Hur skriver man? Vad säger man? Hur ska jag någonsin kunna berätta, eller beskriva det som händer nu? Varför gör jag det ens? Varför försöker jag skriva ner det jag/vi går igenom nu?  

Efter morgonpromenaden ringde jag världens bästa veterinär, Petra, i Piteå. Möttes av telefonsvarare att det var absolut fullbokat idag. Då skrev jag ett mail. Jag berättade att jag fattat ett beslut. Cornelis ska få somna in. 

Jag lastade Cornelis i bilen och åkte till RackArena. En sista gång skulle han få springa runt där, precis som han gjorde den där dagen för drygt 7 månader sedan ,när olyckan hände och han blev förlamad. Direkt jag släppte honom, sprang han iväg, mot agilitytunneln, genom, ut på andra sidan, såg hans happyface när han kom ut, rundade tunneln och kom tillbaka. Tårarna rann, tur att det regnade lite, då kanske han trodde att det var regndroppar i mitt ansikte. Vi busade, sprang, jag la mig platt på det geggiga gräset och tog emot hans slickar, kastade godis så att han fick leta .... vi umgicks, bara jag och han. När jag såg att han var så trött i högerbenet att det inte längre ville hänga med, lastade jag honom i bilen och åkte hem igen. Han har sovit djupt och gott i soffan, i princip sedan dess. 

I morgon kl 16.30 har vi tid hos Petra. I morgon kl 16.30 tar den här resan slut. Den här resan som inneburit såå mycket av både glädje och tårar, segrar, vinster, kämpande och nu .... nu har vi kommit till ändhållplatsen. 

"alla får Något"  Dr Åslunds ord ringer i mitt huvud. Ingens liv är för evigt här på jorden. Det gäller både människor och djur. Hux flux tar det slut. Tänker på den andfamilj jag körde ihjäl häromveckan. De var på väg att korsa Skelleftehamnsleden, när det hux flux tog slut. 

Cornelis, jag Lovade dig en sak. Jag lovade att kämpa så länge du inte hade ont. Alla vet att jag (och du) har kämpat. Petra sa idag: Du ska absolut inte döma dig själv.  Nej, det gör jag inte. Jag lovade Cornelis att kämpa, att jobba, att rehabilitera ,så länge han inte hade ont. Jag ser det absolut inte som att jag svikit honom, tvärtom, jag ser det som att jag håller mitt löfte. 

Resten av den här dagen ska jag fokusera på att jobba med mig själv, och min mentala styrka. I morgon vill jag vara ett starkt stöd för Cornelis. Jag vill kunna hjälpa honom över regnbågsbron på ett starkt och kärleksfullt sätt. Det sista han ser, ska inte vara en matte som brutit ihop och inte kan vara till stöd. Jag vill kunna vara den hjälpande, bärande, stöttande, även i morgon, precis som jag varit hela den här tiden.

Idag har vi haft en värd dag. Morgondagen ska jag fylla med så många värda grejer jag bara kan. Cornelis ska få simma i havet, äta gott och mycket (det älskar han) . Jag ska vara medveten om varenda Minut, ta tillvara varenda sekund. Jag ska fylla dagen med Värda grejer. 

Den här dagen är inte slut än, det finns många timmar kvar att fylla. Värt ska det va.