Söndag eftermiddag. Just NU skiner solen, men det kan ändras till snö och hagel inom ett par minuter. Jag fick ett mail för några timmar sedan, och jag vet knappt om jag hämtat mig ännu. 

En kvinna bosatt i Uppsala skrev. Hon har jobbat som lärare i många år,  numera pensionerad. Det första stycket i hennes rätt så långa mail, ögnade jag igenom rätt snabbt för jag ville lixom få ett sammanhang i varför hon skrev till mig. När jag greppat hela innebörden blev jag sittande rätt länge med stirrande blick, helt lamslagen, med tårade ögon. 

Den här kvinnan hade kommit över ett examensarbete som skrevs på Linnéuniversitetet 2015,  kring lärares reflektioner i och om sitt arbete med elever som växer upp med missbruk i familjen, där min bok "ska jag våga berätta"  fanns med som litteratur.  (var tvungen googla och kolla om det ens var sant, och det var det ... hittade även andra examensarbeten där min bok använts som litteratur) 

Den här kvinnan skrev så innerligt och hon frågade mig om hennes beteende varit rätt när hon ett flertal gånger råkat på elever som hon misstänkte hade missbrukande föräldrar. Hon önskade Så att hon kunnat göra mer, kunnat förändra världen för dessa barn. Jag har skrivit ett långt svar tillbaka, där jag använde mig av precis det jag själv upplevde när jag gick i skolan, och här tänkte jag på min lärare i åk 3-6 - Elvy. Hon såg mig. Hon sa saker som jag aldrig någonsin kommer att glömma. Aldrig. Hon sa

- Men åh, har du klippt dig, du är jättefin!

- Dina vackra bruna ögon är som pepparkakor!

Aldrig någonsin kommer jag att glömma hur mycket detta betydde för mig. Jag sydde en pälsbörs (apful ... alltså ... hahahaha, herregud, jag MINNS ju hur den såg ut)  och skrev en lapp som följde med, och gav henne:

Elvy du mitt hjärta vann

Nu jag Dig ej glömma kan.

Jag är lite blown away av det där mailet, och av att ha googlat och sett att min bok, så sent som för ett par år sedan (trots att det är måååånga år sedan den skrevs - 1995)  använts som kurslitteratur, och finns på kungliga biblioteket i Stockholm .... 

Vad gjorde jag förutom att svara den här kvinnan per mail? - Jag sökte upp Elvys telefonnummer och ringde upp henne. HOn är idag 75 år, men hon mindes mig direkt jag sa mitt namn. Hon blev så oerhört glad när jag sa att hon verkligen betytt mycket, att hon finns i mitt hjärta för alltid, för det hon gjorde - hon såg mig.  Jag tror till och med att hon började gråta. 

DU kan spela en stor roll i en människas liv, även om det verkar banalt. Snälla, bry dig om, säg en fin sak, våga. det är nog det viktigaste. Våga. Jag är ju mycket för att VÅGA säga till när något är fel ... men ... det är ju MINST lika viktigt att våga säga något positivt. Kanske du inte tycker att det är så märkvärdigt .... men för den som står mittemot dig kan det betyda Allt!

Undrar om min gamla skolsköterska lever än ..... HON spelade STOR roll .... måste undersöka saken. 

Söndag morgon. 1 plusgrad, hyfsat blå himmel ... och snö på backen igen. Trodde inte att det skulle ligga kvar det som snöade igår, men det gör det. Det ska snöa inatt och i morgon åxå, men sen hoppas man ju att det har snöat klart :)

Igår efter att jag hade bloggat, fick jag sköta Otto ett par timmar. Mormors lillhjärta !

Han var på ett strålande humör som vanligt. 

Till middag blev det kyckling i tortillabröd. Kastade in en kycklingfilé i ugnen, skar upp lite grönsaker, värmde brödet i micron. Mer lättlagat än så, blir det nog inte :)

En lugn kväll följde, och inatt har jag sovit riktigt bra. Vaknade nån gång bara, sedan sov jag till 8, men låg kvar i sängen tills Pernilla ringde. Vi ska runt byn, hon ska springa och jag tar Otto och hundarna. Får jag feeling kanske jag springer några steg jag åxå :)  Jag tror faktiskt att Meniére har krupit tillbaka under stenen, det känns som att skovet är över.  Det är klart att jag åxå undrar vad det berodde på att det blev så extremt tufft skov. Kanske massagekudden?  Jag har ju kört den på nacke/axlar varje kväll, och det är ett jädra snabbvibrerande ... kanske skakas det så till den milda grad att det bildas Ännu mer vätska i innerörat?  Vem vet

Idag är det precis 2 år sedan Theo kom in i mitt liv, precis 2 år sedan jag var "hundvakt över helgen"

Min fina svarta Pantern <3  Så tacksam över förtroendet att jag fick överta honom. 

Jag påbörjade städning igår, men gjorde inte klart, så jag fortsätter idag. Hoppas att solen orkar lysa hela dagen så att man har maximal återhämtning innan det är dags för jobb i morgon. Jo, i morgon ska jag faktiskt koppla upp mig på telefonen och lyssna på poddar när jag jobbar. Det blir ju superskoj. Jag har bara lyssnat på poddar en gång, och det var när jag körde hem från Karlstad efter att ha hämtat Alice. Det är alltså precis 4 månader sedan idag. Alice har bott hos mig i 4 månader, och det känns jättekonstigt att hon inte bott här längre än så. 

Även när det gäller Alice, handlar det om ett stort förtroende som jag fått. Tack! <3

Har du något tips på nån bra pod? skriv gärna i kommentarerna isåfall. 

Nä, nu har jag styrt i mig mina tre koppar, så det är dags att sparka av tofflorna, hänga upp morgonrocken och ropa ner hundarna från övervåningen. Den här dagen har startat på ett förträffligt sätt, nu ska jag fortsätta ro i den riktningen :)  Fyll din dag med nåt värt.

Gomorron