Direktlänk till inlägg 12 april 2019
Fortfarande fredag. Fortfarande strålande sol. MEN, inte fortfarande arbetslös.
Inför anställningsintervjun var jag nervös. Inte för intervjun i sig, utan för Meniére. Efter att ha varit ute på gården med hundarna i morse, och varit till hundgården för att ge Lilly och Milo mat ... så la jag mig en stund.
- fixar jag att färga håret, eller smetar jag i färgen och blir liggande i 4-5 timmar? Jag menar, nån ordning på hårfärgen vill man ju ha.
Låg rätt länge .... vill ju dock inte känna efter ALLTFÖR mycket, sånt är bara negativt. Till slut chansade jag. Smetade snabbt in hårfärgen, hann efter ca 10 minuter ångra mig lite, då jag kände att jag måste lägga mig ner. Utgången på den här dagen kan bli hursomhelst, kände jag.
Diamnonds are a girls best friend .... fy fan vilken myt. Smink säger jag. Smink. Smink och medicin, plus åksjuketabletter. DET mina vänner. DET är grejer att räkna med. Med maxdos medicin och två åksjuketabletter, nyfärgat hår och spacklat fejs tog jag mig an uppgiften att åka på anställningsintervju. Förutsättningarna hade kunnat vara bättre. Bara jag inte ter mig som en drogad kärring från yesterday. Hur det än är - även om man inte får jobbet, så vill man ju inte framstå som en grå disktrasa från nån gång.
Körde mycket positiv pepp. "nä, du känner ingen ostadighet" ... "superpigg" .... "sträck på dig" ... "japp, nu kör vi" ... "hur svårt kan det va"
Sanningen är den att om det varit "en vanlig dag" hade jag nog inte kört bil. Förlåt allihop, men jag fixade inte att ringa och säga: Hej, kan vi ta den här anställningsintervjun en annan dag, när Meniére försvunnit? Borde jag gjort det? - kanske. Det här var väldigt kluvet. VILLE jag ha jobbet? VILLE jag hellre gå arbetslös och träffa Otto, sköta Otto .... Sanningen är den att jag KANSKE ... säger KANSKE ... tänkt mig att vara arbetslös över sommaren .... men ... trots Meniére så har jag det inte I mig att bete mig så.
Den 2/5 börjar jag jobba på det här nya stället.
Efter intervjun fick jag åka och prova arbetskläder.
Svängde förbi på Willys och köpte blommor på vägen hem. Jag firar. Jag har det så himla bra, och jag har fått vara verkligen NÄRA Otto, de här, hans första 4.5 månader. Som Hannah sa när jag ringde och berättade om jobbet: Otto finns ju kvar efter kl 16 åxå. Jag bort fortfarande bara 300 m bort.
Jag har trivts, till och med älskat alla jobb jag hittills haft i mitt liv. Jag räds inte skitjobb, är inte rädd för att hugga i, det finns nog ingen arbetsuppgift som kan få mig att rygga .... och även om detta blir ett jobb där inte klackeskor är en del av arbetsutstyrseln, så tror jag att jag kommer att trivas med det här jobbet åxå :) Chefen kändes i alla fall så otroligt angenäm. Lugn, prestigefri ... ja, superbra helt enkelt.
Nu tänker jag gå ut till hundgården och hämta in Lilly och Milo. Jag mår inte toppen, men jag mår inte skit heller. Jag mår helt enkelt Tillräckligt bra. Det räcker för nu. I morgon hoppas jag må toppen, eller åtminstone småtoppen. Vore ju fantastiskt att fixa en promenad på morgonen, hundträning i lokalen en timme mitt på dagen ... å gud vet VAD mest mer man kan hitta på om man är stadig och på benen :)
Tjing så länge
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 | 3 | 4 | 5 | 6 | 7 | |||
8 | 9 | 10 | 11 | 12 | 13 |
14 | |||
15 | 16 | 17 | 18 | 19 | 20 | 21 | |||
22 | 23 | 24 | 25 | 26 | 27 | 28 | |||
29 | 30 | ||||||||
|