Söndag mitt på dagen. 2 minusgrader,klarblå himmel och strålande sol. En sån där dag när man vill vara ute hela dagen och bara promenera med hundarna. Men, man kan inte alltid göra det man vill. Det är nämligen så att jag vaknade och var brakförkyld. Kl 05 slog jag upp ögonen och tänkte - Endera ligger någon hund på mitt ansikte, eller så har jag brytit näsbenet i sömnen, för näsan var precis genomtäppt. När jag efter ett par sekunder insåg att inget av de alternativen var troliga, så kände jag att jag måste ha svalt en låda småspik. När jag fattade att inte heller DET lät som ett troligt alternativ, förstod jag. Jag är förkyld. Visst, jag kände av halsen lite igår ... men ... kunde inte i min vildaste fantasi tro att det skulle bli såhär! Inte på så kort tid. Men, vi tar gårdagen först. 

Efter morgonrundan åkte jag iväg till Pernilla för att få umgås med Otto medans hon tränade. Alltså, den här Otto <3

Åkte hem med minst 10 extraliv :)

Kände av halsen ... men inte överdrivet mycket. Tänkte cykla med hundarna, men det blev en promenad istället, och sedan godissök ute på gården. Kvällen blev lugn ... ja, det brukar ju vara rätt lugna kvällar här överlag ... fniss. 

Bäddade rent i sängen och kröp under täcket, nöjd med dagen. Vaknade som sagt var rätt tidigt med en mindre angenäm känsla. Hannah skrev, när jag klivit upp:

- Vaken?

- jo, vaken och förkyld

- ajdå, jag tänkte komma över på kaffe

- vi kan sitta  en bra bit från varandra

- starta perkon

Hon kom över och vi satt så långt ifrån varandra som vi kunde medans vi drack kaffe och pratade. När hon gått över till sig, gick jag en kort runda med hundarna. 

Kontentan av allt det här blir ju att jag måste sätta mig själv i karantän. Inget jobb, inget att åka och handla, inget att träffa eller umgås med Pernilla och Otto. Karantän. tur jag har hundarna. Morgondagen, måndagen, som vanligtvis handlar om att åka och hämta Otto på förskolan ... det blir inget av det. Men, mitt liv är så lyckligt, jag fåt träffa både Hannah och Pernilla, samt Otto, såpass ofta ...  Jag lever ett liv få förunnat. Drömliv, drömjobb, drömtillvaro helt enkelt. Att jag nu måste sätta mig i karantän ett tag ... ja, det kan jag ta. Får fylla dagarna med att hitta på recpt, skapa menyer. Det finns massor med värda grejer jag kan göra. 

Nu ska jag lägga mig i soffan och kolla på play. Kanske till och med blir några filmer . Såg musikalen "Mamma Mia!Here we go again" igår, och jag grät som ett barn. Fniss. Jag är väldigt lättrörd :)

Tjing så länge