Lördag eftermiddag. 4 plusgrader och TOKSNÖANDE!! Det bara VRÄKER ner ... för typ 10 minuter sedan var det mörkt så jag tände lamporna ... då småsnöade det bara lite. Nu är det så himla mycket snö som kommer ner att det blivit fullständigt kritvitt ute ... i luften alltså ... man blir rent bländad när man tittar ut. Snöflingorna blir bara större och större. Voine voine .... fniss. Appen säger att det regnar, men appen vet inte bättre .... fniss. 

Hörrni, vilken dag! Vaknade kl 6 och tänkte: Nej. Ställde klockan på 8 och somnade om. Sov väldigt gott när alarmet drog igång, men klev upp ändå och kokade kaffe. Morgonrunda med hundarna runt byn, sedan bar det iväg på bildvisning hos fotograf Marianne. Ni minns, jag hade ju fått ett presentkort hos fotograf Marianne när jag sålde min lägenhet. När fotograferingen ÄNTLIGEN skulle bli av, satt jag ju ute i bilen och spydde av yrsel .... jävligt typiskt .. hade sett fram emot att få några fina foton på hundarna .. men vet ni - 

Direkt fotograf Marianne startade bildspelet med foton hon tagit så brast jag i gråt. De första bilderna var på Pernilla och Hannah, och det bara rämnade för  mig. Så sanslöst vackra!! Marianne räckte fram näsdukar till mig, och de behövde jag verkligen. Det bara fortsatte - helt underbara foton på Mina oerhört fina barn, på Mattias, Robban ... och lille underbare Otto <3  När det kommer det jag beställt  så ska ni få se. Ni kommer att smälla av!!

Jag har ju en brorsdotter, Tina, hon är en helt fantastisk hobbyfotograf som anlitas både nu och då. Hon tar makalöst fina foton hela tiden på sina 3 pojkar, hon har även fotat Pernilla och Mattias när de väntade Otto. Jag ska betala henne för att ta några fina foton på mig och hundarna. 

När jag åkte från fotografen drog jag iväg upp på solbacken för att handla. Vet ni så himla märkligt ... När jag kom ut från Willys och skulle sätta mig i bilen, så såg jag att på parkeringsplatsen snett framför ..... låg ... en död .... tupp. Alltså ... jag tittade flera gånger och tänkte: det kan ju för fan inte vara en tupp! ... men ... jo. En svart tupp med lite vitt ... knallröd tuppkam. Benen rakt upp. What??!!!   Att jag inte kom mig för att fota!!!! Det var ju inte bara Jag som såg den, och alla verkade lika förvånade och bestörta. Hur i helvete kommer det sig att det ligger en död tupp på parkeringen utanför Willys???

Förbryllad körde jag hemåt ... och som sagt ... snön VRÄKTE ner .... när jag började skriva för några minuter sedan. NU är det stålande sol ....fniss. 

Några minuter mellan fotona bara ... fniss. 

Idag har jag inte känt av Meniére alls, vilket jag känner mig så OERHÖRT tacksam över. Jag hoppas verkligen att skovet är över nu!! Tack till alla er som orkar bry er om hur jag mår, som skriver kryapådig-hälsningar och kramar på facebook. Det värmer faktiskt oerhört mycket. Tack!

Nä, nu ska jag ta fram urvalsbanan och köra lite nw med hundarna. Ha en superhärlig lördagseftermiddag, oavsett om det är snö eller sol (eller båda delarna)  Här klarnar det upp mer och mer ... kan ju iofs ändra sig fort, men NU är det sol, och NU är det enda man VET  :) 

Tjing så länge