På onsdag fyller jag 50 år. Är det i sig märkvärdigt?  Nej. Det finns alltid saker man kan sätta i perspektiv till - , så är det med alla åldrar.  Om man betänker att pappa bara blev 51, så är 50 något verkligt exklusivt.  Om man betänker att pappas mormor blev 101, så är 50 bara halvvägs :)  Undrar var man hamnar själv. Faktiskt! Ärligt! Undrar var man hamnar själv. Har jag hunnit halvvägs, eller nästan hela vägen?  Vem vet? 

Alltså, att komma på jobbet och mötas av en sådan här lapp!

Då spelar det faktiskt ingen roll att chefen är min dotter. Man blir glad ända in i själen!   Att det sedan kliver in en kändis (ytterligare! Vi hade ju Mia Skäringer härom helgen)   ok. Den här gången hade jag ingen koll på kändisskapet, men min kollega Frida, hade full koll.  Anna Ryrberg heter hon, och hon är skådespelerska :)

När jag kom hem från jobbet, hittade jag en påse på min dörr. I påsen fanns en tavla, och en lapp: Grattis Maria!

Jag hade absolut ingen aning om vem avsändaren var, men har, vid efterforskningar, förstått vem det är. TUSEN TUSEN TACK Tony!!!! Så himla fint gjort!! 

Idag är det 6 veckor sedan olyckan då Cornelis blev förlamad. Högerbenet är fortfarande ett bekymmer, men Oj vilka framsteg som gjorts! Jag har tillit till att det kommer att bli helt bra. Jag har lixom inget annat alternativ. Även om jag ibland tvivlar (jo, det gör jag ibland) så måste jag tänka att det kommer att bli bra. 

Det kommer att bli bra. 

Nu ska jag ta en kvällsrunda, sen är det gonatt här i paradiset. 

Gokväll