Inatt någon gång vaknade jag och hjälpte Cornelis att vända sig lite. Fick en föraning .... tände lampan och tog på mig glasögonen. Mycket riktigt. Jag trodde aldrig att jag skulle bli rent GLAD av att se en hundskit bredvid min vänstra axel, men det blev jag. Jag har varit lite orolig därför att han inte skitit sedan i måndags, men inatt kom det ut. Sååå skönt!!! Var även glad att det inte var diarré  :)

I övrigt är Cornelis läge rent fysiskt, samma som igår, men han är gladare och verkar piggare. För nån halvtimme sedan bar jag ner honom så att han fick pinka, och när vi kom upp höll jag upp hans bakdel så att han fick promenera lite härinne. Järnet till köket för att kolla om det var något käk på gång, när det inte var så, satte han fart mot soffan. Nu verkar han ha blivit såpass kaxig att han nog skulle ge sig på att försöka hoppa ner därifrån, så för tillfället ligger han i en bädd vid mina fötter, medans jag står här vid datorn. När jag skrivit klart, ska jag sätta mig i soffan och ta upp honom bredvid mig. 

Nu är det ganska exakt 3 dygn sedan det hände. 

- Ge det 14 dagar, sa kiropraktorn igår. 11 dagar kvar av den tidsrymden. Mycket positivt hinner hända på 11 dagar :)

Jag måste sova en stund i afton åxå, jag är något så fruktansvärt trött och slut. Tur att jag får sova när jag vill, jag bestämmer ju själv, här i mitt paradis :)  Hundarna har aldrig något emot att kura ihop sig nära och sova en stund de heller. I morgon siktar jag på att ta Paddy till RackArena och Rambobanan en sväng. För smårumporna blir det vanliga promenader, och trickträning. 

Nu, soffläge med världens bästa hundar.

Tjing så länge