Onsdag morgon. 7 minusgrader och klar himmel, den skiftar i blått och rosa. Jag sitter i mitt stora fina kök och dricker morgonkaffet. Molly sover i bädden efter att ha sprungit ut på gården och pinkat, och Theo hoppade upp i soffan och la sig och sov. Tänk ... för bara en vecka sedan och 5.5 år före det, började jag varje morgon stående i mitt supersöta kontor. Fast ... i min ålder känns det väl ok att sitta ner och dricka kaffe ... fniss. 

Igår efter jobbet (blev en timmes övertid) åkte jag hem, gick en kort sväng med hundarna, sen kokade jag en snabb, supergod laxsoppa

Hann precis äta klart så kom Hannah och Robban för att hämta en möbel som ska stå hos dem. Såg senaste avsnittet av "Vår tid är nu" på play, tog en snabbdusch (utan att tvätta håret då klockan var såpass mycket)   Sen ut med hundarna. Det har INTE blivit några aktiviteter för dem de senaste veckorna. Lite godissök, det är vad som erbjudits. Men, de har ju iofs haft fullt upp med att nosa runt här i omgivningarna, och det märks på dem att det faktiskt tar även på Deras krafter att flytta. 

Blev det att tömma någon kartong igårkväll tror ni? 

- nä, mycket riktigt ... fniss. 

Nä ... nu är det dags att sparka av tofflorna, hänga upp morgonrocken, väcka hundarna och på allvar dra igång dagen. Det är så oerhört skönt att få börja varje dag på det sätt jag gör. Lugn och ro. Tänker på en arbetskompis som får cirkus varje morgon väckaren ringer, då blir det full speed på hennes hundar och hon måste skynda sig på med kläderna, sen är det bara att koppla hundarna och störta ut. Huvva, låter inte det minsta trevligt att starta dagen så.  Hur startar DU din dag? Fullt kaos redan från start, eller i lugn och ro? Sover du så länge som möjligt innan det är dags att gå på jobbet, eller kliver du gärna upp i god tid?  

Om man redan från det man vaknar, försöker göra dagen värd, på det sätt man själv föredrar, så tror jag att dagen blir bättre, mer värd. 

Gomorron