppa sig inför intervjun. 

Ha en riktigt Bra onsdag. Fatta rätt beslut, fyll dagen med värda grejer. 

Gomorron

Måndag morgon. 0 grader, det har blåst en hel del inatt. Första koppen är upphälld och jag sitter i mitt superfina kök och sörplar. Hundarna har kommit ner från övervåningen och har hoppat upp i soffan och somnat om. 

Igår sov vi till kl 8 jag och Alice, sen fick hon gå ut på gården och kissa innan jag kokade kaffe. Efter kaffet blev det en kort promenad där vi stannade och småpratade med en av grannarna. Hon tyckte att Alice var jättefin :)  Frukost, sedan gjorde jag väl inte så särskilt mycket innan Pernilla kom och det var dags för en promenad runt byn. Otto var kvar hemma hos pappa Mattias medans vi gick

Promenaden runt byn tar ca 45 minuter och Alice går som en dröm i kopplet. När vi kom hem hoppade hon upp i soffan och tog igen sig

kl 14 åkte jag in till stan och hämtade Theo hos Julia. Han har haft en superku helg, först en dag och en natt hos John i Burträsk, sedan en dag och en natt hos Julia. Alla tre verkar ha haft en underbar helg :)

Jag hade bett Hannah komma ut på gården och hålla Alice i kopplet medans jag tog ut Theo ur bilen. Jag gör ju alltid så när jag tar in en ny hund i flocken att jag tar en promenad med båda, till en början får de inte nosa på varandra, utan gå på var sin sida om mig. Jo, jag går som ett T - med armarna rakt ut ... fniss ... ser säkert väldigt proffsigt ut ... fniss. Till en början får man ju ta i lite grann för att hålla isär hundarna, men redan efter några minuter förstår hundarna att de inte ska nosa just nu, utan hamnar i promenadmode och bara går. Efter ytterligare några minuter låter jag dem stanna och nosa i marken, gärna pinka så att den andra får nosa där ... sen går vi vidare. Efter ca 10 minuter brukar det vara så att man kan ha dem på samma sida utan att de direkt bryr sig om varandra, några snabba nosningar kan det bli, men sedan går de bara

Promenerade ca en halvtimme, sedan gick vi in. Jag hade nog förväntat mig mer röj. Det blev inte jättemycket av det, nån repa bara, sedan hoppade de upp på varsin sida i soffan och vilade. Sen fortsatte kvällen så

Inatt har de legat i sängen på varsin sida om mig. Allt går enligt planerna :)      Idag får vi se om de börjar leka med varandra. Jag vill alltid att de lär känna varandra lite INNAN det börjar lekas, för lekar kan tendera att dra upp varandra i stress, och sånt kan ju  urarta. 

På hemväg från Karlstad i lördags, lyssnade jag på några poddar, bland annat hundpoddar. Det ÄR faktiskt lite kul när man hör att det diskuteras precis som man tänker själv. Till exempel: 

Hur kan det komma sig att hundägare tycker att det är en bra idé att träffa helt okända andra hundägare så att deras hundar ska "leka av sig". Man träffas, ofta i en rastgård eller annat inhägnat område, låter hundarna nosa på varandra, sen släpper man lös dem så att de ska få leka. Är det så att många hundägare TROR att det är vad som är bäst/roligast för sin hund? '

Nåja, andra måste ju göra som de finner lämpligast, jag väljer att göra som Jag finner lämpligast. 

Nä, nu ska jag nog sparka av mig tofflorna och hänga upp morgonrocken, för dagen har börjat :) Gör nåt vettigt och värt av den. Ni vet den där lilla filmsnutten jag lagt upp några gånger med Penny Shoulman "Vakna, det är lördag, bästa dagen" .... tänk såhär istället: 

Vakna, det är en ny dag - Bästa dagen!  

Gomorron

Lördag kväll, snudd på sent för att vara jag ... fniss. Eftersom jag alltid tar med temperaturen utomhus, så gör jag det nu åxå. Det är 12 minusgrader. Appen säger "mest molnigt ... nåja. Kolsvart är det i alla fall ... fniss. 

Hörrni. Vilken resa jag gjort. Det är helt sanslöst när man betänker att jag åkte IGÅR och kom hem IDAG ... men det känns som att jag varit med om saker som tar MINST 3 dagar. Jo ... förvisso körde jag bil från 07-20 igår, och från 9.30-21.15 idag  ... men ... det har hänt så mycket mer. Sååå mycket mer. För många, kanske till och med även för Mig, var det så att jag skulle köra ner till Karlstad och hämta en hund. Punkt lixom. Men ... så var det inte. 

Om vi tar det från början. 

Jag kontaktade min vän Moa och signalerade att jag sökte en staffe som behövde omplaceras. Inget alls akut, utan bara slängde ut det till henne, då HON är MITT I hundvärlden, och jag litar på henne. Om jag säger till henne att jag söker en staffe till min familj, då skulle hon aldrig någonsin föreslå kreti och pleti. Hon är för mycket hundnörd för det. Så ... jag kastade ut det bara. 

