Alla inlägg under september 2018

Av maria tafvelin - 29 september 2018 16:56

Lördag afton. 7 grader och molnigt. Vilken dag jag haft! Igårkväll startade jag ju helgkursen i allmänlydnad, som jag avslutade idag. Så himla rolig kurs! Igårkväll var det lite enkla övningar, och rätt mycket prat, dvs teori. Idag har det bara varit praktiska övningar, och alla har verkligen gett allt!  Igår gav jag alla i läxa att värdera belöningar, dvs tänka efter vad just DERAS hund ser som belöning, vilken belöning som funkar hemma, men även vilken belöning som slår det mesta. I morse när vi började, märktes det att samtliga tagit till sig snacket, och hade med sig belöningar som funkade även i svår miljö, dvs med många störningar. Vi avslutade idag med några varv på Rambobanan, och det var en ögonöppnare för de flesta deltagarna. Varv 1 var det svårt för de flesta hundarna att våga utmaningarna, men redan varv 2 gick det mycket bättre. Speciellt ett par som deltog med sin staffe Dunder, var lyriska när vi sa hej då. Första varvet vid "Die Hard"- tunneln, ville han inte gå in. Nope. Matte kröp in, han ville inte hänga med. Husse gick till tunnelns slut. Nope. Efter att ha studerat den här hunden några timmar igårkväll, samt några timmar idag på förmiddagen, sa jag till matte, som låg en bit in i tunneln och lockade. - Ta kopplet och bara åla iväg. Hon gjorde det, fick mer eller mindre SLITA honom med sig. Jag sa till Husse att åla in en bit från andra hållet, och möta upp. Han gjorde så, och backade ut när Dunder kom mot honom. 


Den glädje Dunder visade när han kom ut och mötte upp husse, med en stolt matte krypandes tätt efter ... det gjorde min dag. Matte och husse blev så vansinnigt glada över att det här gick vägen, och matte erkände att om inte jag varit med och dirigerat och styrt upp, så hade de avbrutit övningen och Dunder hade inte kommit genom tunneln. De valde att gå ett varv till, och Då tvekade han bara lite innan han följde matte in i tunneln, och tredje gången sprang han själv mot husse på andra sidan. När han kom ut fick han glädjefnatt, (ägarna åxå) och han var så himla stolt (ägarna åxå). Sånt är verkligen underbart! 


Här visar RAckarSusanne hur Rambobanan ska tas:


Bor du ens i någorlunda närhet av Yttervik (Skellefteå) så rekommenderar jag er att åka dit. I direkt anslutning finns en stor inhängnad "RAckArena", där man kan släppa sin hund lös, träna inkallning, eller bara låta hunden rusa runt, om man har svårt att släppa den lös utanför inhägnat område. Det kostar bara 50 kr/ gång, då har du både tillgång till Arenan och Rambobanan. Arenan kan du dessutom boka, då kan ingen annan komma dit just då. Rambobanan går inte att boka, det är fritt fram efter att ha betalat (endera via swish eller kontant i en låda på plats). Du får gå hur många varv du vill (rekommenderar minst tre varv första gången) 


Så himla kul det har varit, alla verkade jättenöjda med kursen, det känns bra :)


Kom hem, varit ute med hundarna ... nu känner jag mig rätt mör, om man säger så. Ska slappa en stund, sedan småfippla lite. Har inte bestämt middagsmeny ännu, det får bli lite senare. 


Hoppas du haft en riktigt fin lördag, och kunnat fylla den med värda grejer :)


Tjing så länge


Av maria tafvelin - 28 september 2018 08:51

Fredag morgon. De 2 minusgraderna  som var när jag sprättade igång kaffebryggaren, har mildrats och blivit 1 plusgrad. Appen säger soligt, men den ljuger. Jag ser då ingen sol. 


I förrgår, dagen efter att jag mist min älskade Kelly, fick jag ett sms av försäkringsbolaget if, där de gratulerade Kelly på in födelsedag. Av någon anledning har de fått för sig att hennes födelsedag var den 26/9, istället för den 1/9. Det var smärtsamt. Det är åxå på något sätt smärtsamt att hennes matskål står kvar på golvet i köket, men jag har inte samlat kraft till att plocka upp den, så den får stå kvar ett tag till. 


