Efter jobbet hämtade jag upp lille Gullefjun, som ska vara här tills i morgon :)   Hem, ta ut hundarna på en promenad, ringa storebror som fyller 50 idag (han befinner sig i Ammarnäs, så jag åkte inte och uppvaktade honom)   Ner i tvättstugan för att tvätta. Jo, jag är fortfarande helt upprymd av tvättstugan, och känner ett lyckorus när jag manglar mina sängkläder :)

Hörrni .... det här med civilkurage. Har Ni det? Vågar NI gå fram och harkla er, eller till och med bli högljudd, om ni ser något galet? Om NI ser någon bli misshandlad, kränkt, mobbad .... går ni fram? Eller, gör ni som de flesta, sätter skygglapparna på och går vidare?  Om ni MISSTÄNKER att grannens barn far väldigt illa .... gör ni något åt det? 

Det mest civilkurageaktiga JAG har gjort, var när jag klev upp i flygplanet på väg till Gran Canaria för snart 4 år sedan, och tog till orda mot de fulla förläldrar, vars gråtande pojke i 6-årsåldern bad dem sluta dricka. 

Tanken kring civilkurage blev så aktuellt nu i och med domen.  Maria Larsson, Brännkälen .... HON visade STORT civilkurage. Jag känner henne inte. Hon känner inte mig. HON klev fram och gjorde sin röst hörd. Det gjorde även en Linnea, som jag inte har en aning om vem det är. DE visade tecken på civilkurage, där, utanför Ica Maxi den 16/4 i år.   Min advokat frågade mig - Kom det inte fram någon man? 

Nej. Inte en enda. 

Tror ni att det var så att det inte fanns en enda man/kille/karl där på Ica-maxi-parkeringen?   - självklart fanns det män där. Fast .... inga RIKTIGA män.   En riktig man skulle ha kastat sig fram och skrikit - Man ger sig inte på kvinnor! 

Nä, det var Maria och Linnea, som kom fram och gjorde sina röster hörda. Civilkurage. Kvinnor. 

Gokväll