Lördag eftermiddag. 3 plusgrader och hyfsat grått, det har småregnat hela dagen, men vet ni .... det har inte bekommit mig ett endaste smack :) Vilket underbart dygn jag har haft sedan igår afton :)   Ja, förmiddagen var inte pjåkig den heller, var på möte för 4h och blev invald i nya styrelsen som ska starta upp nya 4h. Det gamla läggs ner pga många olika skäl, och nu blir det ny styrelse och nya människor som ska jobba där. Sekreterare blev jag vald till. De förordade ordförande, men jag sa att jag ju aldrig satt min fot på en 4h-gård förrän för ett år sedan, då jag började rida Tengil, så jag är alldeles för dåligt insatt i 4h för att axla ordföranderollen. 

När jag kom hem från mötet sov Otto lunch-sömn hos Hannah och Robban, så jag fick ge mig till tåls tills han vaknade. Då kom han över till mig och mitt fantastiska dygn började. Han är magisk, den här lille killen, det går lixom inte beskriva i ord. Tar det i bilder istället

Och en liten film

Igår kl 18.30 hade han duschat och var supertrött. Jag gjorde välling och gick upp på övervåningen. Jag hade tänkt att han skulle sova i "sitt" rum för första gången, och när vi kom in dit så hoppade han upp och ner vid sängen :)  Jag la ner honom och sjöng för honom medans han drack sin välling. När han druckit upp den strök jag honom över huvudet och sa: Sov Gott Otto, vi ses imorgon, mommo älskar dig, sedan gick jag ner. Inte ett enda ljud hörde jag från övervåningen, så han somnade nog direkt. 

Vaknade inatt av att jag tyckte att jag hörde honom. Fipplade på mig glasögonen och fick tag i telefonen för att kolla vad klockan var. 02.00  .... satt upp i sängen och var redo att gå till honom, men ... hörde inget mer. Knäpptyst, så jag la mig ner igen. 05.30 hörde jag - "Däh" och lite tjoller, han var vaken. Hämtade honom och vi la oss i min säng och sjöng och småpratade, han kramade hundarna och var på strålande humör. 

Blogginlägget blir 3 timmar långt om jag ska beskriva dagen med honom, jag sammanfattar det med "Den största kärleken". 

Pernilla har bara för en stund sedan hämtat honom. Han satt länge och ropade "mamma" och blev helt överlycklig när hon kom, givetvis. Han fick visa henne att han kan klättra upp i ruchkanan själv nu .... tror han åkt dentyp 200 gånger idag ... fniss. 

Siktar på entrecote och sötpotatispommes till middag ikväll, och bara sjunka ner i tv-soffan. Final i"sikta mot stjärnorna"  har jag tänkt se. 

Dagen är bara halvvägs, och den har varit så underbart värd så ni anar inte. All Kärlek till er, hoppas ni har en värd dag. 

Tjing så länge

Fredag morgon. 1:a Maj . 1 plusgrad och nästan klarblå himmel, fastän appen säger "mestadels molnigt". Appen säger åxå att det ska regna en hel del från och med i morgon, och veckan som kommer.  Det är nog bra, även om det bär emot. Nu är i alla fall våren här. 

Hörrni, igår hade jag ju ont lillfingret, eller, det har jag idag åxå, men i alla fall ... Jag hade ju en glasklar plan för gårdagen, då jag skulle baka bröd direkt på morgonen, sätta degen det första jag gjorde, baka ut den direkt efter frukost, förbereda för potatisgratängen genom att skala och  skiva potatisen, koka den i gräddmjölk, grädda brödet medans potatisen kokade, och sedan lägga potatiskoket  i formar och in i ugnen. Direkt den kom in i ugnen skulle jag vispa ihop glassen och lägga den i frysen, och sedan steka kycklingen som skulle gå färdigt i ugnen, då potatisgratängen var klar och kunde tas ut, täcka med folie och bli perfekt ättemperatur och konsistens. Allt sprack. 

