Måndag morgon, 1 minusgrad och mulet. Här kommer fortsättningen av storyn jag påbörjade igår.

Medans jag desperat försökte få upp ögonen, då jag kände att de var lite .... puffiga.... gjorde sig Hannah och Pernilla redo för dagens stadstur. Annica, Stina och Jenny var redan nere och åt frukost.  När jag passerade spegeln hajade jag till, för det såg ut som att det blivit en REJÄL fyllefest kvällen före, om man såg hur jag såg ut. hahahahahahaha. Vi sa till varandra innan vi gick isäng allihop, att vi var ju spik nyktra hela bunten när vi gick isäng. 

Nåja, jag kom mig igång och vi gick ner till en superhärlig frukost

jo, jag körde ett varv till, med plättar, bacon och äggröra åxå :)

När vi kom upp från frukost var det bara att packa väskan, kom ner för att checka ut nån minut efter 12, då hissarna var upptagna så vi fick vänta en del. Checkade ut, tog tunnelbanan till centralstationen och lämnade väskorna i en box. Sen delade vi upp oss familjevis. Jag, Pernilla och Hannah hade några grejer att göra, och Annica, Stina och Jenny ville shoppa. Hannah hade varit in på Sephora dagen innan och skulle köpa en foundation. Hon fick med sig en liten testburk av en sort hon gärna ville ha. Den använde hon sen på kvällen, och blev jättenöjd. MEN, när vi kom dit och skulle köpa den, var den naturligtvis slut. Den hade tagit slut under lördageftermiddag. Jahapp. 

Vi knallade runt lite, inget powerwalktempo dock .... fötterna och benen var inte riktigt med på det, om vi säger så. Spontanbesökte några butiker, pratade och skrattade, och vi var överrens om en sak: Hundar får tydligen vara överallt i Stockholm. Jag tror inte vi var in i en enda butik, utan att det var hundar där. De följde verkligen med överallt, och var åxå vana vid att inte bry sig om folk. Det var kul att se :)   

Vid ett tillfälle kände jag att ett toalettbesök var nödvändigt. Vi sprang upp på ett supergulligt café där det var knökfullt med folk, men toaletten var ledig. Oj, här var det gammalt stuk på inredningen. När jag skulle spola, fattade jag först inte hur man skulle göra, men förstod ju att spaken hade något med det att göra. Vred åt ett håll, hände inget, vred åt andra, hände inget .... drog rakt ut .... ok ... då följde spaken med

Strax före kl 15 var vi tillbaka på centralstationen där vi köpte en banan och en smoothie på Coop. Vi hade bestämt att äta en hamburgare på MAX Arlanda, innan vi åkte hem, det känns som att det "hör till"

kl 16 kändes det lämpligt att ta bussen ut till Arlanda. Nu bar det sig inte bättre än att det var så otroligt mycket folk som skulle just ta bussen till Arlanda, att de var tvungna kalla in extrabussar, då kön inne på centralen, ringlade sig sjukt långt. Det här betydde åxå att vi inte kom fram på Arlanda förrän klockan var 17.20, och då hann vi inte äta på MAX. Nåja, man har väl nåt hemma att kasta i sig ... .det var inte för egen del jag blev lite orolig, men jag hade två (minst) i mitt resesällskap som kan .... lacka ur ... kan vi kalla det, om de inte äter regelbundet. Det här med blodsockret ni vet ... fniss

Nåja, vi kom ombord, och vi alla tittade på varandra och kände oss nöjda med att, även om det varit hyfsat stressigt vissa stunder, så var vi ombord. Vi skulle komma hem. We Did It!!  :)

Jag hade min fina kappa på mig när vi åkte iväg på lördagmorgon. Det var minusgrader och jag skrapade bilruta innan jag åkte. Väl framme i Stockholm hade jag nog inte på mig kappan många minuter. Jag bar den över armen hela tiden, då det var BETYDLIGT varmare där. Det var lite kul när vi skulle ta pendeltåget till Cirkus på kvällen. Konduktören var trevlig, vi frågade henne riktigt var vi skulle kliva av, hon svarade så glatt, sen sa hon att det märktes att vi var ditresta för Ledin, samt att vi var från Norrland. 

- Det märks att du tycker att det är varmt här, sa hon och pekade på min kappa, som låg över armen. 

