Söndag strax efter mitt på dagen, men före 2-kaffet :) 21 grader och halvklart (mest sol), det ska bli full sol om nån timme. Sol upp 03.31 och ner 21.53

Håll i er nu. Jag ska försöka efter bästa förmåga att summera gårdagen, men det kommer att bli helt omöjligt att i ord beskriva alla känslor som rusade runt i kroppen. Men, jag ska försöka måla upp bilden. 

Jag blev hämtad av Robban kring 11.30, för att åka till dem i Boviken och dekorera smörgåstårtstommarna jag gjorde på fredagen. 3 st 20-bitars hade Pernilla och Pehr beställt till Stures namnceremoni som skulle gå av stapeln i logen på hembygdsområdet i Burträsk. Det gick fint och smörgåstårtorna var färdiga precis tills vi skulle åka kl 13.30

Rullstol och kryckor lastades in i bilen tillsammans med mig och smörgåstårtorna. Jag åkte med Hannah och Robban. Pernilla och Pehr åkte i förväg för att vara på plats först av alla. Inget konstigt så långt. 

Vi kom fram och jag blev inrullad i logen. Så himla fint de gjort! Pernillas pappa och hans fru Jeanette hade jobbat stenhårt med bord och bänkar, fixat björkris mm. Detta tillsammans med de dekorationer Pernilla fixat, gjorde att det var så himla fint. 

Just den där bilden var kanske inte så talande för helheten, men ändå :)

Minglade runt och pratade med övriga gäster, parkerade sedan på kortsidan av ett bord nära scenen. Pernilla och Hannahs pappa är ju trummis, och han skulle spela tillsammans med Robert och André, två av medlemmarna i bandet "context" (Har ni aldrig lyssnat på dem, kolla in dem på insta eller facebook)  

När alla satt sig till bords väntade man bara på Pernilla, Pehr, Otto och Sture att göra entré. Otto kom och satte sig bredvid Hannah och Robban, sedan seglade Pehr in och lämnade över STure till Robban och Hannah. Jag hade ingen aning om nånting, men när Pernilla och Pehr passerade på väg in i logen, förstod jag plötsligt, och tårarna kom på en gång

Tanken hade aldrig ens föresvävat mig. Det fanns lixom inte inom ens min vildaste fantasi .... men ... det var deras bröllop jag befann mig på. Inte BARA Stures namngivningsceremoni. De ställde upp sig bredvid varandra på scenen... då hördes Ottos röst från där han satt:

- Va fin du är Mamma

Då brast det fullständigt och tårarna rann helt fritt. Jag sneglade över axeln och såg Jeanette stå nära mig för att fotografera. 

- Jeanette, kan du hämta en serviett, snyftade jag fram, och hon skyndade iväg för att hämta en bunt. 

Robert (Lindberg) var vigselförrättare och ceremoniförättare för Stures namngivning. Han har funnits i Pernilla och Hannahs liv sedan de föddes, då han känt Dagge sedan barnsben. 

Det är så himla synd att jag inte kan ladda upp filmer här på bloggen, för jag har en film på när bandet spelar och André med sin fantastiska sångröst river av: Somebody like you i ett något lugnare tempo än originalet ... men jag lägger in originalet då jag inte kan ladda upp videosnuttar

Keith Urban - Somebody Like You (Official Music Video) - YouTube

Jag är ledsen Keith .... men André , Dagge och Robert gör den så otroligt mycket bättre. 

Man brukar ju säga att tårarna sprutar... utan att de faktiskt gör det. Men ... det ska ni veta, hade jag inte haft servietter så hade det förmodligen sprutat tårar på golvet. Det här var så otroligt vackert, så känslosamt, så bortom alla gränser, och jag var totalt tagen på sängen. Det var helt omöjligt att värja sig, omöjligt att kliva ur den bubbla jag befann mig i, som var fylld till bristningsgränsen av kärlek och känslor. 

När Robert förklarat dem man och hustru... å gud... jag gråter när jag skriver till och med..... och har svårt att minnas förloppet klart och tydligt ... men vid någon tidpunkt så togs ju Otto och Sture upp på scenen, och det kan jag säga, tårarna tog lixom aldrig slut. Otto, killen med myror i brallan och spring i benen... han stod som ett ljus med ett tålamod som lixom aldrig tog slut. Älskade Otto <3   och Sture, killen som är så sinnessjukt nöjd hela tiden, han skrek inte en enda gång på hela eftermmiddagen. Har jag ens hört honom skrika?  

Känslor i ett enda virrvarr, gråt, skratt, kramar.... Oändligt mycket kärlek! Det var bubbel i glasen, skål för brudparet och Sture, familj, Pehrs fantastiska familj ... Pernilla och Hannahs farmor och farfar, kusiner, faster m make .... alla var där. Pernilla och Hannahs kusin Tina med familj... Tina, som är troligen världens bästa bröllopsfotograf, fotade... vädret! Fikat! Smörgåstårtan smakade super, tårtan Pernilla gjort var gudomlig, likaså det Majken, Pehrs mamma bakat... Allt vara bara - Perfekt!! Familjefoton, kameor och telefoner gick varma ... leenden, skratt, gråt... så mycket av allt! 

Jag och Majken gav Sture en burk mat där på sluttampen. Den här "namngivningsceremonin" började kl 15, och vi alla, helt oinsatta, trodde nog att vi skulle vara färdiga senast kl 17. Hahahaha... Klockan var över 20 när det var dags att åka hemåt. 

Kom hem, helt slut efter alla känslor.... Robban tog ut Theo på kvällsrunda, Hannah hjälpte mig att fixa högläge för benet i soffan.... sedan kopplade hon in kaffemaskinen som jag fick ta med från Boviken innan de begav sig hem. 

Pratade med min bästa kåmpis Annica en timme, Försökte se lite tv, men satt mest och kollade på foton och filmer jag tagit i telefonen. Grät mer ... åt lite chips .... Gick och la mig ... somnade kring 02

Vaknade kl 6, somnade om ... vaknade 7.30 .... klev upp. Kollade på foton och filmer, grät lite till..... Pratat med Pernilla i telefon ... gråtit lite till ... druckit kaffe

Varit ute med Theo på ett par "promenader"  ...suttit på balkongen... vattnat blommor, dammsugat lite .... gråtit lite till ... Pratat med Hannah .... 

Livet är fullt av ... Liv.. Känslor.. händelser... och för en stund kan man tro att det är meningslöst det som sker, att det inte finns någon rimlig orsak... tänker nu på mitt brutna ben och att jag sitter i rullstol, och satt i rullstol igår. Det kändes ju inte jättekul, det ska jag inte påstå.. men såhär i efterhand så tänker jag: 

Det fanns nån mening med det åxå. Då fick Pernillas pappa Dagge kliva fram och vara mer delaktig, annars skulle det GARANTERAT varit jag som stått där och hållit tal, varit den som styrt och ställt vid presentutdelningen (till STure, det fanns ju lixom inga bröllopspresenter att dela ut). Det var Tänkt att jag skulle ta ett steg tillbaka, bara sitta där i lugn och ro och låta andra sköta allt. Låta andra ta plats. Så ser Jag på det. 

Oj, Nu blir det 2-kaffe... och kanske titta på foton och filmer en gång till .... VÄRT!!!<3

Tjing från Theo och mig