Inatt har jag sovit riktigt dåligt. Igår hände en grej som jag fasat för en längre tid nu. Eddie bet en liten hund. 

Häromdagen hoppade han upp i ansiktet på en äldre farbror, och "stötte" . Tack Gode Gud att han inte använde tänderna.  Han gör ju faktiskt utfall, både mot vissa människor, samt hundar. Tidigare har jag kallat det: Han vill promt fram. Men ... det är ju utfall han gör. 

När jag kom hem från jobbet igårafton, kring halv 7, var det ju lite mörkt. På väg från parkeringen såg jag att vi mötte en tjej som bor i porten bredvid. Jag kortade kopplet som vanligt, och han går alltid nära då. Javisst, PRECIS när vi möts, så gör han utfall mot henne, trots att hon inte ens tittade på oss. I samma ögonblick ser jag i ögonvrån att en liten lurvig hund kommit ifatt oss, med kopplet slängande efter sig. Gläfste och hoppade upp mot Eddies ansikte, och han bet direkt. Bet och tryckte ner hunden i marken, morrade från djupet av sin bröstkorg. Tack Gode Gud att jag hade stryplänken på honom, så jag drog åt det jag orkade, ströp tills han släppte. Nu hade två barn i 8-års-åldern hunnit fram, det var de som varit ute med hunden när den slet sig. Pojken plockade upp kopplet och sprang. - Vad heter du, var bor du, ropade jag, jag ville ju veta hur det gått för hunden. Pojkarna var nog både chockade och rädda att jag skulle ge dem en avhyvling, för de sprang för allt de var värda. 

Jag var i chock själv åxå, samt hade ont i knät, tydligen ramlade jag rakt på knät vid nåt tillfälle. Pinkade Eddie, gick upp med honom, kopplade de andra hundarna och gav mig ut för att leta reda på pojkarna och lilla hunden. Jag hittade inget så till slut gick jag hem, skrev till några på fb som bor här i närheten. Efter bara några minuter blev jag sammankopplad med ägaren till hunden, och ringde upp. Hon bad om ursäkt, hon såg det som att det var hennes fel, då hon släppt ut hunden tillsammans med gossen. Hunden hade några skrapsår, svullen och rispad över ena ögat, samt någon fler svullnad, men inga djupa sår som hon kunde se. Det var nog tur att hunden var av modell VÄLpälsad. 

Den här gubbjäveln jag mötte häromveckan, ni minns han som sa att jag skulle avliva Eddie, att jag aldrig skulle få ordning på honom, att jag skulle måsta börja ha munkorg på honom .... hade han rätt?

Som sagt. Jag har sovit väldigt dåligt inatt. grubblat. Hur fan ska jag göra? VAD ska jag göra? 

Nä, nu måste jag väcka hundarna och gå ut. Jo, lite nervös är jag över att ta ut alla samtidigt, det ska jag villigt erkänna. Hur hade det gått om jag haft alla med mig igårafton? Nä, ska slå bort såna tankar, men det mal i mig. Blir nog en kort pinkrunda, sen en runda med de andra. Eddie fick sig en rejäl solorunda igår, där han faktiskt fick vara lös och springa, samt leta godis. Idag är det de andras tur. 

Förresten, nåt att fnissa åt trots allt: När jag skulle åka på jobbet igår, mötte jag Eivor, som bor i våningen under. 

- Men, ska du flytta från oss, sa hon

- Eh ... nä, svarade jag

- Jasså, du hörs ha varit och tittat på ett hus säger de 

- Ehh ... nää... jag har inte varit och tittat på nåt hus

- Men vars får folk allt ifrån, skrattade hon

- ja, säg det, hahahaha

Så, nä, jag har inte tittat på nåt hus, och ska i nuläget inte flytta :)  Men fnissar lite när jag tänker på hur folk lixom sätter ihop egna sanningar utav .... ingenting. Men, de kanske tycker att det är en värd sysselsättning, vad vet jag :)

Gomorron