Efter morgonrundans 40 minuter, fipplade jag lite med städning, sen lastade jag Eddie (som herrn heter)i bilen och drog iväg på lite ärenden. När vi kom tillbaka körde jag direkt till en skog nära mig :)   Vi gick lite offroad till att börja med. Syftet med det var inte BARA att han ska få jobba lite fysiskt, utan kanske ännu mer för att han skulle få träna på att faktiskt följa Mig. Går jag efter vägen, så ser han ju var han ska gå, och kan hamna väldigt långt fram, utan att ens behöva bry sig om var JAG är. Går vi offroad så lär han sig snabbt att HAN inte lixom har någon aning om var vi ska, och att om han följer mig, så får han beröm genom ett glatt : Japp. 

TRänar egentligen bara på att han ska sluta tvär-dra åt sidan för att han hittat nåt särskilt kul att lukta på, eller ska kissa på. Det tränar jag på två olika sätt. Jag använde mig av båda sätten idag. Det ena är att ge honom en uppgift, i det här fallet att bära en leksak. Då fokuserar han på Det, och lixom glömmer bort att han ju ska nosa och pinka hela tiden. Nu är han inte van att bära saker en hel timme, så han fick bära en stund, och klarade av att fokusera på det fullständigt, utan att dra åt sidan för att lukta/pinka. Den andra metoden är helt enkelt att när han tvärdrar, så slår jag in handbromsen. Jag förstod att min övervikt skulle kunna ge NÅT positivt :)  Jag står rätt stadigt om man säger så ... fniss. Skämt åsido, direkt jag känner att han kastar sig för att lukta, drar jag in handbromsen och VÄGRAR låta honom gå dit. Sliter inte tillbaka honom, men håller emot för allt jag är värd. När han då slutar streta, utan slappnar av och tar ett steg framåt, så ger jag ifrån mig ett glatt: Japp!   Det har redan börjat ge resultat, så jag fortsätter med samma filosofi även fortsättningsvis. Jag är övertygad om att det mest handlar om vana, vad han är VAN att göra. Nu är det nya vanor och nya rutiner. Han är som sagt väldigt stor, och väldigt stark. Man vill ha honom att jobba MED en .... inte MOT :)

Ren lydnadsträning, med godisbelöning, har jag inte börjat med ännu. Jag brukar ju avvakta några dagar med det utan jobba med relationen i första hand. En naturlig, sund relation, där han får se vilken typ av människa Jag är, och jag får se vilken typ av hund Han är, utan att använda godis. Jag vill bli betydelsefull först. 

Jamen, det var lite filosofi såhär i lunchtider :)

På söndag eftermiddag kom han, och det ska jag säga. Han är stor som ett hus, stark som en björn, och skitsnygg helt enkelt. Snäll som ett lamm, otroligt lugn och fin.

Vi följdes åt på en liten promenad, innan hon lämnade honom här. Han brydde sig inte ens om mina tre filurer under promenaden, och de brydde sig inte om honom heller. När vi kom tillbaka, gick jag upp med mina, och gick en ensam sväng med honom. Det enda jobbiga var att han promt ville nosa där han ville nosa, och promt markera där han ville markera. Tvärdra i kopplet fick en helt ny innebörd, då han inte drog framåt i kopplet, utan bara åt sidan, när han ville nå en fläck.

Då vi kom upp efter promenaden letade jag igen det skvättskydd jag hade köpt till Cornelis, men som var typ 10 storlekar för stort för honom. Ägaren sa att han kunde tänkas markeringspinka inomhus. Tur att jag hade ett skvättskydd kan jag säga.

Måndag morgon, efter morgonrundan, tog jag med honom till RackArena. Både för att leka och umgås, men även för att kunna ha honom lös och studera hans gångarter och hur han rör sig.

En dryg halvtimmes springande, nosande, lekande, sen var han rätt mör. Då åkte vi hem, mellanlandade egentligen bara, sen lastade jag honom i bilen igen. Jag skulle åka förbi jobbet en sväng och fixa med lite papper, och ville inte lämna honom ensam med de andra ännu. Jag backade bilen mot kontorsfönstret och hade bakluckan öppen så att jag kunde se hur han betedde sig i bilen. Jodå, han låg hela tiden i godan ro. När jag var klar åkte jag och mötte upp Moa (hon som ägde Cornelis före mig, hon har 2 Rottisar nu)  Hon slogs av samma tanke som jag när hon såg honom:

- Jädrar va han är Stor!

Åkte hem, för jag och Hannah hade bestämt att vi skulle koka hjortronsylt tillsammans. Hon hade plockat bären :) När vi kokat sylten

tog vi hundarna på promenad. Store starke snygge herrn, gjorde som han brukar, dvs gick bra i kopplet tills han hips vips slet iväg, och då gäller det att hålla balansen och vara både stark och snabb. Nåja, sista 10 minuterna av promenaden var han så slut att han inte brydde sig om att orka dra. Väl hemma, sov han resten av kvällen. Jag var på allvar tvungen att kolla om han andades där efter några timmar.

Igår morse väckte han mig först kl 3.30 då jag gick ut med honom en sväng, och sedan kring 7.00 Det är klart, han hade inte hunnit lära sig rutinerna i detta hus. Här är det JAG som vaknar först, går upp och kokar kaffe, och Sedan väcker jag hundarna för att ta en promenad. Men han är nog snabblärd, för i morse när jag vaknade och tog på mig glasögonen, så vaknade han till, tittade på mig, och somnade sedan om. 

Kaffet är strax uppdrucket och då blir det promenad i underbart väder.8 grader och strålande sol :)  Jag är ju ledig även idag, så det blir nog en tur till skogen. 

Igår afton var det förresten helt underbart grillväder, så jag grillade :)

Ha en riktigt Fin Tisdag! Fyll den med nåt värt!

Gomorron