Tisdag morgon. 2 minusgrader. Appen säger snöfall, men jag ser inget sådant. Solen går upp 8.46 och ner 13.59 Man brukar säga att dagarna blir kortare och kortare, men det stämmer ju inte. Dagen är exakt lika lång, men det är mörkare ... det är ju inte natt bara för att det är mörkt ute ... fniss. 

Igår serverade jag leverbiff på förskolan. Det gick hem :)

Det skulle varit potatis till, men potatisleveransen har inte hunnit komma, så jag fick ta plan B och koka ris istället. Idag är det raggmunkar och stekt fläsk, ska skriva till potatisodlaren och fråga om han hinner komma förbi med potatisen nu på morgonen, annars blir det typ raggmunkar utan ragg ... fniss 

När jag kom hem gick jag ut med hundarna, sedan iväg för att passa Otto medans Pernilla tränade. Oj vad mycket som hänt bara de senaste två veckorna. Han går hela tiden nu, har börjat röra sig till musik, "pratar" oavbrutet och skrattar ofta. Efter att ha lekt på lekmattan och ätit, tog jag fram en bok som vi körde igenom många varv. Superkul att börja läsa för honom. 

Pernilla kom hem och jag seglade tillbaka till hundarna :)

Tänker en del på det här med att bli äldre. När jag pratade med min moster häromdagen, som fyllde 80 år i fredags, blev det naturligtvis prat om ålder och hälsa. 2 av mina morbröder har drabbats av demens och är flyttade till boenden. Mamma blev bara 61 år, och pappa 51. Jag är absolut inte rädd för att bli äldre, tvärtom ... däremot rädd för att bli väldigt sjuk. Nu är ju det här tack och lov inget jag går och tänker på hela tiden, men det blev ju aktuellt att tänka på just den här helgen, både iom samtalet med moster Rut, men även för att jag ju träffat Pernilla och Hannahs farmor och farfar, som båda börjar närma sig 90 år. 

Nä, nu ska jag sparka av mig tofflorna och hänga upp morgonrocken, ropa ner hundarna och låta dagen ta fart. Ha en fantastisk tisdag, tänk på att göra nåt värt av dagen!

Gomorron