Torsdag morgon.6minusgrader och klarblå himmel. Alltså .... gårdagen .... fniss.  Häromveckan städade jag kylen, sådär grundligt ni vet. Ut med ALLT, diskade hyllplanen, kastade ett par saker som var från the day before yesterday typ... gjorde så himla fint. Igår när jag skulle iväg på jobbet, skulle bara ta ut den grillade kycklingen ur kylen, som jag handlat för att ta med på jobbet ... öppnade kylskåpsdörren - men vafaaaan!!!!  En colaburk (när jag tvättade bilen senast på OK Solbacken, ingick en kartong colaburkar) hade stått för nära bakkanten på kylen, så den hade frusit ... och exploderat. Cola PRECIS i hela kylen. PÅ alla varor, uppe i taket, på alla väggar.... jag plockade ut kycklingen och stängde dörren.

Till lunch bjöd jag på torsk med bacon och gräslök. Det blev riktigt gott, eller som en av tvååringarna sa

 - Det här var verkligen gott!   :)

Efter jobbet, ut med hundarna en kort sväng,  och lite fippel... svarade på några mail, ja, lite sånt där. Två varma mackor till middag,  lite tv ... sen drog jag ut med hundarna på cykeltur. Den cykelturen ska jag sent glömma ... fniss. Mitt på rakan mot båthamnen drog Theo plötsligt efter en storspov, ja Alice hakade på ... och jag hann inte ens släppa kopplen, så jag drog i diket med triken. Eller, det är inte ett dike egentligen, utan en slänt. Men helvete åxå, nu slår jag ihjäl mig hann jag tänka. En bil stannade och rutan åkte ner

- Hur gick det?  

Jag satte tummen i vädret och sa: jo det gick bra, slog mig inte, är mest förbannad på att hundarna störtade efter storspov . Jag tror att det såg rätt så komiskt ut egentligen, åtminstone så skrattade snubben i bilen när han gav tummen upp och gled iväg. Baxade upp cykeln på vägen och cyklade med styret på tvärsen bort till båthamnen, där svängde jag ner för att njuta av utsikten. 

Lyckades vrida till styret innan jag cyklade hem igen. Jag är ju ytterst sällan arg nuförtiden, har lixom aldrig något att vara arg över. Jag kan säga att mitt humör fick den största smällen i avåkningen.  När jag cyklade hem sprang hundarna fot hela vägen. Ställde cykeln vid bron, släppte in Alice. Theo platsade jag ute på gården. Hannah och Robban var ute på gården med två grannar som bor här borta. 

- Hur gick det när du körde i diket, frågade grannkillen

- Det gick bra, men jag är förbannad. 

Theo fick ligga på framsidan medans jag tog räfsan och räfsade bakom huset, såg att grannen Öhrlund redan räfsat sin del.Det var snö kvar där i lördags när jag räfsade framsidan, men nu var den borta. Theo kände nog allvaret i situationen, så han rörde inte en fena medans jag var där bak och räfsade. När jag var färdig berömde jag honom och tog in honom. Klappade om honom ordentligt, selade på Alice, spände henne för skrindan och plockade ihop löven och körde dem upp mot skogen. En annan granne kom och cyklade med sin hund när jag stod ute på vägen med Alice för att plocka upp det sista. Grannens hund slet och ville fram och gormade lite. Alice stod som ett ljus. Klappade om henne ordentligt åxå. Bra jobbat Alice. 

Satte mig i tvsoffan och kände väl ingen annan skada än lite ont i lillfingret och möjligtvis i vänster skinka. Jag kan säga att idag är det betydligt ondare, både i fingret och skinkan ... men mitt goda humör är tillbaka, det är viktigast ... fniss. 

Idag blir det kyckling och potatisgratäng till lunch, och till mellis har jag tänkt göra hallonglass till barnen. Det blir första gången jag bjuder på glass, men nu ska vi fira in våren, och då passar det bra :)

Det gör väldigt ont att använda lillfingret, så jag avslutar nu med orden:

Fyll dagen med nåt värt. 

Nu sparkar jag av tofflorna och hänger upp morgonrocken. 

Gomorron