Torsdag morgon. 3 minusgrader och lätt snöfall. Jag kollade väderprognosen på tv igårkväll, och det såg inte muntert ut för vår del, tydligen ska det komma flera dm snö. Men så helvetiskt drygt!! visst räcker det nu!

Nåja, ska man hitta nåt positivt med det, så är det att pulkdragarsäsongen blir längre, och det är kul att vara ute med hundarna, Pernilla och pulkan med Otto i :)   Igår var jag och provade ut en riktig sele för ändamålet till Alice, så att vi  kan använda skaklarna, det blir mycket bättre då. En av storlekarna satt som en smäck förutom att halsöppningen var snudd på tajt, så de ska fixa en med något vidare hals. Spännande :)  Det löns inte kosta på en likadan sele till Theo, då han är för dålig på att dra helt enkelt. Han har andra styrkor som han ska få utveckla mer :)

Igår var det ju rätt kallt, och jag kände mig sliten, så det blev bara en kortare morgonrunda. Efter frukost gick jag över till Pernilla för att sköta Otto medans Pernilla tränade. Det blev ett bad för Otto, och han var på strålande humör. Mattias kom hem ett par timmar strax efter att Pernilla åkt, så han tog över och busade med honom,  och la honom när han blev trött och somnade. När Pernilla kom hem bjöd hon på grötlunch, sedan gick jag hem och tog ut hundarna en sväng innan jag lastade Alice och åkte på Björkis. Det finns inte tillräckligt med lovord för att beskriva Alice. Hennes uppträdande, hennes lugna coola attityd ... den är obetalbar. Hon hamnade nära hjärtat direkt jag träffade henne, och hon kommer bara närmare och närmare. Hon är fantastisk!

Ja, Theo är åxå fantastisk och jag glömmer aldrig känslan när Julia sa att jag var den enda hon kunde tänka sig att omplacera Theo hos. Jag hade ju varit hundvakt åt honom och haft honom hemma hos mig och hundarna några gånger, och blev så förtjust i honom. Det var samma sak med Cornelis, då Moa sa samma sak - jag var den enda hon kunde tänka sig .....   Jag tänker ofta på det faktiskt, det förtroende jag faktiskt fått genom att ta mig an dessa hundar. Cornelis, Theo, Alice, de var så otroligt älskade av sina ägare, och ingen av ägarna skulle ha omplacerat någon av dem, ifall det inte känts helt rätt och om de inte haft fullt förtroende för mig.  Dessa hundar har jag fått en omedelbar kontakt med, det får man faktiskt inte med Alla hundar, och det går lixom inte styra själv. Endera finns det där, eller så inte. Det är Min uppfattning i alla fall.  Jag vet att jag tidigare beskrivit det som att hundarna "köpt" vår relation, dvs ser mig som värdefull, någon som är värd att acceptera och vilja vara nära. 

Nu är det ju faktiskt åxå så att hundar även tycker att Annat är värt vissa stunder. Theo har mycket jakt i sig, Alice mindre. Här där vi bor, kryllar det, jo, faktiskt, av rådjur, hare och älg. Speciellt rådjur skulle jag säga. Varje natt är de härute och trampar runt i trädgårdarna och det är nog inte så konstigt, grannen har foderhäck åt dem, och när den maten är slut, så knallar de runt här i trädgårdarna och tuggar på buskarna. Häromveckan var det 12 !! rådjur på samma ställe på lägdan härborta. Så ... när jag använder ordet "kryllar" så menar jag det. Varje promenad finns det rådjursspår, och Theo dyker ju ner och blir som förtrollad. Alice tittar inte ens.  Nu drar han inte iväg på spår (som Paddy gjorde) men det märks ju att han gärna skulle följa spåret och se vad kul som finns i slutet på spåret :)

Idag ska jag och Pernilla iväg på lite ärenden, vi ska iväg och hämta en barnstol som Pernilla köpt på fb, jag måste på apoteket och hämta ut medicin, sen ska vi handla lite på icaMaxi, tanken är att vi ska hinna baka lite mer idag inför dopet. Men, först en morgonpromenad runt byn då Otto vaknat och är redo. 

Igår bråkade ju Instagram och fb, såg att det var världen runt. Tänkte på det igårkväll - om fb och insta lägger ner ...  det skulle faktiskt vara lite trist. Man tänker ju inte på det annars, men när det bråkas sådär så tänker man efter. Jag tycker om att känna mig delaktig i mina kusiners liv genom att få se foton på både vardag och fest, gillar att kunna konversera med hundmänniskor i andra delar av landet, likväl som att snabbt kunna gå in i gruppen där jag bor, dvs Boviken, och se om det är nåt på gång eller något att hålla upp ögonen för. 

Nog för att jag är mer eller mindre enögd, men hur i helskotta blev det här? TVÅ koppar kaffe, sen var perkon tom. Va? Fniss. Jahapp. Ja, det är väl bra att göra lite oväntade saker ibland, som ruckar rutinerna. Lära sig att vara lite flexibel helt enkelt .... fniss.  Det är klart, det är ju lite spännande och upplyftande om allt inte ser exakt likadant ut. Tänk .... snudd på spännande ..... är det EN, TVÅ eller TRE koppar kaffe idag .... fniss. 

Nä, det är nog dags att sparka av tofflorna och hänga bort morgonrocken. HOppas det inte snöar så mycket som de varnat för, skulle vilja åka på brukshundklubben ikväll med Theo.  Men, det är bara att vänta och se. 

Ha en riktigt fin torsdag. Fyll dagen med värda grejer!

Gomorron