Tisdag morgon. 2 minusgrader och molnigt. Det har snöat inatt. Men, inte de tre decimeter som spåddes tack och lov, utan några centimeter bara. 

Igår efter kort morgonrunda (planerade längre promenad senare på dagen) åkte jag och Pernilla ner på stan för lite ärenden. När vi var klara ringde Mattias och frågade om vi skulle äta lunch ihop, så vi landade på Stadskällaren. Man kan säga att jag firade 10 minuskilo genom att äta upp mig 2 ... fniss. Nä, det tror jag väl inte ... men det var ju inte den vanliga grötlunchen om man säger så.  Efter det åkte vi iväg på söder och fixade lite grejer innan vi begav oss hem. 

Jag tog fram klövjeväskorna och tänkte att hundarna skulle få jobba lite på promenaden runt byn. Jag köpte ju en väska till Theo för ett par år sedan, men den var lite för lång, så magremmen hamnade för långt bak, men den var billig och den har bara legat kvar i skåpet. Alice hade med sig en väska som gick att spänna in mer, så Theo fick låna Alice väska, och tvärtom. Glad i hågen lastade jag lite i väskorna och började gå.

Hann bort till Pernilla och Mattias och kikade in där, innan jag gick vidare för att gå runt byn. Hann bort till korsningen (typ 100 m från Pernilla och Mattias) sen kom yrseln. Meniére. Hann över vägen, sedan var jag tvungen ner på marken. Lyckades ringa Pernilla som kom och lastade hundarna och mig i bilen och körde hem oss. Hon fick in mig till soffan, lade filtar över mig, tog av mig skorna och jackan, hämtade spyhink, papper, vatten och handduk, sedan är det bara att vänta tills det är över. 

Hon kom tillbaka innan hon skulle iväg och träna, då fick hon hämta ett täcke, för jag frös. Kunde inte öppna ögonen fortfarande, då det är sådan karusell.

Hannah kom in när hon kommit från jobbet, då hade jag fått upp ögonen. 

- VAd är klockan, sa jag?

- strax efter 18

- hur länge har jag legat?

- Pernilla sa kring 15.

Hundarna höll sig nära hela tiden.

Hannah tog ut hundarna och gav dem mat, då jag inte var redo att sätta mig upp, än mindre kliva upp då. Klockan var strax efter 19 när jag satte mig upp i soffan

och en stund efter det gick jag i köket och värmde lite soppa. SEdan var det bara att sitta lugnt i soffan resten av kvällen.

Detta var från "gamla" örat, då jag mycket väl känt betydligt större lock för det örat, och högre tinnitus den senaste veckan. Det brukar dock inte bli karusellyrsel från den sidan, då balanscellerna i princip är borta från det örat. Nu  behövde jag inte kräkas faktiskt, och det är ju skönt att slippa, men fy fasen så jobbigt det är, även om det bara rör sig om kring 4 timmar. Det som känns jobbigast är ju att man vet att både balans och hörsel blir sämre för varje anfall, och balansen är tillräckligt dålig som den är. 

Nä, nu räcker det med fokus på Meniére för den här gången, nu blickar jag framåt mot den här dagen. Trött, som vanligt dagen efter ett anfall, men så har jag inte planerat några större utsvävningar. Måste ner på stan till Riksbyggen och skriva under ett papper, som styrelseledamot, sedan ska jag göra stommen till den mjölkfria smörgåstårta (två bitar) som jag fått beställning på :)  Superkul!!  Bitarna hämtas i morgon :) Det är så himla roligt att göra smörgåstårta, och jag har lagt ut i olika säljgrupper på fb att jag gör på beställning :) Jag gjorde ju en glutenfri bit till dopet, förutom de 4 stora smörgåstårtorna

Nu har jag sörplat i mig kaffet så det håller på att vara dags att försiktigt glida ur tofflorna, hänga upp morgonrocken, klä på mig, skriva till Pernilla och höra om hon är redo. Det blir inte en rask promenad, men nog vill jag försöka orka gå en runda (med tanke på lunchen igår ... fniss)

Ha en fin tisdag!  Jag vet inte vad Ni ska fylla dagen med för värda grejer, för min egen del känns det värt vilketsom, nu när Meniére lämnat. Allt känns värt! Att kunna sätta sig/ställa sig, fokusera blicken .... att kunna kliva upp och gå. Så .... just begreppet VÄRT, är så OERHÖRT stort och brett. Vore ju jädrigt märkligt ifall inte ALLA kunde få in NÅT värt under dagen :)

Gomorron