Igår efter jobbet, följde Pernilla mig hem, och sedan kom Hannah och Robban åxå. Pernilla fogade nya bänkskivan medans Robban fixade tröskeln till balkongen. Jag och Hannah kånkade ner alla stora krukor jag hade på balkongen, PLU änglatrumpeterna. Vi lastade in allt i bullbussen, sedan gick vi upp för att fixa det sista - få upp hatthyllan. Ny borr inhandlad .... men nä ... .det gick lika förbannat inte. Så ... .hatthyllan ligger fortfarande på golvet. Körde till Boviken och fick nyckeln :)  Vi lastade in det jag hade med mig, in i huset. Det känns häftigt, att lixom kunna börja flytta in :)    


Idag ska jag åka in till stan en sväng, och ikväll kör jag igång helgkursen i allmänlydnad. Kom ihåg att hur hemsk en dag än är, finns det alltid något värt med den. 


Gomorron

Av maria tafvelin - 25 september 2018 15:56

Tisdag eftermiddag. 11 grader, halvmulet men möjligtvis uppsprickande, ganska blåsigt. Det här blir det längsta och tyngsta blogginlägget jag någonsin skrivit. 


I  morse, på morgonrundan, la sig plötsligt Kelly på sidan, benen rakt ut. Ytterligare ett "anfall". Jag tog henne i famnen och gick raskt hemåt. Väl hemma, hade anfallet inte släppt, utan hon fortsatte "krampa". Jag trodde aldrig att det skulle ta slut. De andra hundarna var som iglar på henne, på ett sätt jag i efterhand skulle tolka som: men UPP med dig!!! på ett rätt så... bestämt sätt. Snudd på aggressivt. Jag bestämde på stående fot : Nu är det Nog. 


Släppte in de andra hundarna. Bar ner Kelly till bilen, väl nere ringde jag veterinären. 

- Det är bara jag här, jourhavande, och jag är precis på väg ut ... Har en tid 15.15  Ringer dig om jag kommer ifrån tidigare. 


Beslutade mig för att  ... ja inte vet jag. Inte gå upp i lägenheten igen i alla fall. Ringde jobbet och sa att jag inte kommer (världens bästa bemötande, världens bästa jobb)   Sedan kom det glasklart till mig : Vi åker till skogen utanför Örviken, där vi spenderat SÅÅÅ många timmar! Lade in Kelly på passagerarstolen och körde mot skogen. Hon var medtagen. Jag höll hela tiden en hand på henne. Tårarna rann, men jag försäkrade henne om att det skulle bli  bra. Jag till och med Lovade! 


Fantastiskt väder. Solen sken, vindstilla. När vi kom fram öppnade jag passagerardörren och tog henne i famnen. Jag bar henne och sa flera gånger: Ser du Kelly, ser du var vi är, så himla fint!  Efter en liten stund satte jag ner henne så att hon skulle få kissa. Då såg jag att hon verkade glad över att få vara där. Hon nosade, kissade, sprang för egna ben. Inte i vild galopp som i vanliga fall, utan mer stillsam trav, men DET var MER än jag kunde begära. Hon såg dock så himla glad ut att jag började filma. Solen sken ... det här var ett helt magiskt ögonblick, en magisk stund. Ett sånt där tillfälle när tiden på något sätt står stilla. Tårarna rann, då jag visste att , trots att hon såg glad ut just DÅ ... måste jag släppa taget. Anfallet bara timmen innan sa mig att det var dags. 


Bara 25-30 meter efter att jag slutat filma ....

Stannade hon ... vände om och kom långsamt emot mig med huvuddet sänkt. Jag satte mig ner, när hon kom fram frågade jag henne om hon behövde vila. Hon ramlade ihop på sidan, med benen rakt ut ... ytterligare ett anfall. Jag tog upp henne i famnen och började gå mot bilen. I det ögonblicket ringde Pernilla, jag beskrev situationen och att jag skulle ringa veterinärstationen i Ånäset. Jag vill och kan inte vänta till 15.15 Kelly ska inte måsta vänta. 


Ånäset sa: Kom direkt. 


Ringde upp Pernilla som sa: Jag kommer. 


Hannah var ensam på jobbet, så hon kunde inte komma. 


