Alla inlägg under maj 2019

Av maria tafvelin - 6 maj 2019 17:24

Måndag afton6 plusgrader och regn. I morse hann jag lixom inte blogga ... fniss. Inte så att jag försov mig, utan jag klev upp kl 5, satte mig på mitt superfina kontor, startade upp datorn, läste Norran, gick igenom några förslag på poddar, inte för att jag fått ett enda förslag av Er ... fniss ... men jag tänkte att om jag googlar ....   Hux flux var det dags att gå ut med hundarna och dra iväg på jobbet :)


Det är väldigt många år sedan jag på papperet jobbade heltid. Många år har jag ju haft sjukersättning i olika grad, för utbrändhet och Meniére ... Men nu försöker jag alltså att ta mig an uppgiften att jobba heltid. Det borde tamigfan funka ...  bara Meniére håller sig lugn. Nu har han iofs INTE gjort det .... men ... i torsdags, min första arbetsdag, så kom ju chefen och skickade hem mig kl 15, en timme före arbetsdagens egentliga slut 

- Du har nästan varit för duktig, nu tycker jag att du går hem, sa han .... fniss. 

I fredags kom han förbi där jag var och sa: kom på jobbet kring 15.30 Jag var där typ 15.20 .. han visade mig hur tvättmaskinen funkade .... sen skickade han hem mig med orden: trevlig helg!  Idag kom han förbi kring 15 där jag var 

- Ska jag ta med mig nåt tillbaka på jobbet så behöver du inte åka dit? Jag skickade med honom de smutsiga trasor jag hade, och jag hade såpass många rena att jag klarar mig i morgon

- jamen, då åker du direkt hit i morgon bitti, så behöver du inte komma bort på jobbet. 


För en stund sedan sms:ade jag honom och ställde en fråga: 

- Du, är det ok om jag på onsdagar tar 2 timmars lunch och jobbar en timme längre? Beskrev det här med Otto och att jag brukar få passa honom när Pernilla tränar ....

- javisst, det går ju bra. 


Se till att skaffa en bra chef!!  :)


Pernilla och Otto kom förbi när jag var hemma på lunch idag. Vet ni, Otto håller på att få sina första små supersöta tänder!!!!!! Alltså, jag svimmar sönder av kärlek!!!!!   Pyttepyttelite syns det ... men jo, två vita små risgryn ... känns mer än de syns om man säger så .... undrar hur länge till Pernilla vill amma .... fniss. 


Nä, nu ska jag hänga tvätt och starta en ny. Ha en superb fortsättning på måndagen. Har ni inte hunnit göra nåt värt ännu idag, så finns flera timmar kvar på dagen att komma till skott. Glöm inte bort det bara!


Tjing så länge

Av maria tafvelin - 5 maj 2019 16:32

Söndag eftermiddag. Just NU skiner solen, men det kan ändras till snö och hagel inom ett par minuter. Jag fick ett mail för några timmar sedan, och jag vet knappt om jag hämtat mig ännu. 


En kvinna bosatt i Uppsala skrev. Hon har jobbat som lärare i många år,  numera pensionerad. Det första stycket i hennes rätt så långa mail, ögnade jag igenom rätt snabbt för jag ville lixom få ett sammanhang i varför hon skrev till mig. När jag greppat hela innebörden blev jag sittande rätt länge med stirrande blick, helt lamslagen, med tårade ögon. 


Den här kvinnan hade kommit över ett examensarbete som skrevs på Linnéuniversitetet 2015,  kring lärares reflektioner i och om sitt arbete med elever som växer upp med missbruk i familjen, där min bok "ska jag våga berätta"  fanns med som litteratur.  (var tvungen googla och kolla om det ens var sant, och det var det ... hittade även andra examensarbeten där min bok använts som litteratur) 


Den här kvinnan skrev så innerligt och hon frågade mig om hennes beteende varit rätt när hon ett flertal gånger råkat på elever som hon misstänkte hade missbrukande föräldrar. Hon önskade Så att hon kunnat göra mer, kunnat förändra världen för dessa barn. Jag har skrivit ett långt svar tillbaka, där jag använde mig av precis det jag själv upplevde när jag gick i skolan, och här tänkte jag på min lärare i åk 3-6 - Elvy. Hon såg mig. Hon sa saker som jag aldrig någonsin kommer att glömma. Aldrig. Hon sa

- Men åh, har du klippt dig, du är jättefin!

