Söndag, klockan är snart 10.00 och jag har precis hällt upp första koppen. Igår efter morgonrundan tog jag Eddie till RackArena en stund

Snön har ju sjunkit ihop såpass mycket efter regnet, så det var inga problem :)  En halvtimmes lek och bus i snön, sedan åkte jag hem, bytte om, satte kurs mot Skråmträsk där jag köper hundfoder. 60 kg Pondus lastade jag in i bilen, åkte sedan till Byske för en lunch på Fridas :)  Hem, fylla frysboxen med hundmat, ut med hundarna på en liten runda, sedan blev det hundträning inomhus. 

  Jo, alla hundar fick en stunds träning var :)

Sen blev det tv-soffan

Förresten, när jag varit ute med hela gänget igårafton, mötte jag de nya grannarna. Grabben i dörren bredvid har sålt sin lägga, och in flyttar ett ungt par. De kånkade och bar, och lämnade sin dörr vidöppen, varpå Eddie stack in hela skallen och var väldigt nyfiken. 

 - Jaha, ni håller på att flytta in, så roligt, välkomna, sa jag

- Tack, sa de båda två medans de klappade Eddie.

- Oj, så fina, vad är det här för ras, sa hon när hon smekte Eddies huvud

- Det är en Rottweiler, svarade jag.

- Jaha, jättefin, vi har katter

Ok. Katter i lägenheteten bredvid från och med nu alltså. Det kan ju bli spännande minst sagt. 

Jädrar så ont jag har i vänster ringfinger. Jag bröt ju det för 30 år sedan. Jag var 20 år och hade ett vackert svenskt halvblod. Han var lite småspattig ibland, och jag flög av lite då och då. Så även den där dagen för 30 år sedan. Tygeln la sig kring ringfingret och "snäpp" pekade fingret väldigt fel från mittersta leden. Hoppade upp igen, red hem, sadlade av, borstade, släppte ut i hagen, gick över till grannen som var sjuksköterska. 

- Kan du slita fingret rätt, bad jag , det verkar ha hamnat ur led.

- nja ... jag tror inte att det är ur led, jag tror att det är avbrutet. 

Iväg i bilen, i ridkläderna, på vårdcentralen. Röntgade, sen fick jag åka in till Umeå på handkirurgen direkt, då brottet inte var rakt av, utan i spiral. Japp, körde dit, fortfarande i ridkläder. Ytterligare en röntgen, sedan gips. Efter några veckor, återbesök. Ja, inte blev då JAG förvånad när det läkt ihop fel. Det låg fortfarande i spiral. Då fick de såga sönder alltihop och spika ihop det. 

Blir ni förvånade om jag berättar att det fortfarande är lite vridet.

De första åren gick det dock bra, men sen började jag få väldigt ont, speciellt på vintern när det var kallt. Gick på handkirurgen i Umeå och fick kortisonsprutor med jämna mellanrum under några år. Sedan gick jag till en lite speciell läkare på Vårdcentralen i BUrträsk, där jag bodde då. Det kändes så drygt att åka ända till Umeå för en liten spruta, så jag bad honom sköta sprutandet. Han sa: Jag tror vi struntar i kortisonet, och försöker spränga loss nerven som ställer till det, bara med koksaltlösning och lite bedövning. Japp, han våldsprutade in såpass mycket att fingret blev som en golfboll typ. MEN, det hjälpte, för sen dröjde det nog 5 år innan jag var tvungen få en likadan "shot" igen.

Nu har jag återigen fått sådär jävulskt ont. Jo, jag har ju frusit en hel del om händerna nu i slutet, ni vet när man är ute och tränar hund och finner det svårt att hantera godiset med handskar på, så det får bli barhänt. Kanske påverkas av det. 

Nä hörrni, bäst att jag sörplar i mig kaffet och sliter täcket av hundarna.

Morgonrunda, sen blir det iväg till jobbet. Ha en fin söndag allihopa och fyll dagen, i vanlig ordning, med värda grejer!

Gomorron