Jag styrde direkt mot Ånäset. Tårarna rann. Handen på älskade Kelly som tittade upp på mig. Under 7 mils bilfärd hinner man inte tala om för någon hur mycket man älskar någon, och hur fin den är ... men jag gjorde mitt alllra bästa. Jag ville att hon skulle höra hur fantastisk hon alltid varit. Min älskade Kelly. Min älskade, älskade Kelly <3


När jag kom fram till Ånäsets veterinärstation ringde jag in och sa att jag var på parkeringen utanför. Jag hade bett att de skulle komma ut och ge den lugnande sprutan ute i bilen, då Kelly blev så uppjagad och rädd därinne. Det var inga problem. 


Det underbara bemötandet ... jag kommer aldrig att glömma den medkänslan jag fick. Kelly satt i mitt knä ... veterinären gav sprutan i nacken, och jag tror inte ens att Kelly märkte det. 


Några minuter gick, hur många har jag ingen aning om. Jag smekte Kelly och talade om för henne hur fantastisk hon är, och har varit under alla år jag känt henne. Jag klarade inte av att prata så långa stunder i sträck, för gråten tog överhanden ... men jag vet att jag hann säga att jag älskar henne, och att jag alltid gjort det. 


Pernilla och Mattias kom ... Pernilla dök upp gråtande vid bildörren ...   Kelly hade börjat somna, och få svårt med andningen, så det var dags att gå in. Vi möttes upp direkt vi kom genom dörren. 


Kelly. Det kommer aldrig att finnas någon som Du. Aldrig. Vi har haft ett så starkt band, redan innan du Kom till mig den 3/2 2010   Jag minns det som om det var igår, när jag mailade Malin, som skötte placeringen av henne ... jag frågade hela tiden om hur hon var, hur hon mådde ... som om jag vore 13 år ... fniss ... kan faktiskt fnissa åt det nu ... jag var ju ändå vuxen?

            

  Jag längtade så mycket efter henne ... Ni kan aldrig ana hur mycket och hur hårt jag tänkte på henne. Det här är de foton jag fick innan hon kom till mig

           

Så ... redan innan hon kom hade jag tänkt så hårt på henne att  ... såhär i efterhand, var våra själar ihopbundna. Jag har SÅ många gånger sagt att det här är "one in a lifetime hund" . Så är det, och så var det. Ni som känner mig, och ni som följt mig ... ni vet vad vi hade. 


När jag kom hem idag. När jag kom hem med Kellys koppel och tomma halsband. När jag kom hem idag efter att ha genomgått det svåraste jag någonsin gått igenom ... då mulnade det. Det blev knallgrått och började blåsa. 


Det var meningen. 


Kelly valde att sova i soffan inatt för att inte oroa mig. Solen lyste för att ge oss en sista härlig dag i skogen. Allt blev så fint som det kunde bli. Det känns Värt. 

Av maria tafvelin - 25 september 2018 08:18

Tisdag morgon. 2 grader och klarblå himmel. Den där blåsten som rasat, har blåst förbi och det ser helt fantastiskt ut när jag kikar genom fönstret. 


Jag tycker inte att jag brukar påverkas av fullmåne, men inatt måste den ha varit fullare än någonsin, för jag har knappt sovit alls. Nåt så oerhört lång natt det har varit! Kelly valde dessutom att sova i soffan efter att ha hoppat ner några gånger från sängen för att hosta. DET har inte hänt många gånger på de snart 9 år jag haft henne, att hon väljer att sova i soffan. Kanske var den största anledningen till att jag knappt har sovit.  Tur att de andra tre ville ligga nära i alla fall. Theo ligger så nära att det verkligen känns som att man har ett ryggstöd ... fniss. 


Igår efter jobbet, kom Hannah och Robban hit. Då skulle hatthyllan upp. Nu visade det sig att mina borrar var mer eller mindre värdelösa, så det blev bara ett hål. Jahapp. Vi får ta det en annan kväll. Men, de hjälpte mig att tömma förrådet (hade ju sparat det som skulle kastas, i förrådet. Resten har jag kört till Boviken)  Så ... tillsammans med alla gamla golvlister, gamla bänkskivan och en hel del annat skrot, blev det en full bullbuss till återvinningen.  NU kom jag på att jag ju faktiskt drömde om det där inatt, så en stund sov jag i alla fall. Jag drömde att en ur personalen på återvinningen kom till mig på jobbet. Han sa:

- Du .... de här böckerna du kastade på återvinningen, lade du i fel binge. Det blir böter. 

25000 i böter fick jag. 


