Måndag kväll. Kommit hem från jobbet, varit ute med hundarna. Mina funderingar såhär på måndagskvällen är:

VAd driver vissa människor? På allvar, vad drivs dessa människor av, som är så hatiska och bittra i sitt sätt att vara. Finns inte ett UNS av att kunna göra något för någon annan. Finns inte ett endaste dugg empati för andra. Slår sig för bröstet som om de vore världsbäst, när det egentligen är helt tvärt om. De ljuger, både för sig själva, varandra och andra. De står varken för vad de säger eller gör. De vägrar svara på konfrontationer, då har de "tappat minnet" eller vägrar svara. De sprider falska rykten, det mesta faktiskt tillräcklig grund för förtal. De vägrar se att de gjort fel, slår ifrån sig och skyller på andra. 

VAd driver dessa människor? Är det hat? Måste de få hata, för att kunna leva? Är det så att deras liv är så snävt, svart och glädjelöst, att de måste ge sig på andra, som verkar lite för glada? Är det så att de måste sprida hat och bitterhet, så att alla andra som finns i omgivningen, håller sig i samma svarta hål som dem?

Jag tycker på ett sätt synd om dem. Det kan INTE vara särskilt upplyftande att bära så mycket hat. Det kan inte vara bra på något sätt. Att de sedan tror att de blir av med hatet, för att de hatar andra, och uttrycker det ... det är sorgligt. Jag tror att hatet bara växer av sådant. 

Fyller man sin dag med värda grejer, så tar det överhanden .... då kan inte hatet växa och gro inom en.