- jo, svarade jag

hahahahahaha. Nåja, det var DÄR det. När vi landade på flygplatsen i Skellefteå, snöade det, och var inte riktigt läge att behålla kappan över armen, om vi säger så. Jag kramade om de andra, för de skulle stanna och vänta på väskorna, själv skulle jag skynda mig iväg och hämta upp hundarna. 

Kom ut på parkeringen .... då började det TOKSNÖA !!!! Jädrar vad det snöade!

Rullade in bilen på gården hos Wallers, möttes av skällande hundar redan på gården (inte mina dock)  fick sedan sällskap av C-J och hans lille son (gissar jag att det var) På väg till "hundhuset" berättade C-J att allt hade gått så bra, och att hundarna var så himla trevliga och fina. 

- Jättejättefina, tillade lillpojken

Oj vilket kramkalas det blev när boxdörren öppnades. Tjut, slickande, hopp, spring, snurr, tjut, puss, spring, snurr ...

- Behöver du hjälp igen, så är det bara att du hör av dig, de är så välkomna här, sa C-J innan jag stängde bildörren och vände mot Burträsk, för att hämta upp Theo. 

Stannade bilen utanför där John bor, och han var redan ute med Theo. Samma sak där - Puss, slick, rejs, puss, hopp, 

John, som är bror till Theos förra ägare, är en artig och trevlig ung man. 

- Hur var STockholm?, Här har det gått så bra, Vi har gått runt västomsundet varje dag, och runt strandpromenaden kring kl ...... när var det, sa han och tittade på en småskäggig kompis som stod bredvid

- kring 18,svarade han

- ja, kring 18 gick vi strandpromenaden, så han är äten och skiten och gådd. Han har varit så lugn och jättesnäll. Förut var han så himla .... sprallig

När jag tog kopplet och Theos täcken i handen för att gå till bilen sa John:

- Vill du ha hundvakt igen, så hör av dig, jag har honom gärna. 

Hundarna hann nog bara in i bilen, så sov de tills vi kom hem. När jag lastat ut dem, fått med mig det allra mesta ur bilen (lämnade vissa saker som jag tänker jag kan ta upp idag) gick vi mot porten. Hundarna var ju naturligtvis tvungna att få snurra runt lite och kissa lite här och där. Kom upp i lägenheten, hundarna körde några varv i högsta tempo, jag lastade av mig lite grejer, skulle plocka upp telefonen ..... upptäckte att jag glömt den kvar i bilen. Jahapp. Bara att gå ner och hämta, tänkte jag. 

Eh ... var är bilnyckeln?  Eftersom kappan inte har några fickor, måste jag ju ha burit den i handen, tänkte jag. Men ... nä. Eh ... la jag ner den i handväskan? ..... eh .... nä.    Rev upp ALLT jag hade i handväskan, skakade i kläder, hundtäcken, hundfilten .... nä.   Jag hade alltså tappat bilnyckeln från parkeringen och in. Jahapp. 

Men ... jag har ju en extranyckel .... nånstans. 

Så småningom hittade jag extranyckeln, gick ner till bilen, hämtade telefonen .... försökte lysa där jag trodde att vi snurrat runt som mest. Här hemma hade det inte snöat, och det var blött, kolsvart och helt omöjligt att hitta nyckeln. Tja, jag höll väl inte på sååå länge innan jag gav upp, och hoppades att det inte skulle snöa under natten. Det har det inte gjort, så jag hyser gott hopp om att hitta den nu när vi ska gå iväg på morgonpromenaden. Någon av hundarna borde rimligtvis kunna markera den tycker jag. 

Jag tog datorn till soffan och bloggade medans hundarna kröp ihop tätt intill och somnade bums. När jag gick isäng kom alla hundar utom Paddy, som låg kvar i soffan, däckad. 

När jag vaknade, kl 06.40, skulle jag vända mig, och kände ... hmm .... Kelly har kissat en skvätt i sängen. Det har nog aldrig hänt tidigare. Hon har nog varit lite stressad ändå, över att ha varit borta. 

Summan av den här helgen är:

Den här gåvan. Morsdagspresenten som jag fick av tjejerna, den går aldrig att toppa. Vilken underbar helg, vilken fantastisk upplevelse. Från djupet av mitt hjärta: 

TAck älskade tjejer, både mina egna och ni andra. Jag känner mig Rikast i världen

Gomorron