- Dina vackra bruna ögon är som pepparkakor!


Aldrig någonsin kommer jag att glömma hur mycket detta betydde för mig. Jag sydde en pälsbörs (apful ... alltså ... hahahaha, herregud, jag MINNS ju hur den såg ut)  och skrev en lapp som följde med, och gav henne:

Elvy du mitt hjärta vann

Nu jag Dig ej glömma kan.


Jag är lite blown away av det där mailet, och av att ha googlat och sett att min bok, så sent som för ett par år sedan (trots att det är måååånga år sedan den skrevs - 1995)  använts som kurslitteratur, och finns på kungliga biblioteket i Stockholm .... 


Vad gjorde jag förutom att svara den här kvinnan per mail? - Jag sökte upp Elvys telefonnummer och ringde upp henne. HOn är idag 75 år, men hon mindes mig direkt jag sa mitt namn. Hon blev så oerhört glad när jag sa att hon verkligen betytt mycket, att hon finns i mitt hjärta för alltid, för det hon gjorde - hon såg mig.  Jag tror till och med att hon började gråta. 


DU kan spela en stor roll i en människas liv, även om det verkar banalt. Snälla, bry dig om, säg en fin sak, våga. det är nog det viktigaste. Våga. Jag är ju mycket för att VÅGA säga till när något är fel ... men ... det är ju MINST lika viktigt att våga säga något positivt. Kanske du inte tycker att det är så märkvärdigt .... men för den som står mittemot dig kan det betyda Allt!


Undrar om min gamla skolsköterska lever än ..... HON spelade STOR roll .... måste undersöka saken. 

Av maria tafvelin - 5 maj 2019 08:46

Söndag morgon. 1 plusgrad, hyfsat blå himmel ... och snö på backen igen. Trodde inte att det skulle ligga kvar det som snöade igår, men det gör det. Det ska snöa inatt och i morgon åxå, men sen hoppas man ju att det har snöat klart :)


Igår efter att jag hade bloggat, fick jag sköta Otto ett par timmar. Mormors lillhjärta !

 

Han var på ett strålande humör som vanligt. 


Till middag blev det kyckling i tortillabröd. Kastade in en kycklingfilé i ugnen, skar upp lite grönsaker, värmde brödet i micron. Mer lättlagat än så, blir det nog inte :)

 

En lugn kväll följde, och inatt har jag sovit riktigt bra. Vaknade nån gång bara, sedan sov jag till 8, men låg kvar i sängen tills Pernilla ringde. Vi ska runt byn, hon ska springa och jag tar Otto och hundarna. Får jag feeling kanske jag springer några steg jag åxå :)  Jag tror faktiskt att Meniére har krupit tillbaka under stenen, det känns som att skovet är över.  Det är klart att jag åxå undrar vad det berodde på att det blev så extremt tufft skov. Kanske massagekudden?  Jag har ju kört den på nacke/axlar varje kväll, och det är ett jädra snabbvibrerande ... kanske skakas det så till den milda grad att det bildas Ännu mer vätska i innerörat?  Vem vet



Idag är det precis 2 år sedan Theo kom in i mitt liv, precis 2 år sedan jag var "hundvakt över helgen"

   

Min fina svarta Pantern <3  Så tacksam över förtroendet att jag fick överta honom. 


Jag påbörjade städning igår, men gjorde inte klart, så jag fortsätter idag. Hoppas att solen orkar lysa hela dagen så att man har maximal återhämtning innan det är dags för jobb i morgon. Jo, i morgon ska jag faktiskt koppla upp mig på telefonen och lyssna på poddar när jag jobbar. Det blir ju superskoj. Jag har bara lyssnat på poddar en gång, och det var när jag körde hem från Karlstad efter att ha hämtat Alice. Det är alltså precis 4 månader sedan idag. Alice har bott hos mig i 4 månader, och det känns jättekonstigt att hon inte bott här längre än så. 

