Kommit hem från veterinären i Piteå ..... ÅÅÅÅHHHH Så bra det gick !!!!!

Jag såg till att komma dit i god tid, så jag satt först ute i parken som ligger i anslutning till veterinärstationen i 10 minuter så att han skulle hinna varva ner. Sen satt vi i väntrummet alldeles själva i nästan 10 minuter. Eller, jag kom in 12.45 och veterinär Petra var på hugget direkt, men jag sa att jag ville sitta en liten stund så att han skulle lugna sig. Det gick alldeles utmärkt, och typ 12.55 gick vi in på rummet. Jag berättade att Cornelis blir otroligt stressad (läs panikslagen) när han ska undersökas, och att de senaste veterinärbesöken inte varit direkt positiva. Hon började med att bara anteckna hela historian, samt alla förbättringar. Hon frågade hur jag tränat själv för att rehabilitera, ifall jag fått något "program" av någon. - Nej, sa jag .... det är som taget ur egen skalle, sen berättade jag om gåträning, ståträning, snöträning, balansträning, dragträning. När jag berättat klart, satte hon sig på knä på golvet. Hon behövde inte precis locka på Cornelis, han kutade ju dit direkt. Hon påbörjade undersökningen på golvet, och det gick ju alldeles utmärkt. Efter ett tag, och några korvbitar, tog vi upp honom på bordet, och det är klart, han var ju inte direkt avslappnad, men 100 gånger bättre än tidigare besök, på Djurkliniken i stan. Petra, hade enormt tålamod, och inte en enda gång lät hon barsk eller hård på rösten. 

Cornelis visade inga tecken på smärta vid tryck, och jag talade om för henne att jag aldrig upplevt att han haft ont överhuvudtaget, varken direkt vid olyckan eller senare, vare sig det gällde att man trycker, masserar, eller när han går/springer osv. 

Hon var imponerad. 

Hon var imponerad över hur återställd han är, och imponerad över det arbete jag lagt ner. Imponerad över att högerbenet i princip är lika välmusklat som vänsterbenet, inte helt, men det var inte såå stor skillnad. Tassen vände han rätt direkt hon la den fel. 

Han sövdes och bars in på röntgen. En mer försiktig och omtänksam röntgen har jag aldrig varit med om. Efter x antal bilder, bar vi tillbaka honom på rummet där han fått en fäll att ligga på. 

Röntgen visade en liten överbyggnad mellan sista ryggkotan, där den går över i svanskotor. Vad den överbyggnaden Är, visste hon inte, utan bilderna skickas iväg för avläsning. Hon trodde att det kan vara så att en nerv fortfarande är i läkningsprocess eller är klämd, och det tror jag åxå. Han har dock så små bekymmer nu. Nu avvaktar vi avläsningen av röntgenbilderna, för fysioterapeuten vill ha en så noggrann diagnos som möjligt, innan vi startar rehab. 

Petra, den nya fina veterinären, vet att jag inte gav kortison, utan att jag gett homeopatpreparat hela tiden. Inte ett surt ögonkast eller dömande uttalanden. Petra är min nya favoritveterinär. Punkt. 

Jag blev så glad att jag stannade till på Coop när jag kom hem, och köpte en tulpanbukett :)

Tjing så länge :)

Måndag morgon. 2 plusgrader och grått.   Idag är jag ledig, precis som vanligt på måndagarna, och jag ska åka till veterinären med Cornelis. Vi kommer att åka till en nyöppnad veterinärstation i Piteå. Tanken med besöket är att få en remiss till fysioterapeut, där Cornelis kan få lite mer hjälp. Jag tror kanske att vattentrask vore bra. Det är nu drygt 5 månader sedan olyckan, och jag hoppas att han kan bli bättre i högerbenet. Håll tummarna för att han går igenom veterinärbesiktningen såpass bra att hon skriver en remiss. 

Ikväll är det personalmöte på jobbet, alltså, både Fridas och Wallins. Kl 19 börjar det, så jag hinner avnjuta någon slags lyxig måndagsMiddag innan. Igår blev det kyckling med sting kan man säga. Jag vevade ihop en rätt så kaxig kryddblandning ... fniss

Sen passade det fint med lite glass till efterrätt. Provade nya lakritssåsen som vi säljer på Fridas. Mums!

Nä, nu ska jag hänga bort morgonrocken så att dagen kan börja på allvar. Ha en riktigt bra Måndag, och kom ihåg att fylla den med nåt värt!

Gomorron