Döm om min förvåning när hon bara dagarna efter hör av sig och berättar om Alice. Då har i sin tur Alice ägare hört av sig till Moa och bett om hjälp med omplacering av Alice ... och HON litar på Moa .... 

Summa summarum blev ju att jag åkte ner till Karlstad igår, och hem idag, med Alice.  Jag dök alltså upp i hennes hem igårkväll kl 20.05 Hon lagade en underbar middag, bjöd på alkoholfritt vin, och vi pratade på som om vi känt varandra länge. Ett sånt där möte som sätter sig i själen. Jag vet inte hur jag ska beskriva det ... men den där unga kvinnan gjorde ett starkt intryck på mig. Hon är fantastisk. Inte bara med hundarna, men även där blev det solklart att hon var otrolig .... det var nåt annat ... det var som att hon levt såå många år, med alla dess erfarenheter. Så är det ibland ... man får vara med om dessa omtumlande möten som sätter sig i hjärtat. ATt båda jag och hon kontaktade Moa så att hon kunde förmedla kontakten ... att det stämde så himla bra ... är det ödet?

Att sammanfatta den här helgen i ETT blogginlägg, det går inte. Det här är bara några snabba reflektioner. Men ... visst är det märkligt ändå att man sammankopplas med vissa personer Just då .. vid rätt tillfälle ... EXAKT vid rätt tidpunkt .... 

Vi har alla våra livsöden, med tillhörande erfarenheter, så kan man säga. 

Lördag morgon. 2 plusgrader och lika kolsvart som det var hemma i Boviken igår morse vid den här tiden. Jag åkte ju hemifrån några minuter efter kl 7, och kom fram till Molkom strax utanför Karlstad kl 20. Resan gick superbra, jag var pigg hela vägen. Plåtkompis skötte sig toppen och det enda som visade sig strejka var laddaren till mobilen. Den i bilen alltså . Jag hade 4 % ström när jag kom fram ?

Jag kommer dock att be gps:en att plocka fram en annan rutt när jag ska hem idag. Jag trodde på fullt allvar att det blivit nåt fel när gps visade in mig på vägar som blev bara mindre och mindre. Typ 12 mil efter en väg som var så himla liten och smal, mötte typ två bilar på hela vägen, knappt några plogkäppar... just Då kändes det nervöst att bara ha 9 %ström, tickande neråt. Men, eftersom jag har tur som en tok så redde allt upp sig ?

När jag kom fram träffade jag en fantastisk ung kvinna, Eveline och en helt underbar hund, Alice. Ja hon har ytterligare en superfin hund, men den har helt andra växlar i son kropp om vi säger så. Medans Eveline lagade värsta lyxmiddagen så pratade vi massor och jag klappade Alice massor.
-hon är ?one of a kind? sa Eveline, och mina tankar hamnade hos Kelly och den känsla jag hade med henne. Kanske.... åh jag hoppas!!! ??

Kring 23 kröp jag under täcket, så sjukt trött. Hade tänkt lägga upp nåt på Instagram men upptäckte att Instagram säger att jag inte har några foton eller videos. Men det var väl jävligt märkligt!!! Nåja, orkade inte bry mig så hårt, men ser att det är samma sak idag. Jahapp.

Vi sa att vi skulle ställa väckare på 7.30 ... jag vaknade vid 2, somnade om, vaknade 5.15 och då var det en ny underbar dag tyckte hjärnan ?

Ska strax smyga upp och kratta till mig så att inte hennes små barn blir traumatiserade. Jag sover nere och de andra uppe så jag hoppas att jag inte väcker dem.

Idag blir det hemresa. Ska försöka komma iväg senast kl 10. Hoppas vara lika pigg hela vägen som igår. Hoppas åxå att det inte är någon olycka efter vägen så att det blir totalstopp i trafiken som det var igår. Sånt tar tid.

Får jag liv i insta så lägger jag väl upp nåt kul under dagen, annars blir det på fb. Ha en underbar lördag!! Fyll dagen med nåt värt!

Gomorron

Fredag morgon. 1 minusgrad och kolsvart. Det är inte ofta jag kliver upp kl 5, och inte har jag direkt sovit jättegott ... men, första koppen är upphälld, Theo har förflyttat sig från sängen på övervåningen, till soffan i vardagsrummet. Dagen har börjat och idag åker jag. Om mindre än 2 timmar börjar jag köra ner till Karlstad för att hämta Alice. 

Igårkväll när jag gått och lagt mig tänkte jag på en sak. Jag tänkte på hur många som faktiskt ryms i ens hjärta utan att någon annan behöver lämna sin plats. De ryms allihop även om det tillkommer nya. Det känns skönt att det är så. 

Hannah kommer över nu på morgonen innan jag åker, för att kolla olja och lufttryck mm i min plåtkompis. Jag har alltså en servicehjälp som kommer hem till mig, DET är lyx :)   Pernilla sa till mig igår: mamma, du är väl förberedd på att bilen KOMMER att lägga av under den här resan! ... fniss. Närå

Jag ska skjutsa Theo till Burträsk, han ska vara hos John tills i morgon. John är ju bror till Theos förra ägare Julia, han har varit hundvakt till Theo åt mig förut, och blev glad när jag nu frågade igen. I morgonkväll kommer dock Julia att ta hem Theo till sig i stan, så att jag har nära att hämta honom. Det blir förmodligen på söndag jag hämtar hem Theo, för jag räknar med att jag kommer hem sent i morgon kväll. Jag ska sova i Karlstad hemma hos Alice  m familj, och åker i morgon efter att ha gått en promenad med nuvarande ägare, så att jag ska få se Alice i hemmiljö, och ute på promenad. 

Igår tvättade jag alla filtar i 95 grader, samt kastade ut täcken och kuddar på balkongen, då det var 17 minusgrader. Nu ska det förhoppningsvis inte lukta kiss någonstans, och kvalstren ska vara döda. Jag är redo att hämta en ny familjemedlem, med förhoppningen om att det blir en god kamrat både till mig och Theo, men även till Hannah och Robban samt deras hundar, och naturligtvis Pernilla, Mattias och lille Otto. 

Nä, nu ska jag sparka av mig tofflorna och hänga upp morgonrocken och börja packa ihop inför resan. Ha en riktigt härlig fredag. Fyll dagen med nåt värt!

Gomorron

Torsdag morgon. 17 minusgrader, appen säger klart. Solen stiger upp om en dryg halvtimme, vi får se då. 

Nu är de tre musketörerna tillsammans igen. Molly gick över regnbågsbron igår. Jag satt med henne i famnen, från den lugnande sprutan, tills hennes hjärta slutat slå, sen en liten stund till.  Mina tre älskade hundar lämnade mig i samma ordning som de kom till mig. Först Kelly, sedan Paddy och sist Molly. Här ett foto från 2011

Vilka otroliga personligheter. Kelly, den absolut finaste lilla vän man kan få. Så otroligt vänlig, lättlärd, glad, arbetsvillig, lojal. Hon var inte reserverad mot andra, men höll sig helst till mig.  Hon vägrade lämna min sida när jag låg i sängen, drabbad av Meniéreanfall. Hon som ställde upp som extramamma till lille Gullefjun från första dag de sågs, ända till sista gången de träffades. Vi gick kurser ihop och hon imponerade stort varje gång. Jag var så stolt över henne! Jag var nära att förlora henne några gånger genom åren, det var ormbett och operation av knölar ... men till slut var det hjärtat som inte orkade mer. 

Paddy, som vi snabbt började kalla "filosofen" som gärna satt och tittade ut genom fönstret i godan ro. Kunde sitta i princip hur länge som helst och titta, även om det inte rördes ett endaste dugg därute. Med sin milda framtoning charmade han i princip alla han träffade. Han hade nog älskat att jobba på ett ålderdomshem, sitta hos någon gamling och bli klappad hela dagarna. Han hade dock en annan sida åxå - jakt. Några gånger drog han iväg på vilt, minns när han drog efter älg i Boliden ..... jag fick plocka upp honom på OK i Boliden, dit han åkt taxi ... fniss. En taxichaufför hade mött honom efter vägen där han sprang, plockat in honom i bilen och skjutsat honom. Jag gick kurser även med Paddy. Viltspårskursen var superkul .... där han flera gånger visade att han lika gärna kunde stanna och lukta på blommor ....  

Molly ... mitt lilla rivjärn. Redan från första stund, på Arlanda, visade hon att hon inte var lättflirtad av andra hundar. Jädrar vad hon morrade och gormade mot andra hundar som var med på samma flyg som hon. Hon var överviktig, både kilomässigt och personlighetsmässigt .... fniss. Kurser gick även vi, bland annat rallylydnad, viltspår och nosework. Innan hon förlorade ena ögat, höll vi på rätt mycket med agility, men sedan avståndsbedömningen blev lite si och så, var det nosework som blev det dominerande, och hon var så otroligt duktig! Hon älskade verkligen det. Trots sin ringa storlek så var hon den som ivrigt roffade åt sig alla nya leksaker, la upp dem i soffan och vaktade dem det första dygnet. De andra hundarna Visste att det inte löntes försöka låna någon av dem förrän tidigast dag två. Hon var så himla rolig och väldigt lätt att ha ... förutom då att hon åt i sig allt hon hittade ute, ja även inne. Minns allhelgona då jag var tvungen in under helgen och akut operera henne då hon ätit i sig nåt som fastnade i tarmen. 

Nu är de samlade igen. Tänker på den här strofen: När dina steg har tystnat. Oj så olika deras steg var, man hörde direkt vem som kom trippande. Kellys tysta trampande, Paddy han lixom KASTADE ner tassarna, bryskt mot golvet, Molly, hon steppade fram med korta, korta steg. 

Ni kom 2010. Idag är det 2019. I nästan 9 år fick jag vara er matte. Jag glömmer er Aldrig. Sov Gott <3

Kaffet är snart uppdrucket. Theo har kommit ner från övervåningen och hoppat upp i soffan och sover tills jag ställer bort kaffekoppen.  Idag är det bara jag och han. 

Ta vara på dagen. Ta vara på allt ni har i er närhet. Gör nåt värt av det. 

Gomorron