       

Även när det gäller Alice, handlar det om ett stort förtroende som jag fått. Tack! <3


Har du något tips på nån bra pod? skriv gärna i kommentarerna isåfall. 


Nä, nu har jag styrt i mig mina tre koppar, så det är dags att sparka av tofflorna, hänga upp morgonrocken och ropa ner hundarna från övervåningen. Den här dagen har startat på ett förträffligt sätt, nu ska jag fortsätta ro i den riktningen :)  Fyll din dag med nåt värt.


Gomorron



Av maria tafvelin - 4 maj 2019 14:58

Lördag eftermiddag. 4 plusgrader och TOKSNÖANDE!! Det bara VRÄKER ner ... för typ 10 minuter sedan var det mörkt så jag tände lamporna ... då småsnöade det bara lite. Nu är det så himla mycket snö som kommer ner att det blivit fullständigt kritvitt ute ... i luften alltså ... man blir rent bländad när man tittar ut. Snöflingorna blir bara större och större. Voine voine .... fniss. Appen säger att det regnar, men appen vet inte bättre .... fniss. 


Hörrni, vilken dag! Vaknade kl 6 och tänkte: Nej. Ställde klockan på 8 och somnade om. Sov väldigt gott när alarmet drog igång, men klev upp ändå och kokade kaffe. Morgonrunda med hundarna runt byn, sedan bar det iväg på bildvisning hos fotograf Marianne. Ni minns, jag hade ju fått ett presentkort hos fotograf Marianne när jag sålde min lägenhet. När fotograferingen ÄNTLIGEN skulle bli av, satt jag ju ute i bilen och spydde av yrsel .... jävligt typiskt .. hade sett fram emot att få några fina foton på hundarna .. men vet ni - 


Direkt fotograf Marianne startade bildspelet med foton hon tagit så brast jag i gråt. De första bilderna var på Pernilla och Hannah, och det bara rämnade för  mig. Så sanslöst vackra!! Marianne räckte fram näsdukar till mig, och de behövde jag verkligen. Det bara fortsatte - helt underbara foton på Mina oerhört fina barn, på Mattias, Robban ... och lille underbare Otto <3  När det kommer det jag beställt  så ska ni få se. Ni kommer att smälla av!!


Jag har ju en brorsdotter, Tina, hon är en helt fantastisk hobbyfotograf som anlitas både nu och då. Hon tar makalöst fina foton hela tiden på sina 3 pojkar, hon har även fotat Pernilla och Mattias när de väntade Otto. Jag ska betala henne för att ta några fina foton på mig och hundarna. 


När jag åkte från fotografen drog jag iväg upp på solbacken för att handla. Vet ni så himla märkligt ... När jag kom ut från Willys och skulle sätta mig i bilen, så såg jag att på parkeringsplatsen snett framför ..... låg ... en död .... tupp. Alltså ... jag tittade flera gånger och tänkte: det kan ju för fan inte vara en tupp! ... men ... jo. En svart tupp med lite vitt ... knallröd tuppkam. Benen rakt upp. What??!!!   Att jag inte kom mig för att fota!!!! Det var ju inte bara Jag som såg den, och alla verkade lika förvånade och bestörta. Hur i helvete kommer det sig att det ligger en död tupp på parkeringen utanför Willys???


Förbryllad körde jag hemåt ... och som sagt ... snön VRÄKTE ner .... när jag började skriva för några minuter sedan. NU är det stålande sol ....fniss. 


   

Några minuter mellan fotona bara ... fniss. 


Idag har jag inte känt av Meniére alls, vilket jag känner mig så OERHÖRT tacksam över. Jag hoppas verkligen att skovet är över nu!! Tack till alla er som orkar bry er om hur jag mår, som skriver kryapådig-hälsningar och kramar på facebook. Det värmer faktiskt oerhört mycket. Tack!


