Söndag mitt på dagen. 17 grader och regn. Det har regnat mer eller mindre hela dagen.... ja, nu har jag faktiskt bara varit uppe i lite mer än två timmar ... fniss... men ändå :)  Sol upp 04.58 och ner 20.18

Vilken vecka det har varit :)  Vi börjar med maten på jobbet tänker jag. 

Måndag - köttfärsbiffar med potatis .... men i ärlighetens namn var det inte mycket köttfärs i dem ... det var till större delen anammas formbara färs och mixade kikärtor. Goda blev de i alla fall :)  TIsdag - God fiskgratäng. Onsdag blev det tunna pannkakor, men de hamnade utanför bild. Torsdag - grillkorv med mos och Fredag supergod vegetarisk lasagne. 

Det blev över potatismos efter torsdagens lunch, och eftersom jag skulle laga mat till pedagogernas middag då de hade apt på torsdagkväll, gjorde jag en potatis och purjolökssoppa av moset som blev över. Till den soppan gjorde jag tunnbrödsstick med wb-ost. Ja, jag gjorde även vegetariska vårrullar samt parmesanrostade morötter och blomkål. Det blev uppskattat :)

När jag kom på jobbet på fredag morgon, fanns det kvar en liter soppa, samt några vårrullar. Vårrullarna frös jag in, och soppan bakade jag bröd på

Jag kokade även äppelmos på den kasse äpplen snälla föräldrar lämnat till mig

Fredagkväll försökte jag komma till ro tidigt, eftersom ett stort och viktigt äventyr väntade på lördag. Min älskade storebror Nisse fyller 60 den 28:de, och vi hade förberett en överraskning åt honom. Vi, det är Jag, Pernilla, Hannah, Nisses dotter Tina, samt min lillebror Rolle. Jag kontaktade guidecenter i Ammarnäs för nån vecka sedan och bokade bord för lunch till oss, vi blev 14 personer eftersom Robban och Rolles familj åxå hängde med, förutom Tinas 3 barn. 

Kl 06.00 blev jag hämtad av Pernilla, Hannah och Robban... och lille Sixten förstås. Pehr stannade hemma med Sture, för att kunna gå ut med min Theo under dagen. Det är ju trots allt 35 mil till Ammarnäs, så vi skulle ju bli borta hela dagen. Alltså, den bilresan till Ammarnäs. För det första var vi inte tysta en sekund, och sedan skrattade vi så fruktansvärt mycket att Sixten (förlåt Sixten) inte kunde sova särskilt mycket. Ni vet, när skrattet är så stort och starkt att det inte går att hejda, det bara GÅR inte..... skrattade så tårarna rann och det blev kramp i musklerna i bakskallen ... eller om det bara är skinnet som krampar, jag vet inte, men skrattade så vanvettigt. Vi stannade till i Sorsele på Ica. Pernilla hade ju varit förutseende nog att ha med både frukostkvarg med frukt, samt mackor .... vi andra hade inte med oss nåt ätbart... så vi behövde tanka lite. In på Ica, köpte lite bröd, en tub skinkost och en gurka, sedan fikade vi i bilen på parkeringen... och herregud, även där blev det så mycket skratt att Sixten knappt kunde ammas (förlåt igen Sixten)

Sista biten in till Ammarnäs kom vi på att vi skulle skriva om texten lite på en sång vi skulle sjunga när vi kom fram. Vi skulle sjunga:

Vad är det för dag, är det en vanlig dag

ja visst är det en vanlig dag

det är INTE Nisses födelsedag

Det är flera dagar kvar. 

Ja, han fyller ju inte förrän på onsdag och vi tyckte själva att det var en superkul idé. Å herregud vad vi skrattade när vi skulle "repa" sången. Vi körde den säkert 15 gånger, men till slut fick vi till det, hahahahahahaha

Vi rullade in på gården i Ammarnäs. Måsvingevägen. Tina, NIsse och Susannes dotter, hade vi sms-kontakt med så att hon visste att vi var på ingång, och vi visste att de var ute på gården. När vi hoppade ur bilen såg vi att de var uppe vid röken, vet inte om Nisse såg oss när vi rullade in med bilen. Med en blomkvast i näven tog jag täten, upp för trapporna mot röken, och DÄR började vi sjunga. Jag har aldrig sett min storebror så överraskad och snopen. Tror jag det, för det är flera år sedan vi träffades. När jag såg honom ville tårarna tränga fram. Min fina, fina storebror <3

Sången satt klockrent, och Nisse fick knappt ur sig ett ord. Kramkalas följde. 

Vi gick in, Susanne kokade kaffe, och Nisse fattade knappt vad som hände. Han tjollrade med Sixten, vi pratade och skrattade, kaffet kom fram... vilken underbar stund i mitt liv!

Vi hade så tur att det var regnigt, annars hade Nisse garanterat varit ute och plockat svamp, eller fiskat. Vi fick veta att Manfred, Tinas äldsta pojke som är 11 år, mer eller mindre tvingat ur Nisse och fiskat på fredagkväll

- Nämen, sa Nisse, det regnar ju, ska vi inte vänta tills i morgon?

- Äh, det är ju bara lite blött, det gör väl inget. 

Manfred, 11 år, visste ju att vi alla skulle komma, och han gjorde vad HAN kunde för att Nisse skulle hålla sig hemma på lördagen. Han visste att de skulle röka fisk och att fisken måste upp. Tack Manfred!!!

När vi satt där vid bordet, drack kaffe och pratade och skrattade, vi hörde inte ens att någon kom in, så spärrade Nisse upp ögonen och utbrast

- Men, tar det aldrig slut?

Då kom lillebror Rolle med familj in. Fästmö Daww, hennes son Tanakorn, deras gemensamma son Kevin.... Återigen ett kramakalas utbröt. 

Det här låter, och ÄR helt absurt.... men det är 19 år sedan jag, NIsse och Rolle träffades allihop tillsammans. Ändå känns det som att det alltid varit vi tre tillsammans, tätt ihop. Vi ÄR tätt ihop... vi ses bara inte tillsammans så ofta. Eller, väldigt sällan kan man säga. 

Nisse, en väderbiten man med den högsta arbetsmoral jag någonsin träffat på, som hittat rätt i livet

Rolle, en man som lyckades med det till synes omöjliga, och jobbat sig tillbaka och hittat rätt i livet

Jag, som hitta rätt  i livet. 

TIllsammans åkte vi till Guidecenter och satte oss vid långbordet. Maten var suverän, servicen suverän ... ja... Alla i Ammarnäs känner ju Nisse och uppskattar honom, så jag kan säga att vi fick mer än vi betalade för om vi säger så. 

Efter lunchen sökte sig Rolle med familj hemåt, medans vi andra åkte tillbaka till Nisses och tog ännu mer kaffe, samt en kaka som Pernilla bakat och hade med sig. Mer surr, många skratt. TAcksamhet över varandra. 

Strax innan kl 15 kramade vi varandra hejdå och började åka hemåt. Bilresan tillbaka hem var gemytlig, men betydligt tystare. Vi stannade i Arvidsjaur och åt middag, även om jag fortfarande mätt efter lunchen så klämde jag i mig en dryg halv pizza som var helt fantastiskt god. 

19.30 var jag hemma. Pehr hade varit ute med Theo kring kl 16, så det var ingen brådska att ta ut honom. Jag bytte om till myskläder, sjönk ner i soffan och tittade på de foton jag hade efter dagen. Tårarna brände bakom ögonlocken när jag tittade på dem. Mina fina bröder. Min fina familj. Mina älskade nära och kära. 

Kvällspink kl 23... kom isäng kring midnatt. Vaknade 6.30  i morse, men vägrade kliva upp. Pernilla ringde kring kl 10, då hade jag precis klivit ur sängen. Promenad med Theo, sen iväg och handla lite. 

Några foton från igår. Eller, första fotot är ca 50 år gammalt, men de andra från igår <3

Värt.