Fredag afton, mot kväll. 13 grader och klarblå himmel. Synd att det blåser så mycket. Sol upp 01.57 och ner 23.12

I morse började jag jobba lite tidigare, redan strax före kl 06. Jag skulle hinna fixa fram frukost, samt preppa ordentligt inför lunch, då jag skulle vara ledig 09.15 - 12.00 På MITT jobb, behöver man inte fundera i termerna ifall man har rätt att vara ledig för att gå på en väns begravning. På MITT jobb ställer alla upp, så att det är en självklarhet. 

Kl 10.00 idag började begravningen efter min fina vän Carina. Kring 9.45 parkerade jag bilen vid Alhems kyrka, och gick mot dörrarna. Precis nedanför trappan stod prästen och tog emot alla, frågade hur man kände henne och med, vad jag tycker, stort intresse för svaren han fick. Jag kände mig välkommen och viktig. 

-var hämtar jag handrosen jag beställt, frågade jag

- om du går in här, så direkt till vänster, sa den fine prästen, och inte bara pekade, utan följde mig hela vägen uppför trappan, fast han inte behövt

Direkt innanför dörrarna stod en ung kvinna med varmt, omhändertagande leende. Hon hade hört mig efterfråga rosen, så hon pekade mot ett bord där handrosorna låg. Flera rosor låg där. Vita och Röda rosor, ungefär lika många av varje skulle jag tippa. En ros i avvikande färg. Det var min. 

Jag frågade lite tyst den unga kvinnan med det varma leendet

- på vilken sida ska jag sitta?

- är du en kompis?

- ja

- Då kan du sätta dig till vänster, sa hon och tog mig på armen. Det kändes tryggt. 

Jag gick in och satte mig på bänkrad... 5 tror jag, bredvid en ensam kvinna. Vi nickade mot varandra när jag satte mig ner. Tittade på tavlan därframme. Vi skulle sjunga psalm 249 "Blott en dag" och psalm 190 "Bred dina vida vingar"  Tog upp psalmboken och markerade dem med banden. Tittade på Roger, Carinas sambo, som satt längst fram till vänster.... och tårarna kom. 

Efter lite prat från prästen, vet nu att han heter Adam, så var det dags för psalmsång. Jag vill så gärna, har alltid velat, sjunga med i psalmer i kyrkan ... men tonarten är ju alltid helt bisarr. Min förkylningsröst, tillsammans med gråt och helt galen tonart.... gjorde att det nog för min bänkgranne var smärtsamt att lyssna till .... 

Blott en dag, ett ögonblick i sänder. Ja, det är ju så vi alla lever faktiskt. Det enda vi VET är NU. 

Jag måste få veta vem kvinnan var som sjöng under ceremonin. Hennes röst var magisk, och skänkte en sådan otrolig stämning. Först sjöng hon - "Utan dina andetag"... och tårarna bara rann när jag sneglade på Roger. Lite bön... och ett helt otroligt tal av prästen, så himla personligt och vackert, med engagemang och känsla... så var det dags att gå fram för den som ville, och lämna en blomma. Rad på rad gick fram och lämnade sina vita och röda rosor... hörde någon säga: vila i frid. Så himla fint!

Jag och min bänkgranne gick fram tillsammans vi två. Hon lade ner sin vita ros och stod kvar när jag med rösten fylld av gråt och tårar brännande bakom ögonlocken kände att jag ville säga något. Jag började med att säga:

- Carina, min vän....

Sedan berättade jag för alla hur vi lärde känna varandra, och hur vi blev goda vänner. Carina var den största djurvän jag någonsin mött. Jag avslutade mitt lilla tal med att säga att jag har med mig Carinas otroliga fniss. Hon kunde fnissa hysteriskt en kvart, utan att det kom nåt ljud. Hon fnissade med hela kroppen, och det gjorde hon ofta. Hela tiden när jag pratade, satt Roger och nickade igenkännande. Jag avslutade med att säga: Vila i frid min vän, och lade ner min ros i avvikande färg. När jag gick förbi första bänkraden visade jag min respekt till Roger, Carinas mamma och syskon, genom att hålla mina båda händer för hjärtat. 

Tillbaka i bänkraden nickade min bänkgranne mot mig, jag tog det som ett tyst och stilla tack. 

Kvinnan som med sin magiska röst sjungit tidigare, stämde upp igen. Redan vid introt förstod jag vilken låt det var. Carinas största idol var Prince. Nu hörde jag hur det bara bubblade fram text och en underbar version av "purple rain"

Den ros jag beställde som handros, redan dagarna efter att Carina somnade in... var Lila. 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Lördag afton. 23 grader, sol. Sol up 2.59 och ner 22.04 .... rätt många timmar kvar till solnedgång alltså ... fniss   Hänt i veckan             Känns verkligen märkligt med sån värme .... samtidigt som snöhögarna på gården ligger kvar...

Söndag förmiddag. 12 plusgrader och växlande molnighet. Det har regnat inatt, men slutat nu :)  Sol upp 3.20 och ner 21.43   Veckans mat Måndag- korv stroganoff   Tisdag- Fläskpannkaka   Till mellis gjorde jag spett   Onsdag - ...

Söndag mitt på dagen. 5 plusgrader och halvklart. Sol upp 3.44 och ner 21.19   I fredags bjöd jag på helstekt fläskytterfilé, pommes och beasås till lunch. Det blev uppskattat :)   Bakade åxå lite bullar att lägga i försäljningsfrysen   ...

Torsdag ... jamen kväll :) 9 plusgrader och mulet. Sol upp 3.55 och ner 21.09   Då var valborgshelgen slut. Efter jobbet på tisdagen, valborgsmässoaftonen ... så var jag helt slut. Kl 19.47 skrev jag till Pernilla och Hannah i vår chattgrupp: -...

Tisdag afton. Valborgsmässoafton! 10 plusgrader och mest soligt!!!!!!! Sug på den!!!! Sol upp 4.02 och ner 21.02   Igår var det kräksnö, hagel och mot kvällen spöregn. Aldrig kunde man tro att det skulle bli både soligt och riktigt varmt idag :) ...