Nä, nu ska jag ta fram urvalsbanan och köra lite nw med hundarna. Ha en superhärlig lördagseftermiddag, oavsett om det är snö eller sol (eller båda delarna)  Här klarnar det upp mer och mer ... kan ju iofs ändra sig fort, men NU är det sol, och NU är det enda man VET  :) 


Tjing så länge

Av maria tafvelin - 3 maj 2019 05:16

Fredag morgon. 2 minusgrader och grå stabbiga moln som täcker det mesta av himlen. Igår, på min första arbetsdag på nya jobbet, snöade det, regnade samt blåste småspik. Jag jobbade ensam, och storstädade trappuppgångar. Det var riktigt rogivande faktiskt. Chefen följde mig dit jag skulle vara för att tvärt visa vad och hur det skulle städas, sedan var det bara att köra på.Efter ett par timmar kom chefen tillbaka och kollade hur det gick. Han hade varit in i de trappuppgångar jag var klar med, och sa att det såg mycket bra ut.  Strax före 11 åkte jag hem på lunch, åt, gick ut med hundarna .... kände dessvärre av Meniére och blev riktigt osäker faktiskt, men åkte tillbaka så att jag var på plats strax före 12. 


Kl 15 kom chefen tillbaka, då hade han varit och hämtat ut mina arbetskläder. 

- Här, sa han, sen går du hem. Du har nästan varit För duktig, och det är första dagen. 


Det där uppskattade jag massor, så jag åkte hem på studs, gick ut en sväng med hundarna och gick sedan över till Hannah som precis kommit hem från jobbet. Hann bara in där så dök Pernilla, Mattias och Otto upp åxå, så jag fick kramas med Otto en stund. Jag berättade hur dagen varit och hann väl inte mer än så, så kände jag att jag måste bege mig hem, snabbt. Pernilla följde mig över gården och jag uppsökte soffan. Nu blev inte yrseln så kraftig att jag kräktes, men tillräckligt för att det var läge att ligga ner och blunda, så det gjorde jag. Alltså, lämna mig ifred är du snäll ... eller - Meniérehelvete, försvinn för Satan!!!


Vad i hela friden beror skoven på? VARFÖR har jag hamnat i det värsta skov jag någonsin haft? Varför NU? Många kommer med tips och förslag, och jag är jätteglad över att människor ens orkar bry sig, och genom dessa 30 år med meniére har jag lärt mig En sak:

- Det är ingen som vet vad som styr Meniére. Det ENDA man vet, är att vätskenivån i innerörat blir för stor, endera produceras det för mycket, eller dräneras för dåligt. Det är det man vet. Varför och hur man blir av med det, det är det ingen som har en susning om. Så ligger det till. En annan sak jag med säkerhet vet är att jag inte önskar denna sjukdom på NÅGON. Jo , en sak till  - jag vill så innerligt gärna bli kvitt den. 


kl 18 ringde Pernilla och frågade hur det var, då låg jag fortfarande och blundade, och hade nog sovit bort nån timme. Kände mig någotsånär hyfsad så jag kunde gå in och laga lite mat. Det blev falafel med stekt blomkål och vattenmelon, sedan kröp jag ihop i soffan igen. Kring strax efter 21 gick jag ut med hundarna på gården, sen var det gonatt. Vaknat några gånger inatt, men inte utav yrsel, tack och lov. 


Vad som känns riktigt bra är att det är fredag, 2 hela dagar till återhämtning innan nästa arbetsvecka börjar. Hoppas innerligt att örat hunnit dräneras så att det är torrt innan måndag, vore ju toppen. 


Nä, dags att sparka av tofflorna och hänga upp morgonrocken. Det blir frukost INNAN morgonpromenad nu när jag börjat jobba, vill att hundarna ska få sova så länge som möjligt ... fniss ... nä, men vill att de nyss har  varit ute när jag åker på jobbet :)  Det blev ju perfekt att jag jobbar så nära hem (på myntgatan Moröhöjden) så det tar bara några minuter att köra hem på lunchen) Min plan var ju att hinna gå runt lillbyn på lunchen, men den planen sprack igår pga meniére, men idag kanske?  Hoppas det :)


Ha en fin dag, hur risigt man än mår, finns det alltid NÅT värt att baka in. NÅT finns det ALLTID. Kom ihåg det!


