Tisdag morgon. 7 grader och sol. Trevligare på älgpassen för de som vistas där, att det inte spöregnar. Ser ut att bli en jättesolig och fin dag. 

Igår på jobbet, kom en förälder med två gigantiska påsar äpplen från deras trädgård. Detta måste ju tas tillvara, så jag gjorde direkt en plättsmet med rivet äpple, och en deg med rivet äpple. Direkt jag fått fram frukosten på bordet så satte jag igång att grädda äppelplättar, tänkte att om jag rullar dem och skär som rulltårtsskivor så blir det lämpligt mellistugg. I degen satte jag inte så mycket jäst, tänkte att den får jäsa länge, jag har ju ingen aning om när jag hinner trycka in den i ugnen, då är det bra att ha en deg som kan ligga länge och jäsa. När även frukosten till de barn som äter ute, var utlastad så var det bara att börja försöka hålla undan disken samt börja med lunchen. Köttbullar, korv och makaroner var önskelunch från två av barnen som fyllt år. 

När jag styrt ut lunchen i matsalen så drog brandvarnaren igång ... å herregud ... fniss. Marie-Louise kom jäktande

- Osar det mycket i köket?

- nä, inte mer än vanligt ... fniss

- Vi måste ut med barnen så vi kan undersöka

På med stövlar på de barn som var inne, sedan gick de som på ett litet pärlband ut på gården. Vi hittade varken rök eller brand, utan det var nog så att när jag körde ut matvagnen så ställde jag den precis under givaren ... visste inte att den satt där ... så värmen från köttbullarna drog igång det hela. Vi skämtade sedan om att jag hade det så fullt upp i köket att jag var överhettad .... fniss. 

Barnen kunde komma in igen och äta sin lunch, jag packade backen med lunch till de barn som äter ute, sedan var det dags att ta itu med en ugnspannkaka med blåbär och lingon, för att ta tillvara bären som barnen plockade i fredags. Sedan kom disk in, och det var dags att grädda brödet. Vi kom överens om att koka äppelmos, så Sara och två av de äldre barnen kom in i köket och drog igång äppelmoskoket, kokade äpplen och satte ihop maskinen och började köra de kokade äpplena. Jag hade nu stökat fram mellis till barnen - nygräddat äppelbröd, pålägg, äppelplättsnurror, fil och mjölk.Sara och de två barnen drog iväg på utflykt med de övriga "utebarnen" med mellis i ryggan och jag slutförde äppelmoskoket. 

Städade köket, diskade bort, skurade i matsalen och köket, ut med soporna, tacka för en underbar dag, sedan hem via IcaKvantum. Kastade in matvaror som skulle i kylen, pinkade hundarna, sedan iväg till Pernilla för att få passa Otto medans Pernilla tränade

Denna underbara lille gosse!!  Åh vad han ska få vara med i köket och stjälpa till ... fniss.  Längtar efter att få lära honom saker. Inspirera honom. Tänker på det här med att inspirera och inspireras. Sara på mitt nya jobb, hon har börjat blogga, blivit inspirerad av mig. Men så vansinnigt kul!! att kunna vara en inspiration för någon, är ju helt underbart och när jag tänker efter så har jag ju faktiskt gjort det i många år - inspirerat. Tänker på de åren jag tränade som mest NÄr jag var mellan 35 och 50 kan man säga, eller ... 48 kanske ... då var det ju träning 7 dagar i veckan, minns ni?  Det var löpning, spinning, core, box som jag utövade, det var spinning, vattenaerobics, core, cirkelträning, zumba, afrikansk dans, gummibandsgympa jag var instruktör i. Kommer ni ihåg spring tillsammans som jag drog igång i Bygdsiljum?  I bygdsiljum körde jag core, gummibandsgympa, zumba och cirkelträning i flera år, och där inspirerade jag många, bland annat Carina, som aldrig tränat tidigare, som nu är den som tog över rollen som ledare när jag flyttade därifrån. Underbart!! Älskar att få upp minnen på facebook från den här tiden. 

När slutade jag träna? Ja, det blev ju lite abrupt där när jag flyttade till Ursviken, då jag ramlade ner från stolen när jag skulle "hoppskruva" ner en lampa med skruvdragaren. Slog mig väldigt illa och då blev det ett långt uppehåll. Gick sedan på core och TRX med hannah ett bra tag, men det var som att träningsjävulen aldrig fick ett riktigt grepp om mig igen. Nu är det annat jag känner som jag inspirerar med, matlagningen och samvaron med Otto :)  och hundarna naturligtvis. 

Hey Ho, tiden går ... klockan viskar lite halvhögt att det är hög tid att sparka av tofflorna, hänga upp morgonrocken och väcka hundarna. En ny underbar dag har startat, ja ... det är faktiskt Värt bara Det. Nu ska jag fylla den här dagen med värda grejer så mycket jag bara kan. Gör det du åxå vettja!

Gomorron