Fredag morgon. 5 plusgrader. Appen säger soligt, men det har jag svårt att hålla med om. Det droppar och rasar från taken och är absolut glashalt ute. 

Igår jobbade jag ju på Guldstadens Blommor. Först stod jag ett par timmar och snittade och tog bort blad från rosor, sedan ringde jag alla dessa människor som skulle få blommor, för att kolla att de var hemma under dagen för att kunna ta emot blommorna. Det var över 200 bud som skulle ut, så det var en hel del telefonsamtal. När man tar upp papperet där mottagarens telefonnummer står, ser man ju även meddelandet som beställaren vill ska stå på kortet. Det var så många kärleksfulla hälsningar att det faktiskt ibland var snudd på att man var något tårögd och var tvungen harkla sig innan man slog telefonnumret. Ett par telefonsamtal sticker ut från mängden, tex en kvinna som svarade att Hon skulle vara borta ett par timmar på eftermiddagen, mannen var hemma men det var ändå bättre att chauffören skulle hänga blommorna på dörrhandtaget, så att inte mannen skulle ta emot dem, då skulle det ju inte bli någon överraskning (förstod att hon trodde att blommorna var från maken). Självklart kan vi göra det, sa jag, fast jag visste ju att blommorna inte var från maken, utan från en god vän till henne. Eller, telefonsamtalet där en kvinna svarade: Hallå! Är det Frida, frågade jag. - Vem frågar, sa hon. - Jag ringer från Interflora och vi har blommor till Frida idag, sa jag . - Ja, då är det Frida sa hon och skrattade. Men .... det mest minnesvärda samtalet var ändå till en gammal kvinna. 

Hon svarade med sitt namn och jag sa: Hej, jag ringer från Interflora, vi har blommor till Dig idag

- Hallå, vad säger du

- Jag ringer från Interflora, där avbröt hon mig, Hallå, jag hör inte riktigt, vem ringer?

- Jag ringer från Interflora sa jag med Betydligt högre röst. 

- Va, från gymnastiken?

Ok ... det var mer eller mindre skrika jag behövde göra och jag förstod ju att ALLA ute i butiken även hörde precis vad jag sa, sådär högt har jag nog aldrig pratat tidigare. Men, när hon hörde vad jag sa, blev hon så himla glad. Oj så glad hon blev. Det var så rörande. 

Idag ska jag passa Otto medans Pernilla tränar. Jag tror jag tar en promenad runt byn med vagnen och hundarna, det blev ju ingen direkt promenad igår med hundarna, det blev bara rastningsrundor kring gården. Sen är det städdag. I  morgon förstår ni, då ska jag få vara barnvakt från eftermiddag och över natten.  Det ska bli så himla kul. Jag är så himla lyckligt lottad som får följa hans utveckling på så nära håll. Igår var väl ända dagen jag INTE träffat honom, förutom förra veckan när de var i Finland onsdag - söndag. Jag är ju mycket medveten om att de flesta mor- och farföräldrar inte kan träffa sitt barnbarn varje dag. Nu ska upprepa något jag sagt så många gånger: 

Jag fick det bäst!  Det roliga är att det bara blir Bästare och Bästare hela tiden :) :) :) 

Nä, nu ska jag ta och sparka av mig tofflorna och väcka hundarna. Ha en Fin dag. Fyll den med värda grejer!

Gomorron