Gomorron


Av maria tafvelin - 2 maj 2019 05:25

Torsdag morgon. 0 grader och grå himmel. Snö på bilen. Idag börjar jag jobba :)


Igår, efter morgonpromenaden, städade jag bilen. Det pissregnade men det gick rätt så bra ändå. Sedan åkte jag iväg och hämtade ut paketet - en urvalsbana som jag köpt på facebook, och direkt jag kom hem körde jag ett pass

   


Jag dekorerade smörgåstårtan med den nya fyllningen, som vi sedan åt till lunch i inglasningen hos Hannah och Robban. Fyllningen bestod av kycklingröra med stekt bacon, och det blev så otroligt gott!Det blev succé

 

Kände mig trött och inte riktigt hundra, så efter lunchen halvlåg jag i soffan och såg film ett par timmar. Kvällen blev åxå väldigt lugn och jag gick isäng kring 21.30 Kl 5 ringde alarmet, hade varit vaken ett par tre gånger och det kändes helt ok att kliva upp. Hoppas det känns så framöver åxå ... fniss. 


Hundarna ligger kvar uppe i sängen, kaffet är uppdrucket ... nu återstår bara att sparka av tofflorna, hänga upp morgonrocken och ropa att det är dags för morgonpromenad. Eller, jag tror jag slevar i mig frukost före, så hundarna får komma ut precis innan jag ska åka. Eftersom morgonrundan tar ca 45 minuter och jag räknar med att åka hemifrån kring 6.40 så är det bäst jag häller upp min youghurt per omgående. 


Ha en fin torsdag, gör nåt vettigt och värt med dagen


Gomorron

Av maria tafvelin - 1 maj 2019 07:43

Onsdag morgon. 5 plusgrader och regn. Våren sjöngs in igår och det är sämre väder än på länge ... fniss. Appen säger att det inte blir en endaste solstrimma på en hel vecka. Regn, snö, ännu mer regn, och ännu mer snö. Så ser prognosen ut. 


Igår efter morgonpromenaden hängde jag med Pernila hem en sväng och badade Otto, sedan gick jag hem och tryckte bilen full med kartong och skräp som skulle på återvinningen. Efter lunch åkte vi iväg jag och Pernilla (och Otto) i varsin bil. Min bil var som sagt överfull ... fniss. Vi började på Degermyran där vi lastade ur skräpet, sedan blev det IcaMaxi. Hem, fyllde smörgåstårta som vi ska ha till lunch idag. Jag provar en helt ny idé till fyllning, så jag berättar senare ifall det blev bra :)


Till middag blev det grillad karrékotlett och airfryade potatisskivor. Gott!

     

Hade tänkt ta lite glass till efterrätt, men det blev aldrig av ... fniss


Idag ska jag städa bilen tänkte jag. Hoppas att det blir nån lucka i regnandet för jag ska ta ut dammsugaren. Jag ska även åka iväg och hämta ut ett paket som kommit, jag har beställt en urvalsbana, perfekt att kunna träna nosjobb med hundarna. Kanske skulle träna in annat än eukalyptus och lagerblad .... går ju att träna in vad som helst egentligen. Så, städa bilen, träna hundarna med urvalsbanan, äta smörgåstårta till lunch ... det är de planer jag skissat upp för dagen. Tack och lov är förkylningen i princip helt borta ... och jag hoppas att Meniére kryper tillbaka under sin sten, för i morgon börjar jag jobba. Känns bra att få börja en torsdag, så det blir 2 dagars jobb, sedan helg. Arbetskläderna har inte hunnit komma, men de dyker väl upp så småningom. 


Nä ... hur segt det än känns, är det dags att sparka av tofflorna och hänga upp morgonrocken, leta fram regnjackan och he sig ut på morgonpromenad. Ha en fin 1:a maj, gör nåt värt av dagen!


Gomorron


Presentation


Ny blogg, men det är fortfarande jag. Min blogg handlar om min vardag med jobb och hundar. Låter kanske trist, men det händer grejer varje dag. Jag ventilerar tankar, känslor, samhällsfenomen och annat som intresserar mig. Välkommen!

Fråga mig

4 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
    1 2 3 4 5
6 7 8 9 10 11 12
13 14 15 16 17 18 19
20
21
22 23 24 25 26
27 28 29 30 31
<<< Maj 2019 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards