Vilken vacker, underbar dag det har varit! Två plusgrader och sol! Jag har inte kunnat vara ute på några långa promenader, men jag har varit utomhus en hel del i alla fall :)

Efter morgonrunda och frukost, tog jag ut hundarna var för sig. Först ut var Cornelis. Vi gick ut och sökte hundmöten, samt stod utanför Konsum där det passerade en del folk. Vad jag ville träna, var vardag. Inte momentinlärning, inte lydnad. Cornelis är klockren i lydnad. Moa har tränat honom fantastiskt bra! Han kan många moment klockrent, så det behöver jag inte träna. Vad jag behöver träna honom i , är att han inte ska hälsa på alla vi möter, inte bemöta, varken människor eller hundar på något speciellt sätt. Det är nästan värst med människor. Jag var en god stund utanför konsum, vankade av och an på trottoaren, mötte hundar, sparkåkare, människor. Han fick göra Rätt, men utan godis. Jag ville inte att han skulle tro att det nödvändigtvis måste betyda att han får en godis, för att han beter sig rätt. Det verkade fastna, för han betedde sig rätt, och han verkade nöjd med min röst och mina klappar :)

Efter detta fick han leta godis i snöhögen på gården :)

Efter Cornelis var det smårumpornas tur. Vi var ute på gården så att de fick springa av sig, leta godis, träna lite smått och gott och bara njuta av vädret en stund

Sen fick Paddy en stund ensam ute

En stunds vila, sen tog jag en sparktur med Cornelis, och efter det fick hundarna var sitt ben att tugga på

Jag mår ... ok. Inte bra, inte dåligt.Ok Det är bättre än dåligt i alla fall. Nu ska jag ta ut hundarna, sen duscha, och sen krypa isäng. Jag är supernöjd med dagen :)

Hoppas att Du är nöjd med Din dag!

Gokväll

Jag fixade att jobba kontorstimmarna igår, men inte nattpasset. Jag är/var inte så yr så att jag låg och kräktes, men tillräckligt ostadig och dålig för att inte orka. Nu återstår att se hur mycket jag klarar av att vara ute idag, när det är helt underbart väder. 2 plusgrader och sol. Maxdos medicin, åksjuketablett och hålla sig på plan mark är prio ett sådana här dagar, sen gäller det att hålla tummarna samt att ha mobilen laddad och med sig. För 7 år sedan skulle jag nog knappt vågat gå utomhus ... av rädsla att bli liggandes ute. Nuförtiden vågar jag chansa lite mer. Det har ju hänt ett par gånger att jag måst ringa "bärgning" så det gäller att hålla sig på promenader där jag för det första kan beskriva var jag är, och sen att det går att komma sig dit med bil. Blir jag så yr att jag hamnar i karusellen, så klarar jag inte av att ringa någon, för det går inte att fokusera blicken tillräckligt för att se telefonen. Då gäller det att man hamnar så till att människor får syn på en. Sen är det bara att hoppas att någon vågar sig fram åxå. Det var ju lite lättare innan jag flyttade hit. När jag bodde i Burträsk och Bygdsiljum, visste ju alla vem jag var, och de flesta visste ju vad jag lider av. Här i Ursviken är det nära nog ingen ... men jag hoppas väl att OM det skulle hända, skulle någon komma fram. Såvida de inte blir livrädd för hundarna förstås

Nä, nu ska jag skynda mig ut. Ha en bra dag, och fyll den med värda grejer!

Gomorron