Jag skalade all potatis för hand, då potatisskalaren är allt annat än samarbetsvillig, men det hade jag räknat med så där var allt i ordning. Småjobbigt med lillfingret, men det gick. När allt var skalat skulle jag hämta matberedaren med knivbrickan, så att skivandet skulle ta ca 2 minuter. Letade som en galning. Den stod inte uppe på hyllan bredvid potatisskalaren där den brukar stå. What? Men, jag har ju varit hemma och sjuk en vecka, så Sara som är tvåa i köket, har väl ställt den någon annanstans av någon anledning. Kollade i alla skåp flera gånger, dubbelkollade alla skåp ett par gånger... började känna mig lite irriterad. Kollade lådor och ställen där jag egentligen inte förväntade mig att den skulle finnas. Nej. Precis då kom Sara in så jag frågade henne:

- Vet du var maskinen är som stod bredvid potatisskalaren?

- Jo, den har jag kastat bort

-??

- Den var ju värdelös, skivan satt ju snett i den

- Men, det var ju bara rivskivan, knivbrickan funkade ju alldeles utmärkt

Här insåg jag att det skulle bli att skiva all potatis för hand. Sara bad miljoner gånger om ursäkt, själv blev jag faktiskt arg. Varför i helvete hade jag inte fått frågan om den skulle kastas eller om jag använde den, ELLER, åtminstone fått veta att den var kastad och inte ersatt. 

Ja, det säger sig ju själv att det tar betydligt längre tid att skiva 5 kg potatis för hand än i maskin. Dessutom var det sjukt små potatisar alltihop, vilket jag ju fick erfara redan när jag skalade. Att sedan lillfingret skrek i protest gjorde ju inte saken direkt lättare. Nu var jag tvungen göra om schemat i skallen, för jag förstod ju att planen inte höll överhuvudtaget. Glassen fick jag hoppa över, som jag tänkt bjuda på som extra smarrigt mellis. Det var mest bara att hoppas hinna få potatisgratängen färdig överhuvudtaget. 

Resultatet blev ju inte som jag hoppats, då jag fick koka potatisen helt färdig i pannan, typ vrålkoka i gräddmjölk, annars hade den aldrig hunnit bli klar. Ja ... det blir inte alls samma konsistens, men ... vad göra? Det är ju viktigt att de minsta barnen, som ska sova direkt efter lunch, får sin mat i tid, annars orkar de inte äta och måste gå och sova utan mat. Att ge dem gröt eller fil till lunch istället, känns helt uteslutet. De ska åxå få det jag planerat. 

Maten blev bara 5 minuter sen, men då var jag inte helt nöjd med resultatet, och besviken att jag inte skulle hinna göra glassen, men ... jag får göra den nästa vecka typ.  

Direkt jag fått ut melliset på borden dekorerade jag den beställda smörgåstårtan

Efter det, sedvanlig disk och städning, torka golven i matsalen och köket, bära ut alla sopor, plast och kartong och tacka för dagen. Jag älskar verkligen mitt jobb och fick frågan idag av en av de nya pedagogerna:

- Blir du aldrig less att vara i köket?

- Nej, aldrig, det är det roligaste jag vet  :)

Hem, kort sväng med hundarna, telefonsamtal med både Hannah och Pernilla för att kolla in deras planer för kvällen. Hannah var trött och gäspade hela tiden, jag med. Hur trött som helst. Pernilla skulle göra "tråkiga men nödvändiga praktiska pappersjobb" och planerade inget firande alls.Inte jag heller. Till middag stekte jag en hamburgare och brände några skivor rostbröd i stekpannan.  Det blev en cykeltur med hundarna och jo, jag höll kopplen väldigt löst så att jag skulle hinna släppa dem om det behövdes ... fniss. 

När jag precis kommit upp på cykeln mötte jag Robban som kom med bilen, han vevade ner rutan och sa:

- Akta diket .... 

Fniss

Jag tog mig säkert runt lillbyn, parkerade cykeln och gick in.Satte mig en stund framför tvn men det blevinte länge.Jag var så sjukt trött. Kl 21 gick jag isäng efter att ha pinkat hundarna här på gården. Somnade nästan direkt och vaknade kl 7. Pigg? - nä, som överkörd ... fniss ... kanske sovit för mycket.

Idag ska jag på ett möte kl 13-14, och sedan i eftermiddag kommer min prins Otto och ska sova över tills i morgon :)  Så underbart roligt! Hoppas det inte regnar hela dagen i morgon, så att vi kan vara ute, gå till lekparken och sådär. 

Nä, nu ska jag sparka av tofflorna och hänga upp morgonrocken, ta en morgonpromenad och sedan städa lite. Ha en fin Första Maj, gör nåt värt av dagen!

Gomorron