Fredag den 13:onde. Dagen började inte bra. Inte bra alls. Stina skrev ett sms kl 8 i morse att hon är inlagd på lassa, hade måst åka ambulans akut i förrgår natt. Hon hade blödningar i buken och de trodde att metastaser i levern brustit. 

Säg inte att det är för sent. Säg inte att hon inte får åka till Las Vegas. Snälla, säg att hon hinner göra det. Jag ber på mina bara knän att det ska gå vägen. I den facebookgrupp jag startade sitter 345 medlemmar och håller tummarna allt vad de orkar, plus flera hundra som Inte har facebook överhuvudtaget. Jag kollar på telefonen hela tiden för att se om hon skrivit något nytt ... ser till att ha telefonen med mig hela tiden ifall någon skulle ringa med besked om att faran är över och att hon mår bra. 

Med en klump i halsen åkte jag iväg på ett klippuppdrag jag hade idag. Det var, som vanligt, jätteroligt. Båda kvinnorna jag klippte blev jättenöjda, och själv känner jag mig varm i hjärtat att kunna bjuda de här kvinnorna på en klippning. Jag gör det ideellt .... det är borta på Deborahuset, som jag berättat om flera gånger. 

När jag åkte därifrån, svängde jag förbi och hjälpte Pernilla med sista piffet i lägenheten.Den ligger ute på Hemnet nu, och det har varit visning idag. Sedan hem, tog klövjeväskorna på Eddie och gick en halvtimmes promenad, sen blev det lite bus i snön, godissök och lydnad. SEN tog jag ut de andra hundarna var för sig för lite snöbus och godissök. De fick en kvart var, så Eddie var "ensam" i 45 minuter och han skällde inte en enda gång. Yes !!!!

Hundarna är nöjda med dagen tror jag, de ligger ihopkurade lite här och var i lägenheten. Det blir tacos till middag, och i övrigt en lugn kväll. Hoppas få goda besked innan det är dags att gå isäng. 

Mitt i mitt blogginlägg skrev Stina till mig. Läkaren hade varit in till henne. Det finns inget mer de kan göra för henne nu, då cancern spridit sig så mycket. 

Att livet inte är rättvist, det vet vi allihop. Det är då ingen som har påstått att det någonsin varit det, eller  någonsin kommer att bli det heller. Livet går inte ut på Rättvisa. Ibland, som nu, kan man undra vad livet egentligen går ut på.  Varför? lixom. Varför?  Eller ... är det så att Livet .... Är.   VArken kort eller långt, bra eller dåligt, friskt eller sjukt ... det enda man kan garantera är att livet ÄR, så länge det varar. 

Jag kommer att vara ÄN mer noggrann med att påminna alla om att fylla dagarna med värda grejer framöver. Både för sin egen och andras skull. 

Fredag den 13:onde. Dagen började inte bra.