Ikväll ska jag försöka fixa lite andra saker, som att sätta upp gardinstången och lite annat småfix. I morgon hoppas jag att Hannah och Robban har tid att komma med en bra borr, så vi får upp hatthyllan. Behöver nog hjälp med att baxa ner änglatrumpeterna och få in dem i bullbussen och frakta dem, tillsammans med några kartonger jag packat, till Boviken.  Änglatrumpeterna kapade jag ner igår afton, så att jag kunde få in dem i köket. 


Nä, klockan går. Bäst jag sparkar av mig tofflorna, hänger bort morgonrocken och väcker hundarna. Tur att jag inte kört iväg kartongen med vantar och mössor ... fniss.  


Ha en underbar dag! Ta tillvara på den och fyll den med värda grejer!


Gomorron

Av maria tafvelin - 24 september 2018 07:34

Måndag morgon. 6 grader och blåsigt som tusan. lite mulet. Det här är en helt unik morgon, för jag sitter och lyssnar på en podd ... fniss. Jag ramlade över "en FanTASStisk hundpodd" som jag kände att det var lite kul att lyssna på. Ok ... lite småsvamligt hittills ... har lyssnat 45 minuter, har typ en halvtimme kvar. 


Igår efter jobbet blev det en vända med hundarna, sen gjorde jag en sjukt god laxsoppa med körsbärstomater och zucchini.

 

En timme i telefon med kompis Annica, lite korvsök för hundarna inomhus, köpte ett köksbord med tillhörande stolar på facebook ... lite tv-tittande, sen var det dags för kvällspink för hundarna. Släppte ut dem på gården en sväng, och på väg upp igen så kom en granne i våningen under, ut i trapphuset och började prata väldigt osammanhängande och frågade om nån nyckel. Hans fru, schyssta Sonja, kom och ställde sig bakom honom, viftade med händerna och himlade med ögonen. Jag förstod då att han inte riktigt hade koll på läget, så när han återigen frågade om någon nyckel, för han hade värdefulla saker, svarade jag:

- Vi ordnar det i morgon

- jaha, i morgon?

- ja, vi ordnar det i morgon. 

Då gick han in, och hon stod kvar. 

- Han har varit sådär hela dagen, sa hon.

Så tragiskt. Han har börjat tappa greppet. Så jobbigt, för de båda. Det är tufft när man börjar förstå att det inte går längre. 


I afton får jag hjälp att sätta upp hatthyllan, jag hoppas ju få hjälp med att fylla bullbussen och åka på återvinningen åxå :)


Nä, nu är det nog dags att sparka av tofflorna och hänga upp morgonrocken. Det har spruckit upp en del på himlen men blåsten verkar då inte ha mildrats. Men hursomhelst så är det dags för morgonpromenad :)

Efter promenaden blir det lite frukost, sedan iväg till jobbet. 

Ha nu en fin, värd Måndag


Gomorron

Av maria tafvelin - 23 september 2018 09:02

Söndag morgon. 9 grader och halvklart ... ska nog spricka upp ännu mer frampå dagen. Den här helgen (fredag/lördag) har jag äntligen städat ur städskåpet och skogarderoben. Hade ju tänkt låna bullbussen från jobbet igår och köra iväg till återvinningen igen. Massor med gamla golvlister, gamla bänkskivan plus annat div. ligger ute på balkongen, och nu till veckan måste allt vara i toppskick, städat, piffat och klart.  Nu bar det sig inte bättre än att återvinningen inte var öppen, det är UDDA lördagar det är öppet. Så .... det är rätt så knökfullt, både på balkongen och  i hallen, både kartonger och sopsäckar. Det blir att låna bullbussen i morgon efter jobbet istället, och fixa det där. Ska även köra iväg det jag packat som ska till nya huset, samt att jag måste gräva rätt på ett par byxor som jag redan kört iväg ... ska ju ha hundkurs till helgen, då vill jag gärna ha ett par byxor med åtminstone NÅGRA fickor ... fniss. "Stora" flytten känns kunna bli rätt så enkel och lätt, då mycket redan kommer att vara på plats, och jag ska inte ha med mig alla möbler. Soffan tror jag att jag kastar, köksmöbeln, tvbänken och rumsbordet ska jag nog sälja, för det är alldeles för litet för att fylla upp i Boviken. så, det är i princip sängen som ska med. Sen ska jag iofs åka till Lappvattnet och hämta soffa, tvbänk och soffbord som jag köpt av storebror och hans fru, så det blir nog tillräckligt med kånkande ändå. 


Nä, om jag skulle ta och sparka av mig tofflorna och hänga bort morgonrocken. Morgonpromenad och sedan iväg på jobbet. Ha nu en riktigt bra dag, och gör nåt värt av den. 


       

Gomorron







Av maria tafvelin - 21 september 2018 08:20

 Fredag morgon. 10 grader och strålande sol. Mot aftonen ska det börja regna. Idag har jag en hel del att göra, men hinner jag inte, så finn det ju en dag i morgon åxå. 


Igår när jag kom hem från jobbet hände något som gjorde att jag blev riktigt rädd. Öppnade ytterdörren och Theo, Paddy och Molly kom störtande. Hann få hjärtsnörp när inte Kelly kom. Hörde då att hon hoppade ner från sängen, men när hon kom till hallen så vinglade hon ... trodde först att hon halkade, men sedan ramlade hon omkull, rakt på sidan, benen rakt ut. Hon försökte kliva upp, men ramlade igen. Det såg faktiskt ut som att hon var yr. Jag kastade mig ner på golvet och tog henne i famnen. Höll henne och sa: det är ok, det blir bra...  Ställde mig upp, höll henne fortfarande i famnen ... hon tittade på mig hela tiden och tryckte sig nära. Efter en stund ställde jag försiktigt ner henne på golvet, ena framtassen vände sig som när det är något neurologiskt fel. Efter några sekunder vände hon dock till tassen igen och hon verkade som vanligt. Det blev ingen promenad, utan bara ner på gården för att pinka. 


Jag börjar förstå att det här kan vara början till slutet, men jag VILL inte. Jag ska ge medicinerna en chans, det här att öka hjärtmedicinen. Jag vet inte hur länge jag ska ge det en chans. Kanske inte ska låta henne gå igenom flytten till Boviken?  Ja, jag blir ledsen när jag tänker på det, men jag måste ju ändå skissa upp någon form av plan, för Kellys skull. Jag måste bibehålla någon form av kontroll, och fatta de beslut som måste fattas. Det är min skyldighet. 


 

Igårkväll tog jag fram en påse kantareller ur frysen. Det ska bli kantarellpaj till middag tänkte jag. Men ... nu är det morgon, jag ska sparka av mig tofflorna, hänga bort morgonrocken och väcka hundarna.  Det blir kort morgonrunda med hela högen, sedan blir det solorundor. Ha en fin fredag. Gör nåt värt av den. 


Gomorron

Av maria tafvelin - 20 september 2018 08:26

Torsdag morgon. 13 grader och grått, men appen berättar att det ska klarna upp och bli strålande sol :) 


Idag borde det inte behöva bli övertid på jobbet, trots att det är torsdag. Vi är såpass många i kondis nu att vi borde hinna. I afton får jag hjälp att sätta upp hatthyllan i hallen. Jag tog ner den gamla och köpte en snyggare variant på facebook. 


I morgon måste jag åka på byggmax och fixa de sista detaljerna jag behöver. Några lister, en tröskel, lite silikonfog ... sen var det nog inget mer. Det blir i morgon och på lördag jag måste se till att hinna mycket, bland annat städa upp all bråte från balkongen. Vi höll till där med att kapa golvlister, och de gamla golvlisterna från hela lägenheten ligger där. Så ... jo ... mycket som ska bäras ner och forslas bort. 


Nä ... jag har nog inte tid att sitta här och filosofera längre, utan måste hänga bort morgonrocken och väcka hundarna. 

Kolla förresten på den här 7 år gamla bilden. Den dök upp som ett minne på facebook

 

Mina tre musketörer <3


Ha en fin torsdag, kom ihåg att bakom molnen är himlen alltid blå. Gör nåt värt av dagen!

Gomorron

Presentation


Ny blogg, men det är fortfarande jag. Min blogg handlar om min vardag med jobb och hundar. Låter kanske trist, men det händer grejer varje dag. Jag ventilerar tankar, känslor, samhällsfenomen och annat som intresserar mig. Välkommen!

Fråga mig

4 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
          1 2
3 4 5 6 7
8
9
10 11 12 13 14 15 16
17
18
19 20 21
22
23
24 25
26
27
28 29
30
